Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Författning - Förvaltning - Rättsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
antas med iakttagande av vanliga former för
lagstiftning. Sedan underkastas förslaget referendum,
såvida det ej i andra läsningen antagits av
nationalförsamlingen med 2/3 majoritet el. voterats av
vardera kammaren med 3/s majoritet. Förslaget
promulgeras som författningslag av republikens
president inom 8 dagar efter dess antagande.
Ingen ändring får beslutas rörande republikens
råd utan dess medverkan el. referendum. Den
republikanska statsformen kan ej bli föremål för
författningsändring.
Det finns också en konstitutionell nämnd (le
comité constitutionnel), bestående utom av
republikens president, som är dess ordf., och
presidenterna för de båda kamrarna av 7 medl., utsedda
av nationalförsamlingen årl. vid varje sessions
början genom proportionella val utanför dess egen
krets, och av 3 medl. på samma sätt utsedda av
republikens råd. Den har till uppgift att
undersöka, om de lagar, som nationalförsamlingen
beslutar, betinga en ändring av författningen.
Förutsättningen för att den skall tillfrågas är, att
republikens president och presidenten i republikens
råd äro ense därom och rådet så beslutat med
absolut majoritet. En lag, som enl. nämndens
mening förutsätter en författningsändring,
återsändes till nationalförsamlingen. Om parlamentet
vidhåller sitt första beslut, kan lagen icke
promulgeras utan att författningen ändrats i fastställda
former. F.Lth.
Förvaltning. Ministeriernas antal och
verksamhetsområden regleras ej i lag utan genom
presidentens dekret. F.n. finnas 13 ministerier, näml,
för resp, justitie-, inrikes-, försvars-, finans-,
jordbruks-, industri- och uppfostringsärenden,
offentliga arbeten och kommunikationer, F. på andra
sidan haven, arbete och social säkerhet, hälsovård
och befolkningsfrågor, återuppbyggnadsarbetet
samt forna tjänstemän och offer för kriget. I
den mån förvaltningsärendena ej förbehållits
republikens el. konseljens president, avgöras de av
varje fackminister för sig. En utpräglad
ministerstyrelse är rådande. Ministrarna kunna samlas till
kabinettskonselj (conseil de cabinet), vari
republikens president ej är närvarande. Ministerns
medhjälpare inom ministeriet äro fördelade på
direk-torat, divisioner och byråer. De åtnjuta så
mycken självständighet, som är nödvändig, för att
de skola kunna upprätthålla den administrativa
kontinuiteten under de täta ministärskiftena. En
förmedlande länk mellan den ur politiska
synpunkter utsedde ministern och den administrativa
expertisen utgör ministerns kabinett, vars medl.
ministern på ett mer personligt sätt utser. En
konsekvens av ministerstyrelsen är icke blott, att
självständiga centrala ämbetsverk, om man
bortser från Cour des comptes, motsv. den svenska
Kammarrätten, helt saknas utan också, att den
kommunala självstyrelsen genomgående
kontrolleras av statliga myndigheter, i sista hand
inrikesministern.
Med hänsyn till lokalförvaltningen är det
europeiska F. indelat i 90 départements. Därtill komma
3 departement i Algeriet och de nu som
trans-marina departement organiserade forna kolonierna
Martinique, Guadeloupe, Réunion och Guayana. I
spetsen för varje departement står en prefekt
(préfet), omgiven av en talrik tjänstemannastab.
Därtill kommer inom vissa departement en
conseil de préfecture interdépartemental som första
instans inom den administrativa rättskipningen.
Prefekten intar en egendomlig dubbelställning som
på en gång ett regeringens lydiga, i partipolitiken
engagerade verktyg och ledare för en lokal, i viss
utsträckning autonom enhet. I den senare
egenskapen förbereder han de ärenden, som avgöras av
departementets folkliga representation (le conseil
général), motsv. det svenska landstinget.
Departementen äro uppdelade i arrondissements under var
sin underprefekt och med var sin folkliga
representation (conseil d’arrondissement). Dess viktigaste
funktion är att mellan kommunerna fördela de
direkta skatter, som departementets generalråd
anvisat att utgå från arrondissementet. Det har lika
många medl., som arrondissementet inrymmer
kantoner. För förvaltningen spela kantonerna
knappast någon roll. Sin egentliga betydelse ha
de för rättskipningen och som valkretsar.
Kantonen inrymmer i sin ordning 1 medeltal 12
kommuner. Varje kommun utser genom allmän
rösträtt och listval 10—36 medl. i ett municipalråd
(conseil municipal), som inom sig utser en
borgmästare (maire), som både representerar
kommunen och är agent för centralregeringen, närmast
genom förmedling av prefekten. Paris, vars
municipalråd har 90 medl., är uppdelat i 20
arron-dissement, grupperade på 9 sektorer, var och en
under sin maire. F.Lth.
Rättsväsen. Den tidigare, djupgående olikheten
mellan n. och s. F. i rättsligt avseende upphävdes
under franska revolutionen, och landet fick en
enhetlig lag i Code civil (se Code) 1804 med
därtill sig slutande processlagar 1806 och 1808 samt
strafflag 1810. Bland senare nytillkomna lagar
märkes särsk. en sammanfattning av arbetsrätten
(Code de travail). Ett utmärkande drag för
rättskipningen i F. är skillnaden mellan förfarandet
i tvistemål och i brottmål. Bland tvistemålen
avdömas småmål om intill 30,000 frcs värde samt
förtursmål (vräkning m.m.) av fredsdomare*, en
i varje kanton. Uppgår tvistföremålets värde till
10,000 frcs, kan den tappande parten klaga hos
den vanliga civildomstolen i 1 :a instans, tribunal
civil (med 3 domare), som direkt upptager tvister,
överstigande 30,000 frcs värde. Dyl. domstol
finnes för varje dep., i de folkrikaste dep.
uppdelad i flera avd. Från tribunal civil är vad
till-låtet till en av landets 26 cours d’appel om 5
domare, motsvarighet till de svenska hovrätterna.
Högsta instans är cour de cassation i Paris med
11 domare. Dit får emellertid endast rättsfrågan
i tvisten, frågan om riktig lagtillämpning, dras,
icke sak- och bevisfrågor. Handelsmål avgöras
i i:a instans av tribunaux de commerce om 3
köpmän. Tvister mellan arbetare och arbetsgivare
om högst 10,000 frcs värde bedömas också av
särskilda fackdomstolar, conseils de prud’hommes.
—- I straffsaker avgöra fredsdomare småförseelser
och, som polisdomstol, ordningsmål. Vanliga
brottmål (délits*) med högst 5 års fängelse till påföljd
avdömas av cours correctionnelles om 3 fackdomare.
Svårare brottmål (crimes*) komma inför cours
d’assises (en för varje dep.), vilka bestå av 3 fack-
— 327 —
— 328 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
