Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - della Francesca, Piero - Francesca da Rimini - dei Franceschi, Piero - Franceschini, Marcantonio - Francesco - Francesco de Sales - Francesco di Giorgio Martini (Pollaiuolo) - Franceville - Franche-Comté - Franche-Comté-smide - Franchet, Adrien - Franchet d’Esperey, Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANCESCA DA RIMINI
Piero della Francesca: Drottningen av Saba. Detalj av
fresk i San Francesco i Arezzo. 14C0-talet.
di Benedetto dei Franceschi, italiensk målare (i4!Ö
—92), född i Borgo San Sepolcro. della F. var
lärjunge till Domenico Veneziano i Florens och
förenade sina umbriska ungdomsintryck med den
florentinska skolans nyvinningar; särsk. ha Paolo
Uccellos perspektivstudier varit av betydelse för
honom. I sina mogna verk visar han nya vägar
för måleriet. Riktiga rumsförhållanden får han ej
blott genom perspektivisk förminskning av figurerna
utan även genom avtoning och modellering. Som
en föregångsman framstår han dessutom i sin
behandling av det fria ljuset, vilket han låter spela
i reflexer på kropparna. Av hans tavlor böra
nämnas de två porträtten av hertig Federigo av
Ur-bino och hans gemål Battista Sforza (Uffizierna).
Av betydelse för hans måleri blev ett
oljeförfaran-de, som han förband med den tidigare
temperatek-niken. Han var en bland de första i Italien, som
tog intryck av den nederländska konsten. — Litt.:
F. Witting, ”P. della F.” (1898); W. G. Waters,
”P. della F.” (ny ed. 1908); C. Ricci, ”P. della F.”
(1910). K.E.S.
Francesca da Ri’mini [-ces’ka] har förevigats av
Dante genom en episod i ”Infernos” 5:e sång. F.
befinner sig där jämte sin älskare Paolo i de
vällustigas krets, där de, ständigt förenade, drivas
omkring av piskande stormar. Dantes
framställning av F:s kärlekshistoria, ett av de skönaste
ställena i ”Divina commedia”, har enl. de äldsta
kommentatorernas enstämmiga uppgifter underlag
i verkligheten. F., dotter till Guido Vecchio da
Polenta, hade av sin fader givits till äkta åt
Gian-ciotto av Rimini, under det att F. älskade dennes
broder Paolo, för vilken hon trodde sig vara
bestämd. Efter några års äktenskap träffade F.
Paolo i sitt hem under Gianciottos bortovaro, de
överraskades i sitt förtroliga umgänge av denne
och nedstuckos av honom. F. har ofta behandlats
i litteraturen och konsten, i tragedier av Pellico,
P. Heyse och d’Annunzio, i målningar av Ingres,
Cabanel, Ary Scheffer, Hoffman-Zeits, i opera av
A. Thomas, i musik av Tjajkovskij m.fl. J.V.
dei Franceschi [-ces’ki], Piero, italiensk
målare, se della Francesca.
Franceschini [-ceski’ni], Marcantonio,
italiensk målare (1648—1729), arbetade i Bologna
som elev av G. M. Galli och medhjälpare till
Cignani samt i Genua och Rom. F. var en av sin
tids mest produktiva dekoratörer.
Francesco [-ces’kå] (ital. namnform för
Francis-cus\ furstar, se Frans.
Francesco de Sales [-ces’kå], helgon, se Frans av
Sales.
Francesco di Giorgio Marti’ni [-ces’kå di jår’jå],
kallad Pollaiuolo, italiensk konstnär (1439—
1502), en av de främsta representanterna för det
senare 1400-talets sienaskola. F. har även verkat som
bildhuggare, arkitekt och fortifikationsingenjör.
Hans viktigaste arbeten som arkitekt äro Palazzo
communale i Ancona och kyrkan Madonna del
cal-cinaio vid Cortona.
Franceville [fraDsvill’], stad på Nya Hebriderna*.
Franche-Comté [frauf-kåDte’], franskt landskap
mellan Schweiz, Elsass och Burgund, omfattande
de nuv. dep. Haute-Saöne, Doubs och Jura;
15,690 km2, 717,214 inv. (1946). Huvudstad är
Be-sanqon. F. omfattar väsentligen den franska delen
av Jurabergen, särsk. det s.k. Platåjuras högslätt
(400 m ö.h.). Doubs är huvudflod. Klimatet är
rätt hårt. Större delen av arealen intages av
barrskogar och ängar. Huvudnäring är skogsbruk och
boskapsskötsel (mejerihantering). Urfabrikation
bedrives som hemindustri.
F., frigrevskapet Burgund,
tillhörde den romerska prov. Maxima Sequano’rum,
under folkvandringstiden burgundernas och
fran-kernas rike, därefter transjuranska Burgund, och
utgjorde senare jämte detta en del av Arelat, vilket
1034 införlivades med det tyska rikets område.
Genom Arelats sönderfallande blev F. ett under
tyska riket lydande grevskap och lades 1156 till
den hohenstaufiska ättens arvland genom Fredrik
Barbarossas giftermål med dess arvtagarinna.
Senare åter ett självständigt grevskap, kom F. till
Frankrike i början av 1300-talet. Då dess
arvtagarinna förmäldes med Filip av Burgund, tillföll
det hertigdömet Burgund 1384. Med det övriga
burgundiska arvet övergick F. 1493 till kejsar
Maximilian och vid den habsburgska riksdelningen
1555 till Spanien. Under Ludvig XIV:s krig med
Spanien erövrades F. av Turenne 1674 och
avträddes till Frankrike genom freden i Nijmegen
1678. J.F.;I.A.
Franche-Comté-smide, se Välljärn.
Franchet [fraujä’], A d r i e n, fransk botanist
(1834—1900), tjänsteman vid naturhistoriska
museet i Paris och en av de förnämsta kännarna a-v
öst- och Centralasiens flora.
Franchet d’Esperey [fraojä’ däsporä’], Louis
Félix Marie Franqois, fransk militär (1856—1942),
officer vid inf. 1876, brigadgeneral 1908,
divisionsgeneral 1912, marskalk av Frankrike 1921. Under
sin första officerstid tjänstgjorde F. huvudsaki. i
kolonierna. 1913 blev han chef för i:a armékåren
— 223 —
— 224 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
