Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska Västafrika - Fransk barockstil - Franskiljoner - Fransk-klassicismen - Fransk konst - Fransk lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK LILJA
Den sudanesiska savannen har längst i s. tycke
av ett parklandskap, där de vanligaste trädslagen
äro det s.k. smörträdet (ButyrospeUmum PaPkii)
och tamarinden (Ta’marix indica). Savannen får
mot n. en allt glesare trädvegetation och övergår
i sahelregionen, en ökenstäpp, vilken är bevuxen
med lågt stäppgräs, här och där med bestånd
av dumpalmer (Hyphaè’ne theba’ica), baobabträdet
(Adan so’nia digita’ta) samt akasior. Sahelregionen
övergår sedan i den vegetationslösa öknen.
F. erbjuder ur antropologisk synpunkt en föga
enhetlig bild. Huvudmassan av dess
befolkning utgöres av mer el. mindre renrasiga negrer
av sudantyp (ss. ewe och bariba i Dahomey, kru
på Elfenbenskusten, mandingofolken i Franska
Guinea, Sénégal och v. Sudan samt wolof och
sarakollé i Sénégal). Till denna grupp kan man
även räkna hausa-folket, som är känt över hela
F. som driftiga affärsmän och vars språk,
hausa-språket, har blivit det gängse handelsspråket. Den
andra stora befolkningsgruppen i F. är den, där
det hamitisk-semitiska inslaget är det dominerande.
Dess förnämsta bosättningsområden äro öknarna
och halvöknarna i n. Dit höra maurerna i
Maure-tanien och tuaregerna, berberna och araberna i
Nigerkolonien men även Sudans och Franska
Guineas ful-folk. Den semitisk-hamitiska
infiltrationen har medfört, att islam och den arabiska
kulturen gjort stora landvinningar även bland
den rena negerbefolkningen. Befolkningstätheten
är mycket liten. Tätast befolkade äro
kustområdena samt de stora jordbrukscentra i landets
inre delar. Ett förhållande, som, förutom den
stora barnadödligheten (c:a 45%), bidrar till att
hålla befolkningstillväxten nere, är sömnsjukans
och andra epidemiska sjukdomars härjningar, som
hittills trotsat myndigheternas ansträngningar. De
största städerna äro, förutom huvudstaden Dakar
(157,000 inv. 1945), Bamako (70,492), S:t Louis
(49,160), Abidjan (33,000) och Conakry (32,200).
Antalet européer var 1946 32,044, därav 21,116
fransmän.
Åkerbruket är F:s främsta näringsgren.
Det är framför allt savannerna och ökenområdets
oaser, som tagits i bruk. De franska
kolonialmyndigheterna ha gjort allt för att underlätta
infödingsjordbruket och bl.a. lärt de infödda att
bruka en mängd kulturväxter, som förut varit
okända för dem. Ett för åkerbruket mycket
allvarligt problem är här den omfattande
jordförstöring, som förvandlat förut fruktbara områden
till sterila ödemarker. Jordnötter är den
viktigaste jordbruksprodukten i de torrare områdena.
1945 exporterades 94,809 t jordnötter och 30,758 t
jordnötsolja. Inom Nigers svämområde har
bomullsodlingen fått mycket stor betydelse. Andra
viktiga åkerbruksprodukter från landets inre delar
äro hirs, ris, majs och bönor. Det s. och s.v.
kustområdets viktigaste jordbruksalster äro
bananer, kakao, ananas, kaffe och kokos.
Boskapsskötseln är huvudsaki. koncentrerad till
stäppområdena. Förekomsten av tsetseflugan i de
fuktiga kustområdena omöjliggör där någon
boskapsskötsel. 1945 års kreatursstock utgjordes av
11,195,000 får och getter, 5,160,000 nötkreatur,
174,640 hästar, 630,000 åsnor samt 230,880
kameler. Skogsbruket är av mycket stor
bety
delse för F. En av kolonialområdets viktigaste
produkter, näml, palmoljan, får man från vilt
växande träd. 1945 exporterades 5,000 t palmolja
och dessutom c:a 45,000 t palmkärnor. En annan
viktig skogsprodukt är kautschuk, som man får
ur lianer av släktet Landol’phia samt ur vissa träd
(KicExia ela^tica). Vidare utvinnes gummi
ara-bicum i sahelregionen ur en akasiaart (Acac’ia
Sen’egal). I regnskogsregionerna finnas även en
mängd ädla träslag, t.ex. mahogny. 1945 års
timmerexport var 10,084 t* Bergsbruket är
av mycket ringa betydelse. Guldfyndigheter, som
emellertid ännu äro föga utnyttjade, finnas i
Franska Guinea, Sénégal och Elfenbenskusten.
Vidare ha järn, mangan, bly, zink, koppar och
titan påträffats. I Franska Guinea har man även
funnit diamanter. Industrien är ytterst
obetydlig. 1945 funnos endast en tapiokafabrik, ett
oljeraffinaderi, ett garveri och en tändsticksfabrik.
Kommunikationerna äro täml.
outvecklade. Järnvägsnätet omfattar 4,352 km. Det är
utspritt över de olika koloniernas kustområden
samt till Nigers övre lopp. Landsvägsnätet är på
sina håll av utmärkt kvalitet, men liksom
överallt i tropikerna är det så gott som otrafikabelt
under regntiden. De förnämsta vattenvägarna äro
Niger och Senegals nedre lopp. Den gamla
karavanvägen från Nordafrika över Timbuktu har
alldeles förlorat sin betydelse. Huvudstaden
Dakar har blivit en mycket viktig knutpunkt för
flygtrafiken mellan Europa, Sydafrika och
Sydamerika. Dessutom upprätthåller Air France
regelbunden flygtrafik mellan Dakar och landets
inre samt Brazzaville i Franska Ekvatorialafrika
och Alger i Algeriet.
Frankrikes äldsta besittning i F. är Sénégal
(1635). Från mitten av förra årh. datera sig dess
anspråk på Sudan. Timbuktu erövrades 1893.
1887 besatte fransmännen Elfenbenskusten, 1891
Franska Guinea, 1892 Dahomey.
Generalguverne-mentet F. upprättades 1904, och däri ingingo då
Sénégal, Elfenbenskusten, Dahomey, Franska
Guinea och Sudan. Sedermera upprättades nya
kolonier, som tilldelades F.: 1919 Haute-Volta, vilken
upplöstes 1933 för att återupprättas 1948, 1921
Mauretanien och 1922 Nigerkolonien. F. styres
av en generalguvernör, som vid sin sida har ett
råd. Kolonierna styras av lieutenants-gouvernews,
underställda generalguvernören. — Litt.: A.
Bernard, ”Sahara — Afrique occidentale” (i
”Géo-graphie universelle”, 11:2, 1939); P. Gourou, ”Les
pays tropicaux” (1947). A.Er.
Fransk barockstil, trädg., se Trädgårdskonst.
Franskiljo’ner, se Flamländska språket.
Fransk-klassicismen, se Frankrike, litteratur,
sp. 369 f., och Klassicism.
Fransk konst, Föreningen, se Föreningen
Fransk konst.
Fransk lilja (fra. fleur de lis), ornamental figur
av mer el. mindre naturalistisk
lilje-form, med ett spetsigt blad i mitten
och två utåtrullade på sidorna, alla
tre sammanhållna av en ring.
Utbildades till heraldisk figur
(heraldisk lilja) under 1100-talet och
ingick från detta årh:s slut i de
frans
— 441 —
— 442 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
