Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Befolkning och bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
Redan under förra hälften av 1800-talet började
nativiteten sjunka på landsbygden (1801—10 32 °/oo,
1851—60 28, 1881—90 23, 1922—31 18, 1936 15,
1941 13 och f.n. 14—i5°/oo). Trots att även
dödstalet gick tillbaka, blev det redan på 1890-talet
vissa år födelseunderskott. Numera är nativiteten
i F. lägst i Europa, medan mortaliteten är bland
de högsta (1913 17,5 °/oo, 1925 17,4, 1936 15,3, och
f.n. i5°/oo). Den tillväxt av befolkningen, som
ägt rum under de senaste årtiondena, beror
snarare på naturalisering av utlänningar än på
födelseöverskott. i:a världskriget innebar en
fruktansvärd åderlåtning; omkr. V10 av alla män i de
produktiva åldrarna dödades, och lika många blevo
mer el. mindre invalider. Enl. folkräkning 1946
uppgick F :s folkmängd till 40,517,923 inv.,
medan den 1936 hade belöpt sig till 41,907,056. (I
dessa siffror ingå icke i utlandet tjänstgörande
militär personal och de sjömän, som befinna sig
utanför F.; dessas sammanlagda antal uppgick 1946
till 312,105, 1936 till 107,538.) Sedan 1936 har
alltså folkmängden i hemlandet minskats med c:a
1,4 mill., varav nära 0,8 mill. utlänningar och litet
över 0,6 mill. fransmän. Minskningen beror delvis
på förlusterna under 2:a världskriget.
Under tidernas lopp ha märkbara regionala
förskjutningar och omplaceringar av befolkningen
ägt rum, och följden har blivit förändringar i såväl
folktäthet som etnisk sammansättning. Flykten
från landsbygden började i F. tidigare än i t.ex.
Sverige och berör å ena sidan bergsområdena
(Centralmassivet, Pyrenéerna, vissa områden i
Alperna och Armorikanska massivet), å andra sidan
även de bördigaste slätterna, ss. dem i dep.
Lot-et-Garonne och Tarn-et-Garonne, där
lantbefolkningens antal 1841—1936, resp. 1831—1936
minskats från 347,073 till 252,761, resp. 242,509 till
161,629. Landsbygden är på sina ställen
förvånansvärt avfolkad, ss. t.ex. i byarna i Limagne i
Auvergne (v. om Allier), i Le Creusots
omgivningar, i Bourgogne, kring de stora
industricentra i Lothringen och kring Troyes i
Champagne. Samtidigt har F. blivit ett
betydande immigrationsland. Medan utlänningarna
1851 utgjorde endast 1 °/o av hela befolkningen,
hade deras antal 1896 växt till 2,6 °/o, 1921 till
3,9%, 1936 till 5,8 °/o och var 1946 4,1 °/o (1,670,729).
Den talrikaste gruppen (c:a 30%) av dem utgöres
av italienare, vilka leva som jordbruks-,
industri-och hotellarbetare i första hand i Provence, på
Korsika, i Nordalperna, vid Rhöne och i
Garonne-bäckenet men även som gruvarbetare i n.ö. F.
Polacker, den näst största gruppen, arbeta
huvudsaki. i kolgruvorna i n. F., på de stora
lantgårdarna n. om Paris och i industrierna i Lothringen.
Spanjorer livnära sig huvudsaki. som jordbrukare
och gruvarbetare inom dep. i Pyrenéerna,
Garon-nebäckenet, i Languedoc, i Bouches-du-Rhöne men
även i Parisbäckenet. Belgier äro jordbrukare och
textilarbetare i dep. Nord el. komma in som
tillfällig hjälp i skördearbetet. En del av dem utgöra
s.k. frontaliers, vilka bo i Belgien och varje dag
gå över gränsen för att arbeta i F. Schweizare
utgöra en ganska stor grupp i Savoyen, vid övre
Rhen, i Doubs och vid Seine som yrkesarbetare,
köpmän, hotellägare o.s.v. Ryssar, som efter ryska
revolutionen emigrerat till F., förekomma talrikast
i Paris-området och vid medelhavskusten men äro
spridda nästan överallt som industriarbetare. Efter
2:a världskriget ha en del östeuropeiska
emigranter funnit fristad i F., som även har en icke
obetydlig grupp färgad befolkning (negrer, asiater
m.fl.). Under fredliga förhållanden finnas särsk.
