Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frank, Walter - Frankau, 1. Gilbert - Frankau, 2. Pamela - Franken - Frankenboskap - Frankenhausen - Frankenia - Franeniaceae - Frankenthal - Frankenwald - Franker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKAU
diktator. Han var den nationalsocialistiska
regeringens officiella språkrör och hade ett stort inflytande
på den allmänna opinionen. Som historiker bestred
han vetenskapens stränga objektivitetskrav och
pläderade lidelsefullt för en kämpande vetenskap till
förmån för den totalitära staten. I Bismarck såg han
den typiske representanten för den patriarkaliska
överhetsstaten, i Hitler däremot den sant
demokratiske folkkanslern och Tysklands största
statsman-nabegåvning. Vidare hyllade F. Stoecker som en
helgjuten personlighet, som i väsentliga avseenden
förberett nationalsocialismen. Som svuren
motståndare till demokratien och socialismen bekände
han sig helt till nationalsocialismens raslära. Ehuru
F:s skrifter icke tillhöra historievetenskapen utan
den politiska pamflettlitteraturen, ha de ett stort
källvärde för kännedomen om nationalsocialismens
förhistoria. — Litt.: E. Wittenberg, ”Historiska
idéer och makter” (1944). E.H.W.
Frankau [frärfkå]. 1) Gilbert F., engelsk
författare (f. 1884), deltog i i:a världskriget som
officer och i det 2:a som frivillig, har skrivit
lyrik (”Poetical works”, 2 bd, 1923; ”Selected
ver-ses”, 1943), en rad romaner (bl.a. ”The love-story
of Aliette Brunton”, 1922, sv. övers. 1923; ”Gerald
Cranston’s lady”, 1924, sv. övers. 1925; ”Life and
Erica”, 1925, sv. övers. 1927; ”Martin
Make-believe”, 1930; ”The lonely man”, 1932, sv. övers.
”Främlingen”, 1937; ”Everywoman” 1933;
”Fare-well romance”, 1936; ”The dangerous years”,
1937, sv. övers. ”Lady Carterets farliga år”, 1939;
”Royal regiment”, 1938) och noveller (”Twelve
tales”, 1927, ”Secret services”, 1934). ”Self-portrait”
(1940) är en självbiografisk roman. E.
2 ) Pamela F., den föreg:s dotter,
författarinna (f. 1908), debuterade 19 år gammal och har
sedan utg. en rad romaner och noveller, vanl.
med motiv ur modern ungdoms liv el. från
förf.-och journalistkretsar i London, ss. ”Marriage of
Harlequin” (1927; sv. övers. 1929), ”The fig tree”
(1928), ”Three” (1929), ”The black minute” (s.å.),
”She and I” (1930), ”Letters from a modern
daughter to her mother” (1931), ”Born at sea”
(s.å.), ”1 was the man” (1932), ”Women are so
serious” (s.å.), ”The foolish apprentices” (1933),
”Tassell gentle” (1934), ”1 find four people” (1935),
en självbiografisk skildring, ”Fifty-fifty” (1936),
”Villa Anodyne” (s.å.), ”The devil we know”
(1939) och ”A democrat dies” (1940). E.
Franken, hertigdöme kring floden Main,
uppkallat efter frankerna*. Efter det karolingiska
väldets splittring kom F. att bilda kärnland för det
östfrankiska riket. Då stamhertigdömena i
Tyskland återuppblomstrade och utformades under
800-talet, kom hertigdömet F. att omfatta Mainområdet
från Rhendalen i v. till de böhmiska bergen i ö.,
i n. gränsande till Sachsen och Thüringen, i s. till
Schwaben och Bayern. Dess förnämsta städer
voro Worms, Speier och Mainz. F. nådde aldrig
samma fasta konsolidering som Sachsen och
Bayern utan splittrades under rivalitet mellan landets
förnämsta släkter. Två gånger, 911 och 1024,
upp-stego F:s hertigar på den tyska konungatronen.
