Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frick, Wilhelm - Fricka - Frid-, fred- - Frid - Frid, Ludvig - Frida - Frida, Emil - Fridafors - Fri dans - Fridas visor - Friday Harbour - Fridegård, Jan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRICKA
fick nya viktiga uppdrag, blev 1935 medl. av
riksförsvarsrådet och av ministerrådet för rikets
försvar samt generalfullmäktig för riksstyrelsen.
Ledningen över polisväsendet gled emellertid helt
över i Himmlers händer; F:s politiska inflytande
var statt i sjunkande. Inom utrikespolitiken
spelade han aldrig någon roll, men han ledde 1938
de av tyska trupper ockuperade ländernas
inlemmande i Tyskland. I aug. 1943 utnämndes F.
till riksprotektor över Böhmen-Mähren och
lämnade därvid alla sina tidigare befattningar men
förblev medl. av riksdag och riksregering som
minister utan portfölj. Som riksprotektor hade
F. ej någon större makt och myndighet, men han
motsatte sig icke utan sanktionerade de tyska
tvångsåtgärderna. Härigenom och genom sin
tidigare verksamhet, framför allt under kriget, var
hans ställning så komprometterad, att han vid
Nürnbergprocessen dömdes till döden genom
hängning och avrättades 16/io 1946. B.
Fricka, gudinna, en av rollerna (mezzosopran) i
operorna ”Rhenguldet” och ”Valkyrjan”.
Frid-, fred-, vanlig första och senare
samman-sättningsled i forngermanska personnamn, t.ex.
fsv. Fridmundh, det utifrån lånade Fredrik, isl.-fno.
Gu5(f)rödr.
Frid (gammal växelform till fred, numera åtm.
delvis beroende på inverkan från äldre språkbruk),
förr i samma betydelse som fred, men numera
hu-vudsakl. i betydelsen djup, fullkomlig ro el.
stillhet, samvetsro o.d., där fred icke kan användas,
samt (jämte fred) i sht om äldre förhållanden, i
uttryck som konungens el. rikets frid, lysa frid (jfr
verbet fridlysa). Besläktat är det blott i högre stil
brukade adj. frid, fager, skön, vän. — I
fornger-mansk rätt var f. den inom samfundet härskande
lagskyddade ordningen, den fredade
sammanlevnaden människor emellan. F. togs i något olika
bemärkelser; urspr. (trol.) avsågs den f., som
förband medl. av samma ätt; senare vidgades f. till
rättsskyddet inom det politiska samhället,
rätts-kretsen, motsatsen blev fredlöshet (se Fredlös).
Slutl. avsåg f. även det skydd mot vissa angrepp på
person el. egendom, vilket garanterades genom
spec. påbud i folklagar el. kungl. stadgar.
Straffrätten har i viktiga delar utbildats i anslutning till
detta skydd för olika f. (se Fridslagar och
Fridsbrott). Som redan antytts, åtnjöto vissa personer
el. föremål en förhöjd f. Somliga av dessa f.
härstamma ända från heden tid, andra äro av
kanoniskt (se Kanonisk rätt) ursprung el. skapade av
den kungl. lagstiftningen. I Sverige ägde vi bl.a.
hemfrid, kvinnofrid, kyrkofrid, tingsfrid, andfrid,
åtskilliga slag av kyrklig f., marknadsfrid och
konungsfrid. Jfr Fridlysning och Edsöre. E.H.;K.
Frid, Karl Ludvig, målare (1855—1909), har,
i anslutning till det äldre svenska historie- och
genremåleriet, utfört en del tavlor, ofta med motiv
från Småland, samt särsk. kyrkliga målningar, t.ex.
i Halmstad, Appuna, Gårdsby och Urshult. Mest
betydande äro hans fresker i Vetlanda kyrka.
Frida, urspr. tyskt kvinnonamn med betydelsen
älskad.
Frida, Emil, skald och litteraturhistoriker, se
Vrchlicky.
Fridafors, samhälle i Almundsryds* sn i Småland.
— Namnet är helt ungt. Senare leden syftar på
de fall i Mörrumsån, som leverera drivkraft till
platsens industrier.
Fri dans, se Balett, sp. 1188, Danskonst, sp.
1174, och Plastisk dans.
Fridas visor, se Sjöberg, Birger.
Friday Harbour [fräi’di ha’ba], biologisk station,
i staten Washington, USA.
Fridegård, Jan, författare (f. 14/e 1897). F.r
som växte upp i en uppländsk statarfamilj,
prövade tidigt skilda yrken. Han var lantarbetare och
värvad vid krigsmakten, industriarbetare,
antikva-riatsbokhandlare, allt utan framgång. Han fick
även uppleva arbetslöshet och fängelse. F.
debuterade 1931 med en ganska konventionell
dikt-saml., ”Den svarta lutan” (ny uppl. 1947)- Redan
i nästa bok, romanen ”En natt i juli” (1933),.
har han funnit sin litterära miljö. Det är en
statarroman och handlar om en högt begåvad
men missanpassad
sta-tarson. Grovt sett
an-teciperas redan här
motivet till Lars
Hårdserien. De tre första
delarna av denna, ”Jag
Lars Hård” (1935),
”Tack för himlastegen”
(1936) och
”Barmhärtighet” (s.å.), utgöra
en enhetlig trilogi
(utg. i 1 vol. 1942)
med förf:s egen
tidigare utveckling som
motiv. Den formar sig
till en våldsam
pro
test mot hyckleri och konventioner men
framför allt mot samhällets ringa hänsyn till det
psykologiska särfallet, undantagsindividen. I
fortsättningen ”Här är min hand” (1942) tecknar
F. sina år som misskänd förf, i Stockholm.
Närmast efter den självbiografiska trilogien kom
romanen ”Offer” (1937). I Lars-Hård-serien
hade diktaren ofta lockats till subjektiva
omdömen och domar. I sin hänsynslösa
sannings-lidelse hade han stundom råkat sätta så mörka
skuggor på sin hjälte, att denne fått nästan
demoniska drag i sin karaktär. Den nya romanen
präglas av en objektiv och kylig ton. I språklig
pregnans markerar den en av höjdpunkterna i
F:s författarskap; genom bristen på känsla och
generositet hos de skildrade karaktärerna blir
den ödslig som diktverk men som socialt
dokument desto verkningsfullare. I Ӏran och
hjältarna” (1938), som ger interiörer ur militärlivet,
fortsätter F. samhällssatiren. Detsamma gäller
novellsaml. ”Statister” (1939) och ”Kvarnbudet”
(1944), byggda på motiv ur statarlivet. I hans
senaste roman med samtidsmotiv, ”Torntuppen”
(1941), har emellertid satiren utbytts mot en
ljusare och mildare social förkunnelse. En
historisk — ofta också geologisk — aspekt,
som låter förhållanden och människor framstå i
ömklig litenhet, är ett konstgrepp, som F.
tillfälligt använt i sina tidigare böcker. I
”Trägudars land” (1940) och ”Gryningsfolket” (1944)
utnyttjar han denna historiska fjärrverkan för
hela statarproblemet, som flyttats över till svensk
vikingatid. Statarna äro här trälar, och de tidi-
— 567 —
- 568 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
