Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Floder - Klimat - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
Indre nedanför Loches.
riktning mot s. Först här blir den segelbar.
Fastän floden här är den vattenrikaste av alla
franska floder (vattenföring vid Beaucaire 1,750 m3),
är dock flodtrafiken även i det nedre loppet av
föga betydelse, dels på gr. av den stora
strömstyrkan, dels emedan flodfåran är rik på
sandbankar, som ofta ändra läge. Så mycket
betydelsefullare är det stora förråd av vattenkraft, som
Rhone och dess alpina bifloder Isère, Dröme och
Durance uppvisa. I mots. till huvudfloden äro
den trögflytande Saöne och dess biflod Doubs
utmärkta segelleder. [J.FjEdg.K.
Klimat. Större delen av F. ligger inom den
tempererade zonen och tillhör det nordatlantiska
el. nordvästeuropeiska klimatområdet. Den mindre
delen faller inom det subtropiska bältet el.
över-gångsområdet till detta. Gränsen mellan F:s båda
klimatiska huvuddelar sammanfaller i stort sett
med huvudvattendelaren. Dock når det atlantiska
klimatet på ett par ställen s. om densamma, näml,
i övre Saöne-dalen och s. om Lauraguais-tröskeln.
Det atlantiska F. utmärker sig för
förhärskande v. vindar med nederbörden jämnare
fördelad på alla årstider och svaga maxima vår
och höst samt relativt svala somrar.
Årsnederbörden i Garonnebäckenet uppgår till 600—
900 mm, i Parisbäckenet till 500—800 mm. Den
uppgår till mellan 800 och 1,000 mm i
Nor-mandie och överstiger t.o.m. 1,200 mm i
Bretagnes centrala delar. I Pyrenéerna och
Centralmassivet når den över 1,500 mm, i Västpyrenéerna
och Alperna t.o.m. över 2,000 mm. Den kallaste
mån. (jan.) har en medeltemp. i Paris (S:t Maur)
av 2^3, i Bordeaux (Floirac) 4°8, på kusten av
Bretagne (S:t Mathieu) 7°i och i Långres (466
m ö.h.) —o°2. Motsv. värden för den varmaste
(juli) äro i Paris 1873, i Bordeaux 2o°2 (aug.),
i S:t Mathieu I7°o (aug.) och i Långres I7?8.
Den årliga variationen av
medeltemp. är relativt
liten. Minimitemp. för året
når i Paris i medeltal ej
under —u°3, medan
ma-ximitemp. ej går högre än
till 33?s. Motsv. siffror
äro för Bordeaux —7?s
och 3Ö?o samt för S :t
Mathieu —4?s och 32^4. I s.
F. är klimatet av
medi-terran typ, ehuru ej så
utpräglat som i
Medelhavsområdets centrala delar.
Nederbörden är
koncentrerad till den kalla
årstiden. Sommaren är nästan
regnlös, och den
nederbörd, som då kommer, är
fördelad på några få
dagar. Dock är den
regnlösa delen av året kort.
Största nederbörden
faller ej under
midvin-tern utan snarare under
höst (okt.) och vår (mars
—april). Den årliga
regnmängden uppgår i
Mont-pellier till 770 mm, i
Marseille till 574 och i Nizza till 828 mm. Den
kallaste mån. (jan.) har i Nizza en medeltemp.
av 6?5 och den varmaste (juli) av 21?», i Avignon
4?i och 24?! och Montpellier 5?i och 22^7.
Saöne-Rhöne-sänkans n. hälft bildar ett
övergångsom-råde. Lyon har sålunda en jan.-temp. av i?7 och
en julitemp. av 2o?i. Minimitemp. för året är
där i medeltal —I2°4, medan den i Toulouse är
—8?4, i Montpellier —8?s, i Marseille —6?i och i
Nizza —2?2. Rhöne-dalen har även i s. kallare
vinter än v. Languedoc och ö. Provence,
emedan de kalla luftströmmarna från n. av dalgången
ledas mot s. Dessa ofta häftiga n. vindar, mistrals,
äro mycket fruktade, emedan den med dem
uppträdande frosten (temp. sjunker vid sådana
tillfällen t.o.m. i Rhones delta till —io°) lätt förstör de
ömtåligare kulturväxterna. [J.FJEdg.K.
Växtvärld. Ur floristisk synpunkt tillhöra v. och
n. F. den oceaniska provinsen, de centralfranska
bergen mellaneuropeiska lågbergens provins samt
s. F. det mediterrana floraområdet. — Det
atlantiska F. tillhör helt de sommargröna skogarnas
område. I ö. torde bokskogar ha förhärskat, men
även blandskog av andra ädla lövträd, ss. ek,
aven-bok, lönn och lind. Längre mot n. var eken
vanligare. I låglandet har nu skogen merendels
efter-trätts av kulturlandskapet. Där jorden ej upptagits
till odling, dominera ängar och lundar. Längs
floder och kanaler förhärskar poppeln som
prydnads-träd, så att den rent av karakteriserar det franska
landskapet. Vid Engelska kanalen och i Bretagne
utbreda sig gräsängar och hedar av gräs el. ljung
(Callu’na vulga’ris och Eri’ca Tefralix) och ginst
(Genis’ta). I Centralmassivet finnas ännu
vidsträckta skogar av bok, gran (Pic’ea exceVsa) och vitgran
(Ab’ies pectina’ta). Det sydliga F. har
mediter-ran vegetation. Skogsträden äro huvudsaki.
ständigt gröna lövträd, särsk. ekarter, ss. stenek (Quer-
— 271 —
— 272 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
