Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franchet d’Esperey, Louis - Franchi, Valborg - Franchi, Ausonio (Christoforo Bonavino) - Franchise - Francia, Francesco (Raibolini) - Francia, Domenico - da Francia, José Caspar Rodriquez - Franciabigio - Franciade - Francien - Francis, Sir Philip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANCIS
och ryckte med denna i fält i aug. 1914, utmärkte
sig vid Guise 29/s och erhöll V9 efter Lanrezac
befälet över 5:e armén. Efter att med framgång ha
fört denna under Marneslaget och framryckningen
mot Aisne blev F. 31/s 1916 chef för ö. och i dec.
s.å. för n. armégruppen, på vilken post han
kvarstod, tills han i juni 1918 förflyttades som chef
för Orientarmén. Här igångsatte F. 15/n den stora
offensiv mot bulgarerna, som ledde till
genombrottet vid Dobropolje och slutl. till
vapenstilleståndet 29/ö. Han erhöll därefter befälet över
samtliga ententens trupper på Balkanhalvön och
i Ungern, intog 31/io Belgrad och bröt slutgiltigt
Österrike-Ungerns motstånd. F. var sedan till
nov. 1920 befälhavare för ententens trupper i
Turkiet och blev 1923 medl. av högsta
krigsrådet i Frankrike. 1934 invaldes han i Franska
akad. — Litt.: A. Grasset, ”Le Maréchal F.”
(3 éd. 1921). [E.BsJS.Br.
Franchi [-ki], Valborg Elisabeth, f.
Peterson, premiärdansös, balettpedagog (f. 24A 1889),
1899 elev vid Kungl. teaterns balettelevskola,
studerade sedan för bl.a. M. Fokin, J. Otéro och
Grassi, 1919—30 premiärdansös vid Kungl.
teatern, sedan 1924 chef för teaterns balettelevskola,
1924—27 och 1930—38 lärarinna i dans vid
Dramatiska teaterns elevskola, sedan 1938 vid
operabaletten. Som dansös har F. utfört större
partier i baletterna ”Cleopatra”, ”Scheherazade”,
”Festen hos Thérèse”, ”Svanorna”, ”Hertiginnans
friare”, ”Askungen” m.fl. Hon har även
rekonstruerat klassiska baletter och stildanser för
Drott-ningholmsteatern och Skansen. F:s insatser som
pedagog ha varit epokgörande för den svenska
operabaletten. Hon har i sin undervisning använt
Cecchettis metod och strävat efter att hos
balettkåren förutom den tekniska skickligheten få fram
den luftiga lättheten och en harmonisk stil. B.Hgn.
Franchi [-ki], A u s o n i o, d.v.s. ”fri
italienare”, det namn, som den italienske filosofen
Christoforo Bonavino (1821—91) antog,
då han efter häftig inre kamp 1849 lämnade den
prästerliga banan för att ägna sig åt fri
spekulation. Renouviers kriticism och de positivistiska
och skeptiska riktningarna, särsk. Giuseppe
Fer-raris idéer, hade övat inflytande på honom. Ivrig
och skarp polemiker och ledare av den
kamplyst-na tidskr. ”La Ragione”, bekämpade F. också de
spiritualistiska lärorna (”La filosofiä delle scuole
italiane”, 1852) och (mera direkt i ”La
religio-ne del secolo XIX”, 1853, och ”11 razionalismo
del popolo”, 1856) den positiva religionen. Hans
filosofi kan sägas vara rationalistisk genom sin
antidogmatiska och närmast kritiska karaktär. F.
uppfattar emellertid som kunskapsfunktioner såväl
förståndet (reflekterad, medelbar, abstrakt
kunskap) som känslan (spontan, omedelbar, konkret
kunskap). F. var prof, i filosofiens historia i
Pavia och i Milano och förfäktade profana och
demokratiska idéer. Under sina sista år återvände
han till sin ungdoms tro och prästvigdes på nytt
(”Ultima critica”, 3 bd, 1890—93). L.L.
