Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Freud, 1. Sigmund - Freud, 2. Anna - Freudenfelt, Christoffer - Freudenstadt - Freudenthal, Per (Ode Balten, Pseudo Solipse) - Freudenthal, Heinz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREUDENTHAL
först starkt humanistiskt intresserad blev F. av yttre
skäl läkare, var lärjunge till fysiologen Brücke och
hjärnanatomen Meynert, vilka bibringade honom
naturvetenskaplig metod; blev doc. i Wien 1885,
e.o. prof. 1902, ord. prof, i nervpatologi 1920. —
Sina först sedermera fullt uppskattade
undersökningar över afasierna publicerade F. 1891 och 1893
men hade redan då avlägsnat sig från den samtida,
uteslutande
patolo-giskt-anatomiska uppfattningen av
nervsjukdomarna. F. studerade
näml, hysteri i Paris
1885—86 hos Charcot,
som redan 1883
förklarat, att hysterien ägde
psykiska orsaker, och
av honom lärde F.
även metoden att
genom ihärdig
iakttagelse ”se in” sammanhang
mellan psykiska
symtom. Efter
hemkomsten förmådde F. en
kol
lega, J. Breuer i Wien, att offentliggöra ett av honom
1880—81 behandlat fall av hysteri, botat genom att
Breuer under hypnos uppspårat och i medvetandet
framdragit den bortglömda, resp, undertryckta
psykiska konflikt, som först framkallat symtomen.
F. behandlade först neurospatienter medelst
Breu-ers hypnotiskt-katariska (renande) metod, men
övergick till bruket av utfrågningar och spontan
rapport av patienterna. Metoden att följa
patienternas fria infall, vilken ev. kan föras tillbaka å
förf. L. Börne, har under namnet psykoanalys* i
F:s hand utvecklats till en inträngande tolkning av
symtom och psykiska processer i allm. Termen
psykoanalys begagnas även för det lärosystem,
som F. och åtskilliga av hans lärjungar uppbyggt
medelst denna metod. F:s första upptäckt var
drömtydningen*. Drömmar i neuroserna befunnos
enl. F. vara en kungsväg till upptäckande av de
sjukdomssättande, med sinnesrörelse behäftade
tan-kekomplexerna. Neurosernas ursprung vore att
söka huvudsaki. i upplevelser av sexuell art under
barndomen; över huvud avslöjade sig det
undermedvetna själslivet som bestialiskt. F. föranleddes
härigenom att i ”Drei Abhandlungen zur
Sexual-theorie” (1905) visa sexualitetens utveckling från
tidiga barndomen, ur denna förklara perversiteterna
(som former av infantil sexualitet) samt ur dessa
neuroserna. Omedvetna och oförstådda erotiska
förhållanden till föräldrarna etc. (”Oidipuskomplexen”)
skulle ligga till grund för alla neuroser. F. har
överlägset tillämpat läran om det omedvetna, dels på
felsägningar, misstag etc., dels på kvickheten. —
Den stora frihet, som psykoanalytiskt
förfaringssätt medför för starkt varierande tolkningar av
samma företeelser, och fruktan för ovederhäftiga
populariseringar föranledde F. att med stor
misstänksamhet acceptera även sina egna lärjungars
bidrag och att ganska hårdhänt söka organisera de
utövande psykoanalytikerna. Tolkningar av
samma fenomen växla även inom F:s trängre krets i
betydande utsträckning, och någon enhetlig
uppfattning kan knappast sägas föreligga annat än om
allmännaste metodiska frågor. Bland psykiatri-
kerna råder ännu utomordentligt motstånd på många
håll och det måste konstateras, att psykoanalysen
som behandlingsmetod i mycket överskattats: å
ena sidan är den ”Einfühlung” från läkarens sida,
som metoden skulle innebära, icke något nytt, å
andra sidan synas de mera utomlands än hos oss
verksamma psykoanalytikerna i stor utsträckning
vara oförmögna att behärska den somatiska
medicinen; att svåra misstag på så sätt kunna bli
följden är uppenbart. F:s genialitet och den
banbrytande betydelsen av hans uppslag är dock
obestridlig. Han avled i landsflykt i England. — F:s
”Ge-sammelte Schriften” utkommo 1924—34 i 12 bd,
ny kronologiskt ordnad edition i 17 bd under
utgivning sedan 1940 (i London); i sv. övers,
föreligga ”Vardagslivet psykopatologi” (1924),
”Drömtydning” (2 bd, 1927), ”En illusion och
dess framtid” (1928), ”Vi vantrivas i kulturen”
(1932) samt ”Moses och monoteismen” (1939). —
Litt.: F. Wittels, ”S. F. Der Mann, die Lehre,
die Schule” (1924); J. Jastrow, ”Huset som F.
byggde” (1934); P. H. Törngren, ”Striden om
F.” (1936); R. Osborn, ”F. and Marx” (1937); H.
Sachs, ”F., master and friend” (1946); W.
Hol-litscher, ”S. F. An introduction” (1947). G.AJ.
2) A n n a F., den föreg:s dotter, barnpsykolog
(f. 1895), tidigare verksam i Wien, numera i
England. F. har i faderns anda arbetat med
psykoanalys bland barn, men därvid något
modifierat metoderna med hänsyn till klientelets ålder.
F. har bl.a. utg. ”Einführung in die Technik der
Kinderanalyse” (1927), ”Einführung in die
Psycho-analyse für Pädagogen” (1930) samt tills, med D.
Burlingham ”War and children” (1943) och
”In-fants without families” (1943; sv. övers. 1948).
Freudenfelt [fröj’-], Christoffer, krigare, se
Freidenfelt.
Freudenstadt [fråPdanJtat], stad i Württemberg
i Tyskland, vackert belägen på ö. sidan av
Schwarz-wald c:a 740 mö.h.; 11,717 inv. (1939). Staden
grundades 1599 som tillflyktsort för österrikiska
protestantiska flyktingar och fick en arkitektonisk
prägel genom H. Schickhardt, med torget bildande
en stor kvadrat, omgiven av monumentalbyggnader,
däribland kyrkan i egenartad blandning av gotik
och senrenässans. F. är en omtyckt semester- och
luftkurort; tillverkning av glas och tallbarrsolja.
Stadens centrala del förstördes vid flygbombningar
i 2:a världskriget. — Bild se följ. sida. P.
Freudenthal [fröj’-], Per Ali, författare (f. 9/i
1875). F. var banktjänsteman 1899—1912,
medarbetare i ”Svenska dagbladet” 1917, ”Aftontidningen”
1918—20, svensk red. för ”Nordisk Forfattertidende”
1920—27, red. för ”Folkkalendern” 1921—30. F.
har utg. ett dussin noveller, skisser, kåserier och
reseskildringar under sign. Ode Balten och
Pseudo Solipse, ”Döddansare” (1910),
”Spöksyner” (s.å.), ”Hos nymfer” (1911), ”1 lustgården”1
(1912), ”Kulturblommor” (1913), ”Den förgyllda
grodan” (1914), ”1 narrkåpa och harnesk” (1915),
”Idyller i helvetet” (1919), ”Resa till Venus” (1923),
”Noveller om Eros” (1924), ”När lucifererna
fördrevs med Belsebub” (1926), ”Röda syner och
röster” (1928), alla skrivna med hög stilkultur och
präglade av ömsom vek ironi, ömsom besk satir,
insprängd med het känsla. [B.Lz]E.
Freudenthal [fråi’-], Heinz, tysk-svensk violi-
— 549 —
— 550 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
