Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frenssen, Gustav - de Frenzi, Giulio - Freonämnen - Frere, Sir Bartle - Frere, Walter - Frère-Orban, Hubert - Frères - von Frerichs, Friedrich Theodor - Fréron, Stanislas - Fresco - Frescobaldi, Girolamo - Frese, Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRENZI
Braun, ”Kulturelle Ziele im Werk G. F:s”
(1946). E.
de Frenzi [-tsi], G 1 u 1 i o, pseud. för politikern
Luigi Federzoni.
Freonämnen [-å’n-], grupp av fluorsubstituerade
kolväten, som bl.a. på gr. av sin giftfrihet och
kemiska stabilitet erhållit vidsträckt användning
inom kyltekniken som köldmedier. Ämnena
lanserades i början av 1930-talet av Kinetic Chemical,
Inc., USA, på grundval av synteser, utarbetade
av de amerikanska forskarna Midgley, Henne och
McNary. — Det f.n. mest begagnade f. är
diklor-fluormetan, CC12F2, även betecknat F12, som har
en ångtryckskurva, belägen obetydligt över den
för metylklorid gällande. I Tyskland m.fl. länder
användes för F12 benämningen ”Frigen”. Vid o°
är mättningstrycket 3,16 ata, vid 500 12,3 ata.
Stel-ningstemp. är —1550, kritiska temp. in°s och
kritiska trycket 40,9 ata. — övriga f. av kyltekniskt
intresse äro monoklorfluormetan, CHC1F2 (F22),
monoklortrifluormetan, CC1F3 (F13),
diklormono-fluormetan, CHC12F (F21), triklormonofluormetan,
CC13F (Fii), trikiortrifluormetan, C2C13F3 (F113),
samt diklortetrafluoretan, C2C12F4 (F114). De
inom parentes angivna handelsbeteckningarna äro så
valda, att sista siffran anger antalet fluoratomer
pr molekyl. För metanderivaten användes härvid
en försiffra, som anger antalet kvarvarande
väteatomer ökat med 1. Etanderivaten betecknas
med tre siffror, varav de två första bestå av
talet 11. — Det är av visst intresse, att det
analoga ämnet monofluormetan, CH3F, redan 1912
föreslogs som köldmedium (schweiziska patentet
59,000). — Litt.: R. Plank, ”Amerikanische
Kälte-technik, 2:ter Bericht” (1938). A.Lg.
Frere [fri’a], Sir Henry B a r 11 e Edward,
engelsk kolonialämbetsman (1815—84), 1833 i tjänst
hos Ostindiska kompaniet, övertog 1850
administrationen av Sind, där han fullföljde en för landet
välsignelsebringande, energisk reformpolitik,
visade under seapoysupproret prov på stor duglighet
och rådighet och blev 1859 medlem i vicekonungens
råd, var 1862—67 guvernör i Bombay, 1867—72 led.
av det indiska rådet i London. 1876 blev F.
guvernör i Kapkolonien och high commissioner över
Brittiska Sydafrika för att genomföra kolonialminister
Carnavons projekt att sammansvetsa hela Brittiska
Sydafrika till ett enhetligt förbund. Detta kom dock
aldrig till utförande. Annekteringen av Transvaal,
som ägde rum omedelbart efter F:s ankomst men
utan hans medverkan, försvårade endast läget.
Därtill kom, att zuluhövdingen Ceteways trots F:s
föreställningar 1879 inledde fientligheter och
boerna i Transvaal s.å. under intryck av zuluernas
framgångar i början av kriget gjorde uppror.
Visserligen nedslogs detta snabbt tack vare F:s raska
ingripande, men han tvingades av Gladstone efter
den liberala valsegern i hemlandet att avgå 1880.
— Litt.: J. Martineau, ”Life and correspondance
of Sir B. F.” (2 ed., 2 bd, 1895); B. Worsfold,
”Sir B. F.” (1923). [P.DhllB.
Frere [fri’a], Walter Howard, engelsk
teolog (1863—1938), biskop av Truro (Cornwall) 1923
—35, en av den högkyrkliga riktningens främsta
predikanter och en av samtidens främsta forskare
i fråga om liturgiens historia.
