Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Freylinghausen, Johann Anastasius - Freyssinet, Eugène - Freytag, Georg Wilhelm - Freytag, Gustav - von Freytag-Loringhoven, 1. Hugo - von Freytag-Loringhoven, 2. Axel - Frey-Wyssling, Albert - Fria andens bröder och systrar - Fria avskrivningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREYSSINET
efterträdare som ledare för de s-k. Franckeska
anstalterna. F., som utg. läro- och handböcker i
pietistisk anda, är mest känd för sina andliga sånger.
Freyssinet [fräsinä’], Eugène, fransk arkitekt
och betongtekniker (f. 1879). F. var den förste,
som teoretiskt genomarbetade den ”förspända
betongens” problem, vilket skedde i arbetet ”Une
révolution dans les techniques du béton” (1936):
han är vidare bekant som konstruktör av
betongbroar med stora spännvidder.
Freytag [fräi’tak], Georg Wilhelm, tysk
orientalist (1788—1861), prof, i orientaliska språk
i Bonn 1819. F. var en synnerligen skicklig arabist
och utgav bl.a. ett för sin tid förträffligt arabiskt
lexikon, ”Lexicon arabico-latinum” (4 bd, 1830—37).
Freytag [fråi’tak], Gustav, tysk författare
(1816—95), var 1839—44 doc. i tyska språket och
litteraturen vid Breslaus univ. men övergick
småningom till dramatiskt
författarskap. Hans
bästa arbete för scenen
är lustspelet ”Die
Journalisten” med ämne ur
dåtidens politiska liv.
Mest berömda av F:s
berättande arbeten äro
de historiska ”Bilder
aus der deutschen
Vergangenheit” (5 bd,
1859—67) och ”Die
Ahnen” (6 bd, 1873—
81; sv. övers.
”Förfäderna”, 4 bd, 1874—
76) samt den
socia
la romanen ”Soll und Haben” (3 bd, 1855; sv.
övers. ”Debet och credit”, 1857). En estetisk
utredning är ”Die Technik des Dramas” (1863). F., som
var en framstående representant för den borgerliga
liberalismen i Tyskland under senare hälften av
1800-talet, var 1848—70 red. i tidskr. ”Die
Grenz-boten”. Han utg. flera betydande
politisk-histo-riska verk, ss. ”Karl Mathy” (1870), ”Der
Kron-prinz und die deutsche Kaiserkrone” (1889) och
”Gesammelte Aufsätze” (2 bd, 1888). Självbiogr.
är ”Erinnerungen aus meinem Leben” (1887).
”Gesammelte Werke” utgåvos i 22 bd, 1887—88. —
Litt.: J. Hofmann, ”G. F. als Politiker, Journalist
und Mensch” (1922). A.Bd.
von Freytag-Loringhoven [fråFtak-låTiijhåfan]. 1)
Hugo von F., friherre, tysk militär (1855—
1924), fullgjorde sin värnplikt som rysk undersåte
i ryska armén, blev officer vid inf. 1878, major
och avd.-chef vid generalstaben 1898,
generallöjtnant och fördelningschef 1913, general av inf.
1918, tog avsked 1919. Vid i:a världskrigets
utbrott blev F. förbindelseofficer vid österrikiska
högkvarteret, var jan.—maj 1915
generalkvartermästare i stora högkvarteret samt från hösten 1916
till krigets slut chef för stf. generalstaben i
hemorten. F. tjänstgjorde en längre tid som lärare
vid krigsakad. och var hedersdr vid univ. i Berlin.
Han var. en ofantligt flitig militärförf. och utg.
bl.a.: ”Die Heerführung Napoleons und Moltkes”
(1897), ”Die Macht der Persönlichkeit im Kriege”
(1905), ”Krieg und Politik in der Neuzeit” (1911),
”Folgerungen aus dem Weltkriege” (1917, flera
senare uppl.), ”Politik und Kriegführung” (1918),
”Heerführung im Weltkriege” (2 bd, 1920—21),
”Feldherrngrösse” (1922), ”Die Psyche der Heere”
(1923), ”Menschen und Dinge, wie ich sie in
meinem Leben sah” (s.å.), ”Verwertung
kriegsge-schichtlicher Erfahrungen” (1925). [E.Bz]S.Bn.
