Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska Västafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSKA VÄST AFRIKA
”Shejk” från Mauritanien och negerskönhet från Dakar.
Innanför kusten i Elfenbenskusten och Dahomey
stiger landet sakta upp mot platåerna i Sudans inre.
Dahomey genomdras i n.—s. riktning av den 648
m höga Atacora-kedjan. N. F. är en del av
Sahara, som i n.v. upptas av ett stort sänkningsfält,
el-Djof. Gränsen mellan Sudan och Sahara är dock
enbart klimatologiskt betingad. Sudans väldiga
och monotona högplatåområde, vid gränsen till
öknen avbrutet endast av Niger-krökens
sänk-ningsområde, fortsätter in i Sahara. F:s
Sahara-områden upptas i v. och ö. av sandöknar (ergs),
medan i de mell. delarna klippöknarna (hammadas)
äro de dominerande, över dessa ökenområden,
som till största delen ligga inom de av kristallina
och äldre paleozoiska sandstenar uppbyggda
högplatåerna, resa sig isolerade bergmassiv.
Innanför Mauretaniens kust ligger Adrar (500 m). N.
om Niger-kröken ligger som en s.v. utlöpare till
Saharas centrala bergsområden det av kristallina
bergarter uppbyggda Adrar des Ifohras (1,000 m)
samt ö. därom i Nigerkolonien det likaledes av
kristallina men också av unga vulkaniska
bergarter uppbyggda Air (1,700 m).
Genom sitt läge mellan Kräftans vändkrets och
ekvatorn har F. ett mycket varmt klimat.
Under den varmaste årstiden tilltar värmen från
kusten vid Guineabukten mot landets inre, medan
förhållandet under den kallaste årstiden är det
motsatta (jfr kartor vid Afrika, sp. 263 ff.).
Således ha Guineabuktens kuster 250 för juli och
270 för jan., medan motsv. siffror för Timbuktu
äro 35° och 220. Nederbörden avtar successivt
från s. mot n. Vid sydkusten har man två
regnperioder, avbrutna av kortare torrperioder på
sommaren och vintern. Inemot landets inre faller
nederbörden huvudsaki. under den varmaste
årstiden. Regnperioden blir kortare, ju längre mot
n. man kommer, för att slutl. så gott som
försvinna i gränstrakterna mot Sahara. Vid kusten
av Franska Guinea är den årliga nederbörden c:a
4,000 mm, i Sénégal vid S:t Louis 423 mm, vid
Timbuktu 229 mm och strax n. därom mindre än
100 mm. Här kommer man in i den s.k.
sahel-regionen, d.v.s. övergångsområdet mellan öknen
och Sudan-stäppen. En egendomlighet i
neder-bördsfördelningen på s. kusten är det område av
relativt ringa nederbörd, som sträcker sig ända
fram till kusten av Dahomey och även in i Togo
och brittiska Guldkusten. Detta förhållande
förklaras av att den kalla Guineaströmmen här
dyker upp alldeles utanför kusten. F. ligger inom
det afrikanska monsunområdet, vilket medför, att
de förhärskande vindriktningarna äro fuktiga s.v.
under april—-okt. och torra n.ö. under resten av
året. Vid monsunväxlingarna uppträda häftiga
oväder, vilka t.o.m. kunna förorsaka
skyfallslik-nande regn i det inre av Sahara, spec. på bergens
s.v. sluttningar.
Vegetationszonerna växla liksom
klimatzonerna från s. mot n. Längst i s. och s.v.
i kustområdet av Franska Guinea och
Elfenbenskusten uppträder ett bälte av tropisk regnskog
(jfr karta vid Afrika, sp. 267). De mest
värdefulla trädslagen äro här oljepalmen (Elaeis
gui-nee’nsis), mahogny och andra ädla träslag. N.
därom sträcker sig den s.k. guineazonen, vilken är
ett övergångsområde mellan regnskogen och den
sudanesiska savannen. Karaktärsträd äro här
oljepalmen, kolaträdet (Cola nifidd) och khayas (Khaya
ivorPnsis). Denna zon når sydkusten i Dahomey.
— 439 —
— 440 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
