Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frimärke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIMÄRKE
pappersremsa (billet de port payé), vars pris
utgjorde i sol (sou). Denna inst. upprätthölls
emellertid blott en kort tid, och den praktiska idén
föll snart i glömska. 1818 infördes på Sardinien
en postal nyhet, som i viss mån erinrar om våra
dagars frankokuvert, näml, carta postale bollata
(postalt stämpelpapper). Detta utgjordes av
brevark i kvartformat, försett med intryckt stämpel.
Det måste begagnas för alla brev, även sådana,
som icke befordrades med posten utan på privat
väg. Detta förfarande bör därför närmast
betraktas som ett slags skattebeläggning. En svensk
föregångsman, dåv. löjtnanten C. G. Treffenberg,
framlade vid riksdagen 1823 ett förslag om
användande av stämpelpapper som betalning för
postavgifter. Detta papper skulle begagnas som
omslag för brevförsändelserna. Treffenbergs
uttalanden vittna om hans förutseende betr,
kommande tiders utveckling. Hans motion blev
emellertid avslagen. 1837 offentliggjorde Rowland Hill
i London ett stort reformförslag för det engelska
postväsendet, vars grundtanke var införandet av
enhetligt porto inom det brittiska imperiet,
oberoende av våglängden. 1840 blev denna reform
verklighet, och därmed möjliggjordes införande av
f. F. utkommo s.å. i England. Rowland Hill har
tidigare fått äran att ha varit f:s uppfinnare, men
det rätta förhållandet är, att det gummerade f:s
princip bevisligen koncipierades redan 1834 av
bokhandlaren och boktryckaren James Chalmers i
Dundee, Skottland. Det av Chalmers s.å. tryckta
förslaget finns bevarat. Världens första f. voro
J. Chalmers’ förslag till
frimärke 1834.
Det första frimärket
(1840).
det engelska svarta i-pennymärket och det blå
2-pencemärket med drottning Viktorias bild, vilka
båda utkommo 1840. Närmast i ordningen som
frimärksutgivande land kommo Brasilien (1843)
och de bägge schweiziska kantonerna Genève och
Zürich (1844). De nordiska länderna följde efter
långt senare: Danmark (1851), Norge och Sverige
(1855) samt Finland (1856). I Finland hade dock
frankokuvert börjat utges redan 1845. Jfr Filateli.
Sveriges frimärksemissioner.
Sveriges första f. utkommo V7 1855 och utgjordes
av fem märken med valör i skilling banco: 3,
4, 6, 8 och 24 (vapentyp). 1856 utgavs ett f. för
befordran av lokalbrev, 1 skilling banco (utan
valörbeteckning). I samband med myntfotens
övergång från riksdaler och skilling banco till
riksdaler och öre riksmynt gav postverket 1858
ut nya f. (likaledes i vapentyp) i valörerna 5,
9, 12, 24, 30 och 50 öre. Då portoinkomsterna
för lokalbrev 1862 indrogos till postverket,
er
fordrades ett f. av 3-öres- valör. Emedan något
definitivt sådant f. icke hunnit iordningsställas,
trycktes ett märke av samma typ som det
ovannämnda svarta lokalmärket men nu i brun färg.
Detta kurserade fram till V12 1862, då det
ordinarie 3-öresmärket förelåg (lejontyp). 1866
följdes detta av nya valörer (lejontyp), näml. 17 och
20 öre (portosats till Danmark, resp. Norge).
Märken i helt ny typ (siffra) emitterades 1872:
3, 4 (1877), 5, 6, 12, 20, 24, 30, 50 öre samt 1 rdr.
Dessa voro perforerade i en tandningsmaskin med
måttet 14 (d.v.s. 14 tänder pr 2 cm). Efter
anskaffandet av en ny maskin, med måttet 13,
utkommo dessa f. 1877—79 med sådan ändring.
På gr. av k.f. om rikets mynt 3% 1873 ersattes
1878 f. å 1 rdr med f. av l kr valör. Med
anledning av nedsättning av inrikesportot 1884 från
12 till 10 öre utkom 1885 ett f. i denna valör
(Oskar II:s bild). Ovannämnda siffermärken med
tandningsmåttet 13 utgåvos 1886 med blått
posthorn på baksidan (en tryckteknisk kontrollåtgärd)
i valörer som hittills, utom 12 och 24 öre. Nya
voro 2 öre (siffertyp) och 10 öre (Oskar II).
Provisoriska f. utkommo 1889. Restupplagorna
av de efter portoreformen obrukbara 12- och
24-öresmärkena övertrycktes då till 10 öre. Låga
valörer i nya typer, tryckta i två färger, utgåvos
1892 (siffertyp), näml. I, 2, 3 och 4 öre, på
papper med vattenmärke krona. Med början 1891
och fram till 1904 utkom en helt ny serie
(Oskar II:s porträtt). Denna utfördes i
gravyrförfarande, under det att alla tidigare f. i
Sverige varit framställda i boktryck. Papper med
vattenmärke krona. Valörerna voro 5, 8, 10, 15,
20, 25> 3°, 5° öre och 1 kr. Emissionen
kompletterades 1903 med en ny valör, 5 kr (Stockholms
posthus). 191T kurserade under en kortare tid
20- och 25-öresmärken (Oskar II) på papper utan
vattenmärke. Efter Gustav V:s
regeringstillträde började i dec. 1910 nya f. utkomma, dels
(typ lilla riksvapnet) valörerna l, 2 och 4 öre,
dels (porträtt av Gustav V) valörerna 5 och 10
öre samt l och 5 kr. Dessa trycktes på det
dittillsvarande papperet med vattenmärke krona.
1911 infördes ett nytt papper, med vattenmärke
våglinjer, för de låga valörerna (typ lilla
riksvapnet) 1, 2 och 4 öre, till vilka 1919 kom f. å
3 öre. Fr.o.m. 1911 trycktes de övriga valörerna
(Gustav V) på papper med endast
marginalvattenmärke, näml. 5, 7, 8, 10, 12, 15, 20, 27, 30,
35, 40, 50, 55, 65, 80 och 90 öre samt 1 kr.
Under krigsåren 1914—18 tillkommo några
provisoriska f. med påtryck: 7 på 10, 12 på 25, 12
på 65, 27 på 55, 27 på 65, 27 på 80 samt i,98 på
5 kr och 2,12 på 5 kr (de två sistn. för paket
till Ryssland). 1916 och 1918 utkommo tre satser
f., de s.k. landstormsmärkena, vilka
såldes med på märkena angivna överpris. Detta
överskott tillföll landstormens beklädnad. Typ
I utgöres av påtryck av för detta ändamål
framställda nytryck av tidigare års siffermärken samt
på originalmärken av 5 kr (posthuset i
Stockholm). Typ II: påtryck på original av
lösenmärken (se nedan, sp. 639). Typ III: alla märken
av typ I, utom 5 kr, försedda med nya
valörpå-tryck å 7 och 12 öre till följd av den 1918
inträdda portoförhöjningen.
— 633 —
— 634 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
