Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fribrev - Fribrevsrätt - Fribrottning - Fribyggarne - Fribytare - Fribälte - Frič (von Fritsch), Anton - Fricandeau - Fri cellbildning, fri celldelning - Frich, Övre Richter - Frick, Otto - Frick, Ferdinand - Frick, Henry Clay - Frick, Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRICK
kollegium utfärdade till 1892 f. åt svenska fartyg,
nu ersatta av nationalitetscertifikat. — Förr (i
Finland ännu): brev, för vilket ej erlägges
be-fordringsavgift (se Fribrevsrätt). — Inom
försäkringsrätten: ett försäkringsbrev, för vilket
premierna för all framtid erlagts.
Fribrevsrätt, (förr) rätt för myndigheter och äm-*
betsmän att i tjänsten avsända brev utan
erläggande av befordringsavgift. F. förekom i Sverige
1643—1873 för åtskilliga fall men föranledde
missbruk, så att postverket gick miste om avsevärda
inkomster, varför f. 1873 ersattes med
tjänstebrevs-rätt*. Postavgift utgår icke för försändelse från
någon av kungl. familjens medlemmar, för till led.
av riksdagen adresserad lokalförsändelse,
innehållande någondera kammarens föredragningslista, ej
heller för försändelse i posttjänsten (s.k.
postsak). [K.]Y.Nr.
Fribrottning, se Brottning.
Fribyggarne, litterärt sällskap i Stockholm,
stiftat 1787, en härd för det slutande 1700-talets
sentimentala dygde- och vänskapskult. Det verkade
utåt genom ”Journal för allmänna upplysningen
och sederne” (1796—98) och ”Skrifter upläste i
Sällskapet F.” (1799). Sällskapet, som var
organiserat som en orden, gick vid sekelskiftet 1800
starkt tillbaka, och i början av 1800-talet synes
dess verksamhet en tid ha helt upphört. Det
reorganiserades 1821 under namnet F
ribyggare-sällskapet, men nu icke längre som orden utan
som ett kulturellt, vänskapligt samfund med
filantropiska intressen. — Litt.: ”Till
Fribyggare-säll-skapets etthundrafemtioårsjubileum den 24 april
1937” (1937)- E.
Fribytare (mlty. vributer el. holl. vrijbuiter,
varav även fra. flibustier), kapare; sjörövare, pirat;
även om krigsfolk, som på egen hand plundrar i
fiendeland.
Fribälte, skogsv., se Brandgata.
Frie (von F r i t s c h), Anton, tjeckisk
zoolog och paleontolog (1832—1913), prof, vid
tjeckiska univ. i Prag. Inom zoologien har F.
behandlat fågelfaunan (”Naturgeschichte der Vögel
Europas”, 1853—72) samt sysslat med praktiska
fiskerispörsmål. Som paleontolog har F. bearbetat
ryggradsdjuren i Böhmens permformation,
övervägande groddjur, och böhmiska kritformationens
fiskar och kräldjur.
Fricandeau [frikaDdå’] (fra.), späckad kalvstek.
Benfri kalvstek späckas, brynes och får steka
färdig jämte lök, morötter och kryddor samt spädes
rikligt med buljong. F. är det vanligaste namnet
på de tre muskler, varav kalvsteken (kylen) består.
Dessa benämnas eljest var för sig kalvfricandeau,
kalvnoix och schnitselstycke.
Fri cellbildning, fri celldelning, biol., se
Celldelning, sp. 1069.
Frich [frikk], övre Richter, norsk
författare (1872—1945), studerade medicin i Oslo och
litteratur i Berlin, var medarbetare i ”örebladet”
1895—1900, i ”Aftenposten” 1900—10, red. för
”Verdens gang” 1910—12, för ”Bergens aftenbfad”
1912—13, under senare delen av sitt liv bosatt i
Sverige. F. debuterade 1911 som
detektivromanförfattare och skrev sedan ett 70-tal
kriminalromaner, välkomponerade och fyllda med spänning,
översatta till en rad skilda språk. Särsk. populär
blev dr Jonas Fjeld-serien. F. utg. dessutom
”Bordets glæder” (1925; partiell sv. övers. ”Boken om
vinet”, 1929) och ”Boken om tobakk” (1934; sv.
övers, s.å.). E.
Frick, Otto, metallurg (1867—1933), född i
Malmö, utexaminerades från Tekniska högsk. 1888,
var därefter större delen av sitt liv verksam i
Tyskland, bl.a. som ingenjör hos Siemens &
Halske. F. gjorde sig ett namn som en
framstående konstruktör av elektriska induktionsugnar.
Frick, August Ferdinand, svensk-brasiliansk
bildhuggare (1878—1939), utbildades dels i
hemlandet (för J. Börjesson och Chr. Eriksson), dels under
flerårig vistelse i Frankrike och Tyskland; flyttade
1913 över till Brasilien, där han blev prof, vid
konstakad. och där han erhöll flera stora uppdrag,
bl.a. den skulpturala dekoreringen av Säo Paulos
katedral.
Frick, Henry Clay, amerikansk finansman
och konstsamlare (1849—1919). F:s förnämliga
samlingar av gammal europeisk konst ha efter hans
död sammanhållits som museum, The Frick
Col-lection.
Frick, Wilhelm, tysk politiker (1877—1946)
urspr. anställd i bayersk förvaltningstjänst, från
1917 ämbetsman i Münchens polisdirektion,
nyttjade sin ställning här
till att befrämja den
nationalsocialistiska
rörelsen. 1923 var han
inblandad i Hitlers
München-kupp,
arresterades och miste sitt
ämbete. Han invaldes
1924 i riksdagen av
nationalsocialisterna,
blev 1928 ledare för
partiets riksdagsgrupp
och var jan. 1930—
april 1931
inrikes-och undervisningsminister i staten Thü-
ringen. När Hitler i jan. 1933 blev rikskansler,
fick F. säte i hans regering som inrikesminister
och blev i maj 1934 jämväl preussisk
inrikesminister. F. var sitt partis främsta administrativa
kraft, och han utövade ett stort inflytande, särsk.
under de första åren av den nya regimen.
Sålunda var det han, som genomförde den s.k.
riksreformen (delstaternas faktiska eliminering)
och som befäste nationalsocialisternas
maktställning genom att ställa allehanda yrkesförbund och
andra organisationer under partiets
förtroendemän. Även genomförandet av de tidigare
åtgärderna för Tyska rikets ”arisering” och för dess
omdaning från en rätts- till en polisstat äro
främst att tillskriva F., som hänsynslöst och med
kraft drev verket. Dock ansågs den byråkratiskt
skolade F. med rätta representera en relativt
moderat fraktion inom det nationalsocialistiska
lägret. Han ogillade blodiga excesser och
våldsmedel; händelserna 3% 1934 stod han helt
främmande för. Trots att han ogillade dem,
undertecknade han dock liksom andra regeringsled.
den deklaration, som förklarade morden lagliga.
Han tillhörde alltjämt kretsen kring Hitler och
— 565 —
— 566 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
