Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franklin, Benjamin - Franklin, Sir John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKLIN
Benjamin Franklin.
Målning av Josef Wright.
pappersdraken. Om hans betydelse för
elektrici-tetslärans utveckling se i övrigt Elektricitet, sp.
317 f. Sina åsikter om dessa ämnen framställde
han i flera uppsatser, utan hans vetskap utgivna
i London 1751: ”Experiments and observations
on electricity, made by Mr. B. Franklin”. Vid
samma tid konstruerade F. åskledaren. Genom
sina forskningar och skrifter vann F. världsrykte
som naturforskare.
Genom sin framgångsrika verksamhet på skilda
områden ryckte F. tidigt upp i främsta ledet bland
sin hemstads medborgare. 1736—51 var han vald
sekr. hos Pennsylvanias lagstiftande församling,
1737 blev han postmästare i Philadelphia. I
stadens och provinsens politiska liv ingrep han
också, hävdade Pennsylvanias ekonomiska krav på
familjen Penn och motarbetade kväkarnas
pacifistiska inställning under krigen mot indianer och
fransmän 1744—48 och 1756—63. F.
dokumenterade sig under dessa inre och yttre strider som
en trogen engelsk undersåte. 1753 blev han chef
för det amerikanska postväsendet, som efter att
tidigare ha gått med förlust under hans ledning
blev ekonomiskt givande. — 1757 sändes F. som
ombud för Pennsylvania till England för att
åstadkomma en överenskommelse med familjen
Penn, som nu förmåddes till ekonomiska
eftergifter. F. mottogs med stor heder av moderlandets
politiker och lärde. Regeringen lyssnade till hans
råd. Han lämnade England först 1762 men fick
omedelbart återvända för att verka för
Pennsylvanias förvandling till kungl. provins. Hans
ställning i London blev emellertid nu mycket svår.
Den engelska regeringens krav på ekonomisk
medverkan från de nordamerikanska kolonierna
efter det stora kolonialkrigets slut mötte starkt
motstånd i kolonierna. F. strävade i det längsta
att upprätthålla bandet mellan moderlandet och
kolonierna, samtidigt som han ivrigt hävdade sina
landsmäns synpunkter på den engelska
beskattningen av kolonierna. Hans verksamhet avbröts
emellertid hastigt. Då han påvisade, att planerna
mot kolonierna utgingo från Amerika, framför
allt Massachusetts’ guvernör Hutchinson,
inkallades han till förhör inför Privy Council i jan.
1774 och avsattes strax därefter från
generalpost-mästarsysslan. Han återvände nu till Philadelphia,
blev medl. av kongressen, valdes till
generalpostmästare, deltog i utarbetandet av
oberoendeförklaringen och utsågs i okt. 1776 till ett av de tre
sändebud, som de upproriska kolonierna
skickade till Frankrike för att få understöd. I dec.
s.å. anlände F. till Paris, där han blev föremål
för stor beundran. Han lyckades åstadkomma
förbund med Frankrike, febr. 1778, och utverkade
även kraftigt ekonomiskt stöd från detta land.
Den engelska propagandan bekämpade han i en
rad småskrifter och tidningsart. Samtidigt ägnade
han sig åt författarskap och sällskapsliv. 1781—
83 deltog han i fredsförhandlingarna med
England. 1785 återvände han till Philadelphia, där han
nu delade sin tid mellan offentliga uppdrag samt
vetenskapliga och litterära arbeten. Han deltog
inflytelserikt i utarbetandet av unionsförfattningen
och skrev på sin aldrig avslutade självbiografi,
förd fram till 1757, hans mest berömda verk
(delvis publ. på fra. 1791; sv. övers. 1792, eng. övers.
1817; fullst. eng. uppl. 1868), samt föreslog bl.a.
slaveriets upphävande 1790.
Omdömena om F. ha utfallit mycket olika,
framför allt i fråga om hans politiska
verksamhet och hans karaktär. De anklagelser, som
under tidernas lopp riktats mot honom, ha i stor
utsträckning undanröjts av den historiska
forskningen. F. kännetecknades onekligen av en viss
egoism, som yttrade sig i månhet om sin egen
och sin familjs ekonomiska förkovran, men han
visade å andra sidan stor offervillighet, när hans
land kom i fara. Som naturforskare saknade
han i stort sett originella idéer men gjorde en
betydande insats genom sina säkra, empiriska
metoder. Ej heller som förf, var han originell i
sina åsikter, men hans klara, eleganta och logiska
stil har givit honom en plats bland den
amerikanska prosans klassiska mästare. — Litt.: För
F:s skrifter se P. L. Ford, ”F. bibliography”
(1889). Bästa uppl. av F:s skrifter är ”The
wri-tings of B. F., collected and edited with a life
and introduction by A. H. Smyth” (10 bd, 1905
■—07). ”Letters and papers. 1753—1785” utkom
1947. Bland sv. övers, märkas ”Utvalda skrifter”
(1853, 2 uppl. 1871), ”Smärre skrifter” (1871).
Bland mängden av skrifter om F. märkas: J.
Parton, ”Life and times of B. F.” (2 bd, 1864); J. T.
Morse, ”B. F.” (1889); W. C. Bruce, ”B. F.
selfre-vealed” (2 bd, 1917); Ph. Russell, ”F., the first
civili-sed American” (1926); B. Fay, ”F.” (1929); Alvida
Sandberg, ”B. F.” (s.å.); J. B. Nolan, ”General
B. F.” (1936); V. W. Crane, ”B. F., Englishman
and American” (s.å.); C. Van Doren, ”B. F.”
(i939); S. Arvidson, ”B. F.” (1943). E.
Franklin [fräqTlin], Sir John, engelsk
konter-amiral och polarforskare (1786—1847). F- deltog i
sjöslaget vid Köpenhamn 1801 men fick senare åt-
— 261 —
— 262 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
