Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franck, Olle - Franck, familj - Franck, Sebastian - Franck, Melchior - Franck, Adolphe - Franck, César
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANCK
söksanstaltens meddelanden. F. är led. av
Lant-bruksakad. Eo.
Franck, flamländsk målarfamilj, se Francken.
Franck, Sebastian, tysk religiös tänkare och
författare (1499—1542). Först katolsk, sedan
luthersk prästman övergick F. o. 1528 till den för all
kyrklig organisation främmande spiritualismen*.
Den lutherska rättfärdiggörelseläran ansåg F.
sedligt förslappande, och i st.f. Bibelns auktoritet satte
han den inre upplysningen genom Guds ande. I
sin historiebetraktelse tillerkände han varje
religiös riktning ett relativt sanningsmoment och
påyrkade fullständig religionsfrihet. I vissa
avseenden är F. en förelöpare till den radikala
pietis-men och 1700-talsupplysningen. För sina åsikters
skull förvisad från Strassburg och senare från
Ulm dog han i Basel. Bland F:s skrifter märkas:
”Chronica, Zeitbuch und Geschichtbibel” (1531), i
vilka ingår den s.k. ”Ketzerchronik”, en
förteckning på alla trosåskådningar, som enl. F:s mening
måste av katolska kyrkan anses kätterska, i fall
denna konsekvent följde sina läror, och till
”kättare” räknas då även kyrkans stora namn, ss.
Augustinus o.a.; ”Weltbuch: Spiegel und Bildnis
des ganzen Erdbodens” (1534), ”Germaniae
chro-nicon” (1538), ”Guldin Arch” (s.å.). — Litt.: R. M.
Jones, ”Spiritual reformers” (1914); H.Körner,
”Studien zur geistesgeschichtlichen Stellung S. F:s”
(1935); W.-E. Peuckert, ”S. F.” (1943). A.Mn.
Franck, Melchior, tysk tonsättare (o. 1573
—1639), hovkapellmästare i Koburg fr.o.m. 1603
till sin död. F. var en betydande, tidigt även i
Sverige odlad kompositör. Hans
evangelieförto-ningar och koralsättningar i enkel faktur åtnjöto
stor spridning. Han skrev även förträffliga,
fler-stämmiga, världsliga Lieder i en från Hans Leo
Hassler utgående italienskpåverkad stil. För svitens
utveckling i Tyskland voro hans orkesterdanser
från 1600-talets första årtionden (nytr. i
”Denk-mäler deutscher Tonkunst”, 16) av stor
betydelse. S.W.
Franck [frank], A d o 1 p h e, fransk-judisk
filosof (1809—93), prof, vid Collège de France, senare
det israelitiska konsistoriets v. president. F. utgav
1844—52 ”Dictionnaire des Sciences
philosophi-ques” och redigerade från 1888 tidskr. ”Paix
so-ciale”. Hans arbete ”La kabbale ou philosophie
religieuse des hébreux” (1843) är ett viktigt bidrag
till det judiska tänkandets historia. Bland hans
övriga skrifter märkas ”Philosophie du droit
pé-nal” (1864) och ”Moralistes et philosophes” (1872).
Franck [frank], César Auguste, belgisk-fransk
tonsättare (1822—90). F. föddes i Liége och var
av fransk-tysk härstamning. Många av hans
förfäder hade visat fallenhet och levande intresse för
målarkonsten, och av dem ärvde F. sin begåvning
för plastisk uttrycksfullhet och en klar,
genomskinlig form. Efter musikstudier i Liége blev han
1833 elev i harmoni och kontrapunkt av Reicha
i Paris och studerade 1837—42 orgelspel och
komposition vid Pariskonservatoriet, där han vann en
rad pris. F. blev 1843 lärare och 1844 organist
vid S:t Jean-S:t Franqois, 1853 kapellmästare och
1858 organist vid S:te Clotilde samt 1872 prof, i
orgelspel vid Paris konservatorium, vilka senare
befattningar han uppehöll till sin död. Kring sig
samlade han en krets av trogna lärjungar, bl.a.
César Franck.
d’Indy, Chausson, Chabrier och Lekeu. — F.
framträdde vid en tid, då högromantikens män
genom sina överdrifter hotade att föra den
musikaliska utvecklingen in på avvägar. Gentemot
dessa formupplösande tendenser hävdade F. starkt
arkitektoniska, formbevarande ideal, sådana de en
gång skapats av wienklassicismen, och blev som
grundaren av en ny klassicistiskt orienterad skola
av utomordentligt stor betydelse för den moderna
franska musikens utveckling, även om hans
insatser och strävanden ej blevo föremål för någon
allmän uppskattning och förståelse under hans
livstid. Man har kallat F. den franske Sebastian
Bach. Inom sin konst framstår han som en
förnyare, främst på instrumentalmusikens område.
Stark, polyfon uppbyggnad, expansiv och ädel
melodik, yppig, ofta kromatiskt fortskridande
har-monik med en rikedom av överraskande
modula-toriska vändningar förbindas hos denne nästan
germanskt känslodjupe mästare till ett fullödigt
och färgrikt helt.
Före 1875 hade F. i sin produktion visat starkt
inflytande från den romantiska skolan, och de
kompositioner han skapade under denna tid, t.ex.
fiss moll-trion, den symfoniska dikten
”Rédemp-tion” och hela raden av andliga verk, ss. oratoriet
”Ruth”, mässan, motetterna och orgelstyckena,
uppvisade en nära släktskap med Schumanns och
även med Liszts och Wagners stil. Efter detta år
föreligger emellertid hans egen nyklassiska stil
med dess karakteristiska strävan efter cyklisk
formbyggnad fullt utbildad. Från denna senare
period i hans liv härstamma verk som den
berömda symfonien (d moll), hans icke mindre
berömda kammarmusikaliska produktion med
framför allt violinsonaten (A dur), pianokvintetten
och stråkkvartetten samt vidare, förutom sånger,
piano- och orgelkompositioner, operorna ”Hulda”
— 235 —
— 236 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
