Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihandelsvänliga centern - Frihandsteckning - Frihedsfonden - Frihedsraadet - Friherre - Frihet, Brott mot annans - Frihet (tidning) - Frihet, jämlikhet, broderskap - Frihetsberövande - Frihetsbrev - Frihetsbrott el. brott mot annans frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHANDSTECKNING
då som F. Av dess ledande män må nämnas
göte-borgsrepresentanterna A. Melin och A.
Wijkan-der, G. Elowson (Karlstad) samt M. Arrhusiander
(Sundsvall). F. överlevde ej 1897 års riksdag. E.Ths.
Frihandsteckning, teckning, som i motsats till
li-nearritningen utföres ”på fri hand” utan tillhjälp
av mätinstrument.
Frihedsfonden upprättades på initiativ av
Danmarks Frihedsraad i maj 1945 för att stödja
personer, som lidit skada under frihetskampen 1940
—45, utöver den offentliga hjälp, som utövades
genom ministeriet för särskilda angelägenheter. F.
är en privat institution med privata medel och ger
bidrag till utbildning av barn till personer, som
stupat i kampen, till obemedlade frihetskämpar, som
visat särskild begåvning, till änkor och andra
efterlevande, till rekreation och studieuppehälle. Styrelsen
består bl.a. av medl. av Frihedsraadet. I april 1946
ägde F. 4 mill. dkr, och det är meningen att
använda hela kapitalet till nämnda understöd. J.D.
Frihedsraadet, se Danmarks Frihedsraad.
Friherre (efter ty. Freiherr, urspr.
godsinnehavare, som ej var tjänstskyldig till annan herre),
adlig titel, som härrör från det kontinentala,
särsk. det tyska feodalväsendet. Titeln f. hade
från början något av dynastisk innebörd, d.v.s.
gav en med furstarna relativt likställd status.
Den tillkom under medeltiden vissa
riksomedel-bara feodalherrar. De s.k. Freie Herren utgjorde
då adelns första stånd närmast efter furstarna.
Fyra av bärarna av det medeltida tysk-romerska
rikets krona hade före sitt val därtill varit Freie
Herren. Senare uppkom seden att genom
kejserligt diplom upphöja även andra adelsmän och
t.o.m. borgare i riksfriherrligt stånd, och denna
praxis fullföljdes efter hand av alla tyska
suveräner. Titeln f. betecknar sedan dess — och i
den formen har den brukats i Sverige — en
särskild klass inom adeln, i rang näst efter
grevarna. — I Sverige infördes f.-värdigheten
vid Erik XIV:s kröning 1561, då nio av rikets
främsta män, dels några av kungafränderna, dels
ytterligare andra inom den närmaste rådskretsen
(medl. av ätterna Stenbock, Leijonhufvud, Grip,
Oxenstierna, Fleming, Gera, Horn) under
praktfulla, antagl. efter engelskt mönster men kanske
också efter de medeltida nordiska riddarslagen
utformade ceremonier kröntes till f. Dessa
stånds-upphöjelser — tillika med de samtidiga
greve-förläningarna (se Greve) — hade såväl de
utrikespolitiska motivet att ge ökad glans åt Eriks
engelska friarförhandlingar som framför allt det
inrikespolitiska syftet att försäkra sig om adelns
stöd och därmed åstadkomma en motvikt till
hertigarna och sänka dessas rang genom att
placera in dem i en feodal rangordning. Efter
Johan III:s tronbestigning blev läget ett annat.
Då utdelades f.f.g. jordförläningar med ärftlig
rätt som f.-skap. Därjämte fick f. ökade
ekonomiska samt också vissa judiciella och
administrativa befogenheter. Så erhöll f. viss domsrätt och
exekutiv myndighet inom sitt län. Under tiden
1568—1680 utdelades sammanlagt 43 f.-skap i
Sverige och Finland, förutom 6 i
Östersjöprovinserna, varav det övervägande flertalet el. 28,
resp. 4, faller på Kristinas regeringstid. Liksom
övriga jorddonationer drabbades även f.-skapen
av 1655 års fjärdepartsräfst, som dock eg. endast
innebar en reform av förläningsväsendet, men
1680 blevo de helt indragna till Kronan. Sedan
dess har f. varit en ren bördstitel. F. bildade
enl. 1626 års riddarhusordning jämte grevarna
den första av de tre klasserna på riddarhuset,
där omröstningen länge skedde klassvis. På
Sveriges riddarhus ha introducerats inalles 406
friherrliga ätter (den sista 1885), varav f.n.
