Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning och bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
cus Ilex och Q. coccifera) och korkek (Q. Suber).
Denna skog är dock numera begränsad till bergens
nedre sluttningar. Den präglas liksom den övriga
vegetationen av klimatets två huvudegenskaper:
den heta och torra sommaren och den milda,
fuktiga vintern. Under den förra kan den torra
marken ej nära ett sammanhängande växttäcke, utan
vegetationen består av mer el. mindre glest
stående xerofila träd, buskar el. ris, mellan vilka den
nakna mineraljorden överallt lyser fram. Den
egentliga vegetationsperioden inträffar under höst och
vår, då ett täcke av grönskande örter utbreder sig
mellan vedväxterna. Vegetationen i s. F. uppträder
huvudsaki. med två typer. Den ena typen är en
vegetation av ända till manshöga, relativt tätt stående
buskar med om sommaren naken mark mellan
individen. De vanligaste arterna äro buxbom,
Pi-sta’cia Lent i B cus, Junip’erus Oxyced’rus, Erica
ar-bo/ea, Myrtus commu’nis, Ulex parviflo’rus,
Quer-cus Ilex, Cerato’nia Siliq’ua. Denna vegetationstyp,
macchia (maquis), förekommer i jämförelsevis
fuktig terräng. Den andra typen uppträder på de
vidsträckta torra arealerna, där skogen blivit
förstörd; dessa täckas av en låg xerofil
halvbusk-och risvegetation, garrigue. I denna förhärska
Erica-, Genista-, Thymus-, Lavan’dula-,
AspaPa-gus-, Ono’nis-, Cistus- och Teucrium-arter,
Ros-mari’nus officina’lis etc. Den utgör numera den
allmännaste vilda vegetationen på de lägre
nivåerna i det mediterrana F. och når t.o.m.
in i det atlantiska Garonnebäckenet. Vegetationen
i det vidsträckta sandområdet Les Ländes består
näml, här icke av hed i eg. mening, ehuru namnet
tyckes ange detta. Den magra jordmånen och den
heta och relativt torra sommaren förhindra
uppkomsten av hedtorv, och mossor och lavar, liksom
ljung, saknas mestadels. Genista- och mediterrana
Erica-arter (E. scopa’ria och E. cilia’ris) dominera.
På högre nivåer i Languedoc och Provence ersättes
den ständigt gröna lövskogen av skogar av äkta
kastanje (Castan’ea ve’scd), särsk. i Cevennerna,
där den flerstädes når upp till skogsgränsen. På
medelhavskusten finnas dungar av pinje (Pinus
Pi’ned), som dock här lär vara planterad.
Karaktärsväxt i låglandet är vidare oliven, som odlas på
Havsalpernas sluttningar vid Rivieran och i
Rhöne-dalen upp till Viviers n. om Avignon. Här får
därför n. gränsen för den egentliga
medelhavs-vegetationen anses vara belägen. [J.F.JW.
Djurvärld. F. ligger inom den palearktiska
underregionens europeisk-västasiatiska och
mediterrana provinser. Det är svårt att draga en
bestämd gräns mellan dem, men i stort sett
kan man sätta den vid Loire. Den
ursprungliga faunan har förändrats på gr. av landets starka
uppodling, men i bergstrakterna i ö. och n.ö.
finnas ännu varg, lo, hjort, rådjur och vildsvin samt
i Pyrenéerna även björn. Genetten, som eg.
tillhör den mediterrana underregionen, går upp i
Nor-mandie, och bävern förekommer i Rhöne-deltat. I
Alperna och Pyrenéerna finnas gämsen och, som
relikter, nordiska haren och hermelinen samt på
Korsika mufflon. Kanin och dovhjort äro urspr.
hemmahörande i denna underregion. Räv, hare
och kanin äro synnerligen allmänna över hela
landet. Av ödlor märkas i s. F. gecko- och pärl-
ödlor samt av groddjur lökgrodan och
marmorvattenödlan. Y.Ln.
Befolkning och bebyggelse. Det etniska
huvudelement, ur vilket den franska folkstocken
framgått, är kelterna el. gallerna, som vid tiden för
Julius Caesars erövring av Gallien bebodde större
delen av nuv. F. Romarna befolkade i större
utsträckning endast Provence men gåvo gallerna
sin kultur och sitt språk. Senare erövrades
Gallien av germanska folkstammar (västgöter,
bur-gunder, franker). I början av medeltiden
invandrade brittiska kelter till Bretagne och området
kring nedre Loire. Omkr. 900 underlade sig
nordmän (danska och norska vikingar) Normandie.
Araber, spanjorer och engelsmän ha vid olika
tillfällen ockuperat delar av F. (se vidare nedan
under Historia). Senare har, i sht under
innevarande årh., en betydande invandring ägt rum, mest
från grannländerna men även från Östeuropa
(polacker, ryssar m.fl.). Antropologiskt sett är
franska folket sålunda ingalunda homogent.
Emellertid ha de olika folkelementen sammansmält till
en ganska enhetlig nationalitet med franskan som
gemensamt språk. Nordfranskan, langue d’oil, har
blivit det officiella och litterära språket. Dock
finnas vid F:s gränser ännu folkelement, som tala
främmande tungomål, t.ex. baskerna i
sydvästligaste delen av F.; på nordsluttningen av
öst-pyrenéerna, i Roussillon, talas katalanska, i
Provence och andra delar av s. F. provensalska, på
Korsika en italiensk dialekt, i Flandern
flamländska, i Elsass och Lothringen tyska av c:a i,e
mill. inv. (jfr karta vid Europa, sp. 1168).
Emellertid vinner riksspråket på gr. av sin officiella
ställning terräng i gränsområdena. Sålunda är
hela ö. delen av Bretagne förfranskad, och
bre-tonska talas nu endast av c:a 1,4 mill. i v. delen
av halvön, där dock åtm. hälften av befolkningen
även talar franska.
Om folkmängden i F. finnas uppgifter redan
från början av 1300-talet. 1328 uppskattades den
till 23—24 mill., d.v.s. icke mycket mindre än i
slutet av 1700-talet (26 mill. 1789). Pesten 1348,
hundraårskriget, inbördeskriget med åtföljande
förstörelse decimerade starkt befolkningen. Först
i mitten av 1400-talet började i och med Ludvig
XII:s tid återuppbyggandet och rekoloniseringen
av de härjade områdena; därjämte steg nativiteten.
I början av 1800-talet var F. näst Ryssland ännu
Europas folkrikaste land. Men på 1800-talet ägde
en förändring rum i fråga om den franska
befolkningens tillväxt (se nedanst. tab.).
Frankrikes folkmängd och dess årliga tillväxt
1801—1946.
År Folkmängd Ärlig tillväxt, resp, minskning (-)
1S01 27.349.003
1821 30,461,875 570,000
1841 34.230,178 620,000
1861 37,386,313 360,000
1881 37,672,048 410,000
1901 38,961,945 230,000
1921 39,209,518 —100,000
1931 41,834,923 540,000
1936 41,907,056 30,000
1946 40,517,923 —340,000
— —
— 274 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