2) Axel von F., friherre,
statsvetenskaps-man och politiker (f. 1878). F., som föddes i
Livland, var före 1 :a världskriget prof, i
Ja-roslav och i Dorpat och från 1918 i Breslau.
Han blev 1924 medl. av tyska riksdagen
(tysk-nationell och nära medarbetare till Hugenberg)
och framträdde som motståndare till Stresemanns
utrikespolitik. Bland hans skrifter märkas: ”Die
Weimarer Verfassung in Lehre und Wirklichkeit”
(1924), ”Deutschnationale Volkspartei” (1931) och
”Deutschlands Aussenpolitik 1933—39” (1939). S.Br.
Frey-Wyssling [fråi’-vi’slhj], Albert,
schweizisk botanist (f. 1900), prof, i allmän botanik
och växtfysiologi vid tekniska högsk. i Zürich
1939. F. har utfört uppmärksammade
undersökningar över cellens molekylarstruktur samt
därvid återupptagit och modifierat C. v. Nägelis
micellarteori. Av hans arbeten märkas ”Das
Polarisationsmikroskop” (1926; tills, med H.
Am-bronn), ”Die Stoffausscheidung der höheren
Pflan-zen” (1935), ”Submikroskopische Morphologie des
Protoplasmas und seiner Derivate” (1938; eng.
uppl. 1948) och ”Ernährung und Stoffwechsel
der Pflanzen” (1945). A.Hr.
Fria andens bröder och systrar, se Bröder och
systrar av den fria anden.
Fria avskrivningar medges vid maskiner och
övriga inventarier i rörelse, som tillhöra
aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker samt
ömsesidiga försäkringsbolag. Rätt till f.
tillkommer alltså ej enskild rörelseidkare el. handelsbolag
och får ej heller tillämpas vid t.ex. aktiebolag
tillhöriga fastigheter el. patent. På kontrakterade
maskiner och inventarier få f. ej ske (enl. punkt 4
av anvisningar till kommunalskattelagen § 29). F.
innebära, att den skattskyldige vid taxeringen får
åtnjuta avdrag för de i räkenskaperna gjorda
avskrivningarna, oavsett om dessa motsvara den
verkliga värdeminskningen el. ej. Han har alltså
t.ex. möjlighet att omedelbart helt avskriva en
nyanskaffad maskin el. att underlåta att i sin
deklaration göra avskrivningar under ett år, då
företaget går med förlust och avskrivningen
alltså ej kan utnyttjas till skatteminskning.
Förutsättningen för rätt till f. är, att den skattskyldiges
räkenskaper föras på ett sådant sätt, att man kan
kontrollera, att samma tillgång ej avskrives mer
än en gång. Har den skattskyldige vid tiden för
övergång till f. gjort större avdrag i
räkenskaperna än han åtnjutit vid beskattningen, får han
tillgodogöra sig skillnaden, ant. genom ett
en-gångsavdrag el. genom en av beskattningsnämnd
godkänd avskrivningsplan, omfattande högst tio
år. Har den skattskyldige återigen åtnjutit större
avdrag vid taxeringen än i räkenskaperna, skall
skillnaden tillräknas honom som inkomst, ant.
omedelbart i dess helhet el. med en tredjedel under
ett vart av tre år. Rätt till f. infördes 1938 i
syfte att uppmuntra aktiebolag o.d. att
konsolidera sin ställning genom stora avskrivningar. Den
har emellertid blivit kritiserad, då den i större
omfattning än som avsetts utnyttjats till uppskov
— 555 —•
— 556 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