Frère-Orban [frä’r årbau’], Hubert Joseph
Walthère, belgisk politiker (1812—96), medl. av
deputeradekammaren 1847—94, minister för
offentliga arbeten 1847—48, finansminister 1848—52 och
1857—70 (med ett kort avbrott 1861),
ministerpresident 1868—70 och 1878—84, under sistn. period
jämväl utrikesminister. Under en mansålder var
F. Belgiens ledande liberale politiker. Han
grundade den belgiska nationalbanken (1850), införde
frihandelssystem och hävdade vid ett flertal
tillfällen den unga nationens vilja till oberoende av
Frankrike. 1879 genomdrev han en skolreform,
som fråntog kyrkan dess inspektions- och
överhög-hetsprerogativ, och avbröt 1880 de diplomatiska
förbindelserna med påvestolen. Därefter (märkbart
fr.o.m. valen 1884) började F:s politiska inflytande
avtaga, i sht sedan han hårdnackat förklarat sig
emot sitt partis krav på allmän rösträtt. Th.
Frères [frär] (fra.), bröder. — F. de la charité,
se Barmhärtiga bröder.
von Fre’richs [-riks], Friedrich Theodor,
tysk läkare (1819—85), 1848 prof, i Göttingen, 1850
i Kiel, 1851 i Breslau, 1859 i Berlin. F. var en av
de verksammaste företrädarna för den
naturvetenskapliga riktningen inom medicinen. Av hans
fysio-logiskt-kemiska skrifter märkas de om äggvitans
nedbrytningsprodukter. F. var en av
initiativtagarna till kongresserna för inre medicin och
grundare av ”Zeitschrift für klinische Medizin” (1879 ff.).
Fréron [freråu’], Louis Marie S t a n i s 1 a s,
fransk revolutionspolitiker (1754—1802). Urspr.
journalist anslöt sig F. till revolutionen och
agiterade i tidn. ”Orateur du peuple” för sina
radikala åskådningar. 1792 medl. av konventet anslöt
han sig till jakobinerna och var en av deras
blodigaste kommissarier i landsorten. Återvänd till
Paris bidrog han 1794 till Robespierres fall. Han
utvecklades nu raskt till högerman och var en av
ledarna för den visserligen måttfulla reaktion, som
efter thermidor gjorde sig gällande. Han invaldes
emellertid ej i lagstiftande kåren; när hans
förlovning med N. Bonapartes syster Pauline bröts, var
F:s roll utspelad. Han dog som kommissarie på
S:t Domingo. B.
Fresco [fres’kå] (ital., frisk). 1) Konsttekn., se
Freskomålning. — 2) Textil., se Fresko.
FrescobaFdi [freskå-], G i r o 1 a m o, italiensk
tonsättare (1583—1643), 1608 organist vid
Peters-kyrkan i Rom, vilket ämbete han med få avbrott
beklädde till kort före sin död. över hela Europa
var F. berömd för sitt orgelspel och sina
kompositioner (de flesta för orgel: fantasier, ricercarer,
canzoner, capricci). F. har betytt mycket för
orgelfugans och -toccatans stilistiska utveckling under
1600-talet. F:s instrumentalkompositioner ha på
nytt utgivits av Haberl (68 verk hos Breitkopf &
Härtel, 2 uppl. av B. F. Richter), Litzau, Pauer,
Torchi, Guilmant, Bonnet och Boghen. E.A.
Frese, Jacob, finländsk skald (o. 1690—1729),
född i Viborg, där fadern var köpman, blev 1703
student i Åbo, flyttade 1711 till Stockholm, där han
s.å. blev e.o. kanslist i kungl. kansliet och där han
kvarstannade till sin död, vilken påskyndades av en
tärande sjukdom. F. skrev bröllops- och
begrav-ningsdikter samt munter bagatellpoesi i tidens stil.
Vid Karl XII:s hemkomst 1715 framträdde han
med ett versifierat tal på riddarhuset. Högre än i
denna traditionella diktning når F. i den intima
— 543 —
— 544 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
