- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 10. Fonologi - Förmak /
591-592

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fries, Jakob Friedrich - Fries, Ernst - Friesea - von Friesen, ätt - von Friesen, 1. Carl - von Friesen, 2. Sixten - von Friesen, 3. Otto

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRIES

anthropologische Kritik der Vernunft”, 1807, 1828).
Det finns omedelbara förnuftsinsikter, obevisbara
och evidenta, som vi kunna och måste uppvisa i
medvetandet. De hänföra sig till det sannas, det
godas och det skönas idéer. Även i etiken
anknyter F. till Kant. Religionsfilosofien
behandlar frågan om ”världsändamålet”, vilken
emellertid icke kan besvaras av det teoretiska
vetandet utan blott genom tro och ”aning”
(”Ahnd-ung”). Om vi förnimma det sköna och upphöjda
i natur och historia som ett utflöde av ett högsta
väsens kärlek och skaparkraft, föreligger enl. F.
den särskilda art av medvetande, som han kallar
”aning”. F:s viktigaste skrifter äro ”Wissen,
Glau-be und Ahndung” (1805, ny uppl. 1914), ”System
der Logik” (1811, ny uppl. 1914), ”Julius und
Eva-goras”, en filosofisk roman (2 bd, 1822, ny uppl.
1910). 1847—49 utkommo 2 bd ”Abhandlungen
der Fries’schen Schule” med bidrag av bl.a. E.
Fr. Apelt. Av serien utgavs 1906—37 av L. Nelson
m.fl. en ny följd. — Litt.: Th. Elsenhans, ”F. und
Kant” (2 bd, 1906). E.v.A.

Fries [fris], Ernst, tysk målare och litograf
(1801—33). Under talrika resor samlade F. ett
oerhört studiematerial till måleriska
landskaps-skildringar, framför allt i Italien och Tyskland.

Friesea [fri’s-], växtsläkte, se Aristotelia.

von Friesen [fri’s-], tysk adlig ätt, känd sedan
början av 1200-talet, då bosatt i trakten av Basel.
En gren överflyttade till Sachsen och upphöjdes
1653 i riksfriherrligt stånd. Samma vapen som den
sachsiska ätten för en på 1600-talet i Livland
bosatt ätt v. F.; en medl. av denna deltog i slaget
vid Hälsingborg 1710 och blev stamfar för svenska
släkten v. F., till vilken F. 1)—5) höra.

1) Carl Sebastian von F., skolman, politiker
(1846—1905), fil. dr i Uppsala 1869, lektor i latin
och grekiska vid Södermalms högre allm. lärov.
1879, rektor där 1884—1902. F., som redan tidigt
gjorde sig bemärkt för framstående pedagogiska
och organisatoriska egenskaper, fick motta ett
flertal förtroendeuppdrag, bl.a. som led. av 1877
—78 års lärarutbildningskommitté, som sekr. i
1882—84 års läroverkskommitté samt som ordf, i
1897—98 års kommitté för lärarprovens
avskaffande. F. var 1888—92 led. av stadsfullmäktige i
Stockholm och från 1896 led. av F.k. Då E. G.
Boström 1902 bildade sin 2:a ministär, kallades
F. till chef för Ecklesiastikdep. och kom som
sådan att ta en synnerligen verksam del vid
genomförandet av 1904 års läroverksreform. Mindre
erkännande vann F:s
vid 1905 års riksdag
framlagda förslag om
folkbibliotekens
ställande under
kyrkostämmornas kontroll.
Efter Boströms fall
1905 väntades allmänt,
att F. skulle bilda ny
regering, men han
avböjde. Både som
skolman och som politiker
var F. högt skattad
för vederhäftighet och
flärdfrihet; av hans

starka personliga övertygelse rönte även politiska
motståndare intryck. Bland F:s skrifter märkas
”Jemförande framställning af de olika åsigterna
om det sublima” (1869), ”Horatius och Kellgren”
(1870), ”M. Valerius Martialis” (1875), ”De vita
et scriptis M. Annaei Lucani” (1879). [W.N.]E.Bng.

2) Sixten Gabriel von F., den föreg:s bror,
skolman, politiker, kommunalman (1847—1921). F.
blev fil. mag. i Uppsala 1877, tf. rektor vid
Stockholms reallärov. 1876, var lektor i matematik och
fysik vid Stockholms högre reallärov. 1880—1912,
tf. rektor där 1880—91. Han gjorde sig tidigt
bemärkt som en mycket framstående reformvänlig
skolman och var led.
i kommittén ang.
organisation av de
allmänna lärov. 1882—84.
Som politiker
framträdde han tidigt inom
det liberala lägret i
Stockholm, och vid den
liberala valsegern 1884
insattes han i A.k.
(led. 1885—87 B, 1890
—1905). I kammaren
gjorde han sig hastigt
känd som en
utomordentligt duglig,
sakkunnig och effektiv

kraft av demokratisk läggning och särdeles böjd
för sparsamhet samt kom under 1890-talets lopp
att alltmer framstå som den ledande kraften inom
de visserligen ännu splittrade liberala riktningarna.
1899 tog han initiativet till den samling av dessa,
som 1900 ledde till bildandet av Liberala
samlingspartiet, vilket kom till stånd på grundvalen av ett
ganska moderat program i rösträttsfrågan: allmän
rösträtt för kommunalt röstberättigade män. F:s
ledarställning var emellertid, trots den auktoritet
och aktning han åtnjöt, i själva verket redan från
början vacklande, även om han gjorde åtskilliga
eftergifter för att kunna följa sitt parti. De
radikala, bland dem främst Karl Staaff, kommo i
stället att dominera. I kommittén ang. proportionella
val (1902—03) anslöt sig F. till det proportionella
valsättet, medan hans parti vid samma tid
bestämde sig för att bekämpa det och förorda allmän
rösträtt till A.k. utan proportionella val. Det
hjälpte ej, att F. sedan vid rösträttsfrågans behandling
i riksdagen 1904 övergick på sitt partis linje; med
hans politiska förstarangställning var det ute. 1905
övergick han till F.k. (led. 1905—15, v. talman
1913—15) och spelade ingen framträdande roll. I
Stockholms stadsfullmäktige blev F. invald 1887.
Han tog synnerligen livlig del i huvudstadens
kommunala liv, och det var en självfallen sak, att han,
då stadsfullmäktige fingo rätt att själva välja ordf.,
korades härtill (1904—15). Detta värv skötte han
med stor förmåga och myndighet såväl i det
dagliga arbetet som då det gällde att vid högtidliga
tillfällen representera landets första stad. Bland
F:s insatser som kommunalman må framhållas,
att han deltog i bildandet av Svenska
stadsförbundet, vars förste ordf, han var. F. var led. av ett
flertal kommittéer och var bankofullmäktig 1893
—1917 (ordf. 1909—17). E.Ths.

3) O 11 o von F., den föreg:s kusins son, språk-

— 591 —

— 592 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 25 14:33:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-10/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free