(1948) kvarleva 118, vartill komma 0 ätter, som
dock utslocknat på svärdssidan. — Jfr Baron. —
Litt.: G. Forsgrén, ”Bidrag till svenska
gref-och friherreskapens historia” (1885); S. Clason,
”Till reduktionens förhistoria” (1895); B. Boèthius,
”Svenska riddarhusets förutsättningar och
tillkomst” (i ”Sveriges riddarhus”, utg. under red.
av C. Hallendorff, 1926); R. Swedlund,
”Grev-och friherreskapen i Sverige och Finland” (1936);
S. A. Nilsson, ”Krona och frälse i Sverige 1523
—1594” (1947)- H-Ci-
Frihet, Brott mot annans f., se Frihetsbrott.
Frihet, organ för Sverges socialdemokratiska
ungdomsförbund, utg. 1917—30 i Eskilstuna, sedan
i Stockholm, t.o.m. 1929 månadstidn., sedan utg.
varannan fredag. Red. ha varit: F. Stenlund, E.
Sved-bärj, N. Karleby 1918—20, R. Lindström 1920—29,
K. Fredriksson 1930—37, Torsten Nilsson 1937—40,
Ole Jödal 1940—42, Bertil Johansson 1943—46,
Frans Nilsson från 1946. 1938 omlades F. efter
mönster av de moderna veckotidn., och djuptryck
infördes. Under de första åren hade F. en
utpräglat litterär utformning och var i själva verket
organ för radikala yngre diktare, framför allt de
s.k. proletärförfattarna, ss. Dan Andersson, R.
Jän-del, I. Oljelund, H. Blomberg, E. Lindorm, G.
Hedenvind-Eriksson, K. Hermansson, Eyvind
Johnson, R. Värnlund. Bidrag lämnades också av äldre
skribenter och politiker, ss. Ellen Key, E. Kjellberg,
H. Larsson, V. Ekelund och E. Wigforss.
Anknytningen till ung litteratur, framför allt
arbetar-diktning, har upprätthållits i fortsättningen, även
om artiklar med ämnen av politisk och fackbetonad
karaktär övervägt. Jubileums-nr med historik
utkom 1947 (nr 22). E.
Frihet, jämlikhet, broderskap, se Liberté, égalité,
fraternité.
Frihetsberövande, jur., se Frihetsbrott.
Frihetsbrev, se Charta.
Frihetsbrott el. brott mot annans
frihet, jur., äro brott, riktade mot den psykiska sidan
av den enskildes personlighet och inom denna mot
viljan el., närmare bestämt, mot viljans
handlingsfrihet, d.v.s. rätten att få ha själens väljande
funktion med dess kroppsliga uttryck i form av
handling el. vila fri från främmande ingrepp. Skulle
emellertid ingreppet i handlingsfriheten endast
utgöra ett medel för ernåendet av syftet att angripa
annat rättsintresse, t.ex. förmögenhet, skjutes i
begreppsbestämningen frihetsangreppet som ett
blott medel undan av målet,
förmögenhetsangrep-pet: brottet blir i sin helhet ett förmögenhetsbrott
och ej ett f. Ex.: brottslingen fasthåller offret
och tillägnar sig härunder hans plånbok. Detta
blir, enär syftet är förmögenhetsangrepp, rån och
ej f., ehuru angrepp på handlingsfriheten som
medel för syftets ernående regelmässigt ingår i
brottet. , F. äga sålunda i förhållande till andra brotts-
— 603 —
— 604 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