Franchise [frarjffz] (fra.), undervikt (beräknad i
procent på den i fakturan angivna vikten), för
vilken säljaren ej ikläder sig ersättningsskyldighet.
F. användes även i sjöförsäkringsavtal som
beteckning för skada (uttryckt i procent på
försäk
ringssumman), som ej ersättes av
försäkringsbolaget.
Fran’cia [-ca], Francesco, eg. Francesco di
Marco di Giacomo R a i b o 1 i n i, bolognesisk
målare och guldsmed (o. 1450—1517). F. verkade till
en början som guldsmed och har som sådan
efterlämnat vackra myntstämplar med porträtt. I sina
tidigare målningar, vilka präglas av charm och
känsla, sluter han sig till Costa. Senare kom han
under inflytande av Peruginos konst; genom sin
alltför stora produktivitet förföll han slutl. till ett
tomt maner. Ett stort antal altarbilder, bl.a. i
Bo-lognas pinakotek, ge prov på hans konst. —
Litt.: G. C. Williamson, ”Francesco Raibolini”
(1901). K.E.S.
Fran’cia [-ca], D o m e n i c o, italiensk
konstnär (1702—58), verksam i Sverige 1736—44.
Bördig från Bologna utbildades F. under F. G. da
Bibiena till dekorationsmålare i Tiepolos glada
och festliga stil. C. G. Tessin engagerade honom
för utsmyckningen av Stockholms slott, där han
målat den stora plafonden i n. delen av Vita
havet och de skenperspektiviska anordningarna i
takets s. del. Motiven äro allegoriska och
mytologiska, färgen lätt och doftande. Sedan F.
lämnat Sverige, arbetade han i Lissabon, Rom, Wien
och Bologna. A.
da Fran’cia [-sia], José Caspar
Rodri-guez, vanl. kallad Dr F., diktator i Paraguay
(slutet av 1750-talet—1840), verkade efter
teologiska och juridiska studier som advokat och domare
i Asunciön. Vid revolutionens utbrott blev han
1811 revolutionsjuntans sekr., 1813 en av landets
konsuler, 1814 diktator, från 1817 för livstid. Han
lät även utropa sig till kyrkligt överhuvud. Som
Paraguays styresman (El supremo) styrde F. sitt
land med järnhand men lade betydande
härskaregenskaper i dagen samt verkade ivrigt och med
framgång för näringarnas förkovran; Paraguays
befolkning åtnjöt under F:s regim ett inre lugn,
som starkt kontrasterade mot det samtidiga läget
i övriga spansk-amerikanska republiker.
Förbindelserna med utlandet försvårade el. omöjliggjorde
han. F. är en av Sydamerikas mest egenartade
statsmannatyper, beundrad och hatad av samtiden,
även för eftervärlden i mycket en gåta, en
märkvärdig blandning av patriark, upplysningsregent
och orientalisk despot. B.
Franciabigio [-cabi’jå], eg. Francesco de
Christo-fano Bigio, florentinsk målare (1482—1525), stod
under inflytande av Piero di Cosimo och särsk. av
Andrea del Sarto, jämte vilken han målade fresker
i S:a Annunziata i Florens. Även Michelangelo,
Lionardo och Rafael ha påverkat honom. F:s
porträtt, uteslutande manliga, höra till de bästa,
som åstadkommits under det florentinska måleriets
klassiska tid. I Uffizierna är han representerad
med flera arbeten.
Franciade [fra^siadd’], cykel, omfattande 3 vanliga
år och ett skottår i franska revolutionskalendern*.
Francien [fra^sjäK)’], se Ile-de-France.
Francis [fra’nsis], Sir Philip, engelsk
ämbetsman och skriftställare (1740—1818). Vid sidan av
sin ämbetsmannaverksamhet — 1762 blev han
anställd i krigsministeriet —, genom vilken han kom
i förbindelse med bl.a. Lord Holland och Pitt d.ä
och blev väl initierad i tidens politiska
förhållan
SU 10.
8 — Red. avsl. Via 48.
— 225 —
— 226 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