i Paris och vid medelhavskusten en ganska stor
mängd engelsmän, nord- och sydamerikaner,
industrimagnater och affärsmän, konstnärer,
studenter och liknande från världens alla hörn.
Påfallande är lättheten, varmed utlänningar assimileras
av den franska miljön; så begärde t.ex. enbart
1931—36 o. 300,000 utlänningar franskt
medborgarskap. Dock försöka italienarna och polackerna
ofta bevara sin nationalitet och bo gärna
tillsammans i samma by el. stadskvarter.
I jämförelse med andra stora kulturländer är
F. jämförelsevis glest befolkat med en
genomsnittlig folktäthet av 74 inv. pr km2. Den största
folktätheten ha de stadsrika industriområdena,
slätterna, de bördiga dalarna och kustområdena
utom vid Les Ländes och Rhönedeltat (se karta
vid Europa, sp. 1164). De mest betydande
folkanhopningarna äro Paris med förstäder, den s.k.
Nordregionen (dep. Nord, Pas-de-Calais och
Som-me) och Lyon—S:t Étienne-området. Paris med
förstäder har c:a 5,5 mill. inv. (därav i själva
Paris 1946 2,725,374 inv.), d.v.s. 1A av F:s hela
befolkning (jfr Paris). Nordregionen med sina
kolgruvor och industrier har en folktäthet, som
i dep. Nord överstiger 320 pr km2 och liknar det
angränsande kol- och industriområdet i Belgien.
Stadsbygden Lille—Roubaix—Tourcoing har här
o. 3/4 mill. inv. Liknande anhopningar förefinnas
i alla större industricentra och hamnar, ss. i
Marseille (nära 1 mill. inv.), Lyon (över 0,8 mill.),
Bordeaux (0,4 mill.), S:t Étienne (350,000), Nizza
(270,000), Rouen (260,000). Sammanlagt utgör
antalet inv. i städer och stadsliknande samhällen med
mer än 2,000 inv. över hälften (1946 56%)) av
hela folkmängden, mot 44% 1911 och 24% 1846.
— Även bördiga jordbruksområden med lerjordar,
ss. i Artois, Flandern, Picardie, Cambrésis, den
västligaste delen av dep. Seine-Inférieure, s.
Li-mousin, Roussillon och i s. Elsass, ha en
befolkningstäthet, som överstiger medeltalet för hela F.
Iögonfallande stor är folktätheten i de stora
dalarna, ss. Seine-, Loire-, Garonne-, Rhöne- och
Isère-dalarna, där bördiga och välbevattnade
jordar utbreda sig. Hit höra även vindistrikten i
t.ex. Bordelais, Bourgogne, Champagne, Elsass,
Bas-Languedoc, där folktätheten på sina håll
överstiger 100, t.o.m. 140—200 pr km2. Men icke
överallt äro de bördigaste områdena folkrikast.
Där flykten från landsbygden varit mycket
intensiv och maskiner ersatt människan som arbetskraft,
ss. i Valois och i vissa trakter av Normandie,
är landsbygden glest befolkad. Trots den
bördiga jorden avfolkas även det rika
Garonne-bäckenet. Glesast är befolkningen i bergen, där
det hårda klimatet och terrängförhållandena
inskränka åkerarealen.
I fråga om bebyggelseformer uppvisar
landsbygden anmärkningsvärda olikheter. N.ö. om en
linje
Genève—Besanqon—Dijon—Montereau—Orlé-ans—Blois—Chartres—Rouen förhärskar
agglome-rerad bebyggelse med storbyar med undantag
— 275 —
— 276 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
