Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Försvarsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
högsta stabs- och förvaltningsorgan samt var
dessutom den högsta civila flygmyndigheten.
Flygministern utövade befälet genom chefen för
flygstaben (le chef d’état-major général de
l’ar-mée de Pair). Flygförbanden inom det
självständiga flygvapnet fördelades på hemlandets
flygvapen för F. och Nordafrika, på flygförband i
Levanten samt på flygstyrkorna i kolonierna.
Flygvapnet omfattade större operativa förband
för självständiga uppgifter, näml, flygeskadrar,
flygbrigader, flyghalvbrigader och flygfördelningar,
vilka förband i krig kunde sammanföras till
strategiska enheter, flygkårer och/el. flygarméer.
Flygslagen utgjordes främst av spaningsförband
(40%), i övrigt av bomb- och jaktförband.
Territoriellt indelades landet i flygdistrikt. Chefen
för ett distrikt förde inom detta befälet över alla
flygande förband och flygplatser m.m. 1939 var
hemlandets flygvapen fördelat på 5 flygdistrikt
med resp, staber i Dijon, Paris, Tours, Lyon
och Alger; flygförbanden i Främre Asien hade
stab i Rayak i Syrien. Flygstyrkorna i
kolonierna voro fördelade på ett flygdistrikt med
stab i Hanoi i Indokina samt ett underdistrikt
med stab i Bammako i Franska Västafrika och
flygförband på nämnda platser samt i Bangui
i Franska Ekvatorialafrika, Djibouti i Franska
Somaliland samt på Madagaskar. —
Marinflyget var helt underställt marinministern, och
dess chef (amiralsperson) lydde närmast under
chefen för marinstaben. Det indelades i de
far-tygsbaserade flygförbanden, ingående i
sjöstyrkor, samt de kustbaserade, underställda
marin-distriktschefer. — Det självständiga flygvapnet
omfattade även vissa specialtruppslag, näml,
luft-inf., som utgjordes av fallskärms- och
luftland-sättningstrupper med specialinredda
transportflygplan, flygsignaltrupper för all signalförbindelse
inom flygvapnet samt ballongtrupperna, främst
avsedda för eldobservation på stridsfältet. — 1939
års budget upptog en sammanlagd personalstyrka
i flygvapnet av 82,000 fast anställda, varav c:a
4,500 officerare. Årliga kontingenten värnpliktiga
uppgick 1938—39 till c:a 40,000 man. — Antalet
moderna flygplan, som tillkommo under
1930-talet, var icke tillfyllest. Produktionen vid
flygindustrien, som 1936 förstatligades, kunde icke
uppbringas till önskad kapacitet. Skälen härtill
voro bl.a. ständiga arbetskonflikter, otillräcklig
tillgång på arbetsmaskiner för serietillverkning
m.m., varför flygvapnet ständigt befann sig i en
materielkris. Produktionskapaciteten var endast
c:a 40 flygplan pr mån. 1937—38. Först i slutet
av 1938 åstadkoms en förbättring, men det var
då för sent. Sedan F. ockuperats, erhöll
flygvapnet flygplan från USA och England och
deltog i striderna från baser utom landet.
Efter kriget har en reorganisation av hela
försvaret genomförts, och f.n. pågå utredningar för
utformandet av det framtida försvaret spec. med
tanke på Västunionens bildande.
Flygstridskrafternas organisation f.n. (1948) påminner mycket
om den före kriget. Chefen för flygstaben, som
handhar den egentliga ledningen av flygvapnet,
är medl. av det råd, som under försvarsministern
leder den i april 1948 bildade försvarsstabens
verksamhet. Hemlandet med Nordafrika är
upp
delat på 5 flygdistrikt. Inom varje distrikt
finnas en stab, mobiliserings-, inkallelse- och
ut-bildningscentraler, intendentur- och sjukvårdsavd.,
flygbaser, förråd av olika slag m.m.
Sammanlagda antalet flottiljer inom samtliga distrikt är
27. Flygstyrkorna utom hemlandet äro fördelade
på åtta huvudstaber inom följ, områden: Franska
Marocko, Tunisien, Algeriet, Franska Västafrika,
Franska Ekvatorialafrika, Madagaskar, Franska
Indokina och Franska Somaliland. Varje stab har
under sig en el. flera jakteskadrar och i vissa fall
en blandad eskader, bestående av bomb- och
spaningsförband. — Utöver detta finns en särskild
hemortsförsvarsorganisation för hemlandet,
bestående av en flygfördelning, sammansatt av
jakt-, spanings- och luftvärnsförband. I
ockuperade zonen i Tyskland står en flygfördelning,
omfattande jakt- och spaningsförband. Ett
transportkommando med flera transportflottiljer
handhar alla transporter för militärt ändamål. All
flygutbildning handhas av ett särskilt kommando
(commandement supérieur des écoles), direkt
underställt flygstaben. Antalet militära flygbaser i
F. uppgår till c:a 40, i Franska Västafrika till 30
och till c:a 20 inom vart och ett av följ, områden:
Nordafrika, Madagaskar, Franska Ekvatorialafrika
och Franska Indokina. Personalstyrkan utgöres
f.n. av 5,000 officerare och 77,000 man, och
flygplanantalet uppgår till 3,600, varav c:a 1,200
krigs-flygplan. Underhandlingar pågå att förse
flygvapnet med modern krigsmateriel, främst brittiska
reaktionsflygplan. — Marinflyget består dels av
hangarfartygsbaserade, dels av landbaserade
förband. 2 hangarfartyg äro f.n. i tjänst, och 1947
beviljades medel till ytterligare ett, som beräknas
komma i tjänst 1952. Under en budgetdebatt i
juli 1948 framhöll marinstatssekreteraren, att
ytterligare 3 hangarfartyg måste byggas, för att
marinflyget skall erhålla den styrka, som
motsvarar nutida krav. De landbaserade förbanden
utgöras i första hand av spaningsförband,
utrustade med flygbåtar. Antalet flygplan i
marinflyget uppgår f.n. till 400, främst brittiska typer,
och förslag föreligger, att de marina
flygstridskrafterna skola utbyggas till 20 flottiljer. Av de
marina flygbaserna, som funnos vid krigets slut,
ha o. Vä nedlagts, och i F. användas f.n.
endast 6 land- och 6 sjöflygplatser; i unionen i
övrigt underhållas i stort endast 1 land- och 1
sjöflygplats pr område för marinflyget.
Fasta försvaret har alltsedan äldre tider
varit rikt utvecklat. Under Vaubans tid i slutet
av 1600-talet lades grunden till det
befästnings-system, som i stort bibehölls t.o.m. 1 :a
världskriget. Då fästningarna under 1870—71 års krig
ej kunnat hejda tyskarnas inmarsch, vidtog
efter detta krig ett omfattande fästningsbyggande
för att spärra särsk. gränsen mot Tyskland samt,
efter Italiens inträde i trippelalliansen, även
gränsen mot detta land. Vid i:a världskrigets utbrott
voro gränsfästningarna grupperade på två linjer
med den befästa huvudstaden Paris som
medelpunkt för försvaret i n. Utefter den n. gränsen
hade, som kriget också utvisade, fästningarnas
modernisering försummats. Här utgjorde Lille
och Maubeuge jämte 5 spärrfästen en främre
linje. Den starkt befästa gränsen mot Tyskland
— 337 —
— 338 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
