Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Freund, Leopold - Frey (tidskrift) - Frey (gud) - Frey, Heinrich - von Frey, Max - Frey, Karl - Freya - Freyberg, Sir Bernard Cyril - de Freycinet, 1. Louis - de Freycinet, 2. Charles de Saulces - Freycinetia - Freyer, Hans - Freylinghausen, Johann Anastasius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREYLINGSHAUSEN
Wien 1915. F. började 1896 studera
röntgenstrålarnas inverkan på huden och gav därmed
impulsen till utvecklingen av radioterapien.
Frey [frai], tidskr. för vetenskap och konst,
utgavs i Uppsala 1841—50, red. av F. G. Afzelius
1841, C. E. Zedritz 1842—43, 1847—48 och C. F.
Bergstedt 1844—46, 1849—5°- Bland medarbetarna
märkas C. W. Bottiger, F. F. Carlson, B. E.
Malmström och W. E. Svedelius.
Frey [frai], fornnordisk gud, se Frej.
Frey [fråi], Johann Friedrich Heinrich
Conrad, tysk zoolog och anatom (1822—90), prof, i
zoologi i Zürich, utgav bl.a. ”Beiträge zur
Kennt-nis wirbelloser Thiere” (1847, jämte R. Leuckart),
”Grundzüge der Histologie” (1875), ”Die
Lepidop-teren der Schweiz” (1880).
von Frey [frai], Max, tysk fysiolog (1852—
I932), prof, i Leipzig 1896, i Zürich 1898 och i
Würzburg 1899. F:s viktigaste arbeten avhandla
sinnesfysiologiska problem, framför allt hudens
känselsinne. Han lämnade även bidrag till
kännedomen om kärlnerverna, pulsen m.m. F. var
med-utg. av ”Zeitschrift für Biologie”.
Frey [frai], Karl, tysk konsthistoriker (1857
—1917), från 1887 prof, vid Berlins univ., ägnade
sig framför allt åt Italiens renässanskonst, i sht
Michelangelo, vars brev och handteckningar han
utgav (1907—09, resp. 1911) och varöver han
började utge en större monografi (bd 1, 1907). Postumt
utkom ”Der litterarische Nachlass Giorgio
Vasaris” (1923).
Freya [frai’a], fornnordisk gudinna, se Freja.
Freyberg [freFbag], Sir Bernard Cyril,
brittisk militär (f. 1890). F. föddes i England,
inträdde under i:a världskriget som soldat i
expe-ditionsstyrkan från Nya Zeeland, där han vuxit
upp. Han blev snart officer, deltog med stor
utmärkelse bl.a. i Dardanelleroperationen 1915,
därefter på västfronten, från 1917 som engelsk
officer. F. blev generalmajor 1934, pensionerad
1937. Vid 2:a världskrigets utbrott återinträdde
F. i tjänst och blev i dec. 1939 chef för de
allierade trupperna under striderna om Kreta 1941,
deltog sedermera i brittiska 8:e arméns operationer
från el-Alamein till Tunisiens intagande 1942—43.
1943 blev F. generallöjtnant, och i spetsen för en
armékår deltog han slutl. i striderna på italienska
halvön 1943—45. F. blev från 1946
generalguvernör i Nya Zeeland. S.Bn.
de Freycinet [da fräsinä’]. 1) Louis Claude de
Saulces de F., fransk sjöofficer och
söderhavsfors-kare (1779—1842), följde 1800—04
upptäcktsresanden Ch. Baudin på dennes exp. till sydkusten av
Australien samt redigerade och utgav 1805—15
hans efterlämnade hydrografiska arbeten. F., som
1811 blivit fregattkapten, företog 1817—20 på
regeringsuppdrag en upptäcktsresa till Söderhavet.
Resultaten av denna givande exp. nedlade han
med biträde av flera vetenskapsmän i praktverket
”Voyage autour du monde” (13 text- och 4
kartband, 1824—44). F. var bland stiftarna av
Geografiska sällskapet i Paris. P.
2) Charles Louis de Saulces de F.,
den föreg:s brorson, politiker (1828—1923). Urspr.
bergsingenjör var F. under 4 år chef för s.
järnvägsnätet samt innehade olika administrativa
uppdrag. Efter revolutionen 1870 utnämndes han av
Gambetta till
krigskommissarie och fick i
uppdrag att organisera
försvarsväsendets
centraladministration. Han
inlade därvid stora
förtjänster. 1876—1920
var F. medl. av
senaten, där han spelade
en synnerligen
framträdande roll som en
av de ledande
politikerna inom vänstern.
Som minister för
offentliga arbeten 1877
—79 i kabinetten Dufaure och Waddington
utarbetade han en omfattande plan, kallad
”F:s plan”, för järnvägsbyggen, utvidgning av
hamnar och sammanbindande av flodvägar,
vilken plan efter upptagandet av ett lån på 1
milliard frcs sattes i verkställighet. 1879 lyckades
han genomdriva senatens antagande av förslaget
att återflytta parlamentet till Paris. F. var fyra
gånger konseljpresident (1879—80, 1882, 1886, 1890
—92), själv utrikesminister i sina tre första och
krigsminister i sitt fjärde kabinett. Dessutom var
han 1885—86 utrikesminister i ministären Brisson
samt krigsminister under Floquet och Tirard 1888
—90, under Loubet och Ribot 1892—93, då han
måste avgå på gr. av Panamä-affären, och 1898—
99 under Dupuy. Under F:s konseljpresidium
genomfördes ny lagstiftning för kongregationer.
Utrikespolitiskt tog F. avstånd från att intervenera i
Egypten — detta framkallade 1882 andra
kabinettet F:s fall — och bidrog till avslutandet av
alliansen med Ryssland. Som krigsminister
genomdrev han lagen om 3-årig värnplikt och utarbetade
en ny militär organisationsplan. Under
världskriget var han 1915—16 minister utan portfölj. Han
invaldes 1890 i Franska akad. — F. hade en skarp
och smidig intelligens samt en ovanlig
organisationsförmåga. Han var dessutom en på samma
gång medryckande och vederhäftig talare. Han
var en typisk representant för den art av fransk
intelligens, som med utpräglad matematisk-logisk
läggning utmärker sig för smidighet, precision och
saklighet. Däremot har man ansett honom sakna
djupare statsmannablick, karaktärsfasthet och
personligt patos. — Förutom en del vetenskapliga
arbeten utgav F. ”La guerre en province pendant
le siège de Paris, 1870—71” (1871) samt
”Souvenirs” (2 bd, 1911—13). [G.Lw.lB.
Freycine’tia, släkte av fam. skruvpalmväxter*.
Freyer [frai’ar], Hans, tysk filosof (f. 1887),
1922 prof, i filosofi i Kiel, 1925 i sociologi i
Leipzig, 1933 president i Deutsche Gesellschaft für
Soziologie. F. har sysslat med kulturfilosofiska
och sociologiska problem (”Antäus, Grundlegung
einer Ethik des bewussten Lebens”, 1918,
”Theo-rie des objektiven Geistes”, 1923, ”Der Staat”,
1925, ”Die Soziologie als
Wirklichkeitswissen-schaft”, 1930, ”Einleitung in die Soziologie”, 1931,
”Machiavelli”, 1938, m.fl.). Man kan beteckna F.
som hegelian. [E.v.A.lC.
Freylingshausen [fräiTiqshauzan], Johann
Anastasius, tysk teolog (1670—1739), A. H.
Franckes* medarbetare i Halle och 1727 dennes
— 553 —
— 554 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