F. kom tidigt att behärskas av kejsarmakten och
miste sin betydelse som politisk enhet. Dess område
klövs mellan Rhenpfalz och de andliga
furstendö-mena Mainz, Worms, Speier och Würzburg. E.Lö.
Frankenboskap, se Nötkreatur.
Fran’kenhausen [-häuzan], stad i Thüringen,
Tyskland, 50 km n.n.ö. om Gotha; 7,167 inv.
(1933). F- är badort med saltkällor, kring vilka
staden uppstod i början av 1300-talet.
Glacélä-derindustri. Slott från 1680-talet. — Genom slaget
vid F. 1525 ändades det stora tyska
bondeupproret med böndernas totala nederlag.
Franke’nia, växtsläkte, uppkallat efter Johan
Franck, av fam. Frankenia’ceae med o. 45 arter,
1-till fleråriga örter, stundom halvbuskar, på torra,
ökenartade el. salthaltiga ställen (halofyter) i både
Gamla och Nya världens tropiska och subtropiska
områden. Hos en del arter, ss. F. grandiflo’ra i v.
Nordamerika och F. Berteroa’na i Chile, ha bladen
förmågan avsöndra salt, hos den senare arten i så
stor mängd, att det kan tillvaratagas som koksalt.
Frankenia’ceae, växtfam. av ordn. Parieta’les
med 64 arter, halvbuskar el. fleråriga örter med
små, motsatta blad utan stipler, 2-könade,
4—6-taliga, radiära blommor, sambladigt foder, ofta
talrika ståndare och 2—4 fruktblad, som ha
pa-rietala placentor och fria stift. Frukten är en
kapsel. Det största släktet är F ranke’nia*.
Fran’kenthal, stad i Pfalz i s.v." Tyskland, på
Rhenslätten 10 km n.v. om Ludwigshafen; 26,730
inv. (1939), ung. hälften protestanter. F., som
blev stad 1577, omtalas redan på 700-talet och
hade ett rikt augustinkloster (byggnaden nu
museum). Tack vare inflyttade nederländska
kalvinister uppstod här ett blomstrande näringsliv.
Fransmännen ödeläde staden 1689. F. är bekant
genom den porslinsfabrik, som här florerade 1755
—1800 (från 1762 kurfurstlig pfalzisk) och vars
tillverkningar räknas till samtidens bästa (se
Hannong). Nu finns här metall- och maskin-,
socker- och korkindustri. Kanalförbindelse med
Rhen. P.;E.JV.
Fran’kenwald [-valt], platåartad, skogklädd
höjdsträckning mellan Thüringer Wald och
Fichtelge-birge i mellersta Tyskland; når i Döbraberg 795
m ö.h. Skifferbrott.
Franker (enl. somliga eg. ”spjutbärare”, av ett
germ. ord frank, spjut, i angelsax. france o.s.v.,
alltså efter deras älsklingsvapen, jfr de likartade
betydelserna av langobarder och saxare-, el. kanske
snarare till ett germ. adj. med bet. ”modig”, ”rask”
e.d., motsv. isl. frakkr; däremot ej, som stundom
uppgives, de ”frie”). Namnet f. förekommer f.g.
som beteckning för de utanför romarriket boende
folken i n.v. Germanien i samband med de
anfall, som härifrån under mitten av 200-talet
riktades mot Gallien. Det användes icke om e n
stam utan är en gemensam benämning för ett
antal tidigare i samma trakter boende germanska
folk, vilka — i likhet med stammarna i andra
delar av Germanien — bildat ett stamförbund. Det
är vanskligt att avgöra, vilka germanstammar som
ingått i det frankiska förbundet; man anser, att
bland de viktigare varit brukterer, chamaver och
ampsivarier (se dessa ord). Dessutom måste n.
om dessa stammar boende stammar även ha
tillhört detsamma: de senare salierna*. Att även mera
sydligt boende stammar — framför allt chatterna*
— skulle varit med däri, säges ofta, men är
felaktigt. Inom stamförbundet var sammanhållningen
ytterst lös, inga gemensamma myndigheter kunna
— 251 —
— 252 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
