Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frimureri - Frimåndag - Frimärke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIMÅNDAG
bekant, men då S:t Johannes-logen Saint Jean
auxiliaire inrättades i huvudstaden 1752 av greve
Knut Posse på gr. av ett från Frankrike erhållet
konstitutorial, kallades denna loge Sveriges
moderloge el. den första lagliga svenska logen. Sistn.
loge erhöll senare namnet Den nordiska första
och fortlever alltjämt. De dittills i Sverige
befintliga logerna arbetade endast i 3 grader, men
1756 instiftade kanslirådet K. F. Eckleff under
åberopande av fullmakt o.a. handlingar, vilka han
erhållit från utlandet (förmodligen Genève), i
Stockholm en skotsk S:t Andreas-loge,
omfattande graderna 4—5 och 6. Vidare inrättades där
Svenska stora landslogen, vilken blev den
myndighet, som ägde instifta nya S:t Johannes-loger;
landsstormästare blev riksrådet, friherre C. F.
Scheffer och deputerad landsstormästare Eckleff.
Med stöd av nyssnämnda handlingar instiftade
Eckleff 1759 ett ordenskapitel, vars chef, benämnd
ordensmästare, Eckleff blev. Kapitlet omfattade
7:e och högre grader, och Eckleff hade härmed
slutfört uppbyggandet av det frimurarsystem, det
s.k. svenska systemet, som i allt väsentligt
bibehållit sig till våra dagar och som även tillämpas
i Danmark och Norge. — Hertig Karl av
Södermanland, sedermera konung Karl XIII, övertog
1774 befattningarna som ordensmästare och
landsstormästare och instiftade 1811 Carl XIII:s
orden, vars innehavare tillhöra Frimurareordens
högsta grad. Orden tillväxte nu kraftigt, och nya
loger instiftades på olika platser inom landet,
en utveckling, som fortgått alltintill vår tid.
Missuppfattningar om Svenska frimurareordens
innehåll ha gjort sig gällande, så t.ex. har M.
Lamm (”Upplysningstidens romantik”, 2, 1920)
sökt framställa det svenska f. under 1700-talet som
ett ockultistiskt och spiritistiskt samfund, ett
antagande, som saknar all grund. Enl. ert av H. M.
Konungen, Svenska frimurareordens högste
styresman, i juli 1939 gjort uttalande om ordens
verksamhet och syften ӊr Svenska
frimurareorden byggd och verkar på kristligt religiös grund.
Såsom en oeftergivlig fordran för medlemskap
uppställer orden därför bekännelse till den kristna
religionen, övriga trosbekännare tillåtas icke att
besöka svenska frimurarloger, även om de vunnit
medlemskap i andra frimurarorganisationer.
Orden inskärper hos sina medl. trohet och lydnad
för överhet och lagar, iakttagande av
medborgerliga plikter och goda seder samt kärlek till nästan.
Den lämnar oförkränkt deras rätt och frihet att
i kyrkliga, politiska och andra samhälleliga frågor
hava sin egen åsikt och att följa sin övertygelse.
Men det är medl. av Svenska frimurareorden
strängeligen förbjudet att inom logerna avhandla
sådana frågor. Svenska frimurareorden har alltid
avhållit sig från att taga ställning till el. uttala
sig om eget el. annat lands yttre el. inre politik.
Svenska frimurareorden är ett självständigt,
nationellt samfund. Den erkänner icke under några
omständigheter tillvaron av någon överordnad
fri-murarmyndighet, vad den än må kallas. Ej heller
har den någonsin under sin mer än 200-åriga
tillvaro från utländsk myndighet emottagit påbud el.
föreskrift”.
Svenska frimurareorden omfattar utom Stora
landslogen i Stockholm, provinsialloger
i Kristianstad, Göteborg, Linköping och Karlstad.
Skotska S:t Andreasloger finnas i
Stockholm, Kristianstad, Göteborg, Linköping,
Karlstad, Karlskrona, Malmö, Gävle, Halmstad,
Kalmar, Örebro, Hälsingborg, Härnösand, Umeå.
Jönköping och Skövde samt S:t
Johannes-loger i Stockholm (2 st), Göteborg, Karlskrona,
Kristianstad, Jönköping, Karlstad, Linköping,
Halmstad, Kalmar, Norrköping, Gävle, Malmö,
Örebro, Visby, Vänersborg, Skövde, Oskarshamn,
Sundsvall, Eskilstuna, Hälsingborg, Östersund,
Härnösand, Umeå, Växjö, Borås, Luleå, Falun,
Västervik och Sollefteå. Därjämte finnas 43 b r ö
d-r af ö r eninga r. I Finland finnas 1
Andreas-loge och 2 Johannes-loger samt 2 brödraföreningar.
Orden omfattade 1947 23,407 medl.
Orden har välgörenhetsinrättningar av skilda
slag. De viktigaste avse fattiga och värnlösa barn,
för vilka numera dels utbetalas underhåll ant. till
föräldrahemmen el. hos fosterföräldrar, dels ock
lämnas medel för yrkesutbildning, även
univ.-ut-bildning. Den slutna anstaltsvården upphörde med
utgången av 1940. En annan form av välgörenhet
är exempelvis Konung Gustaf V:s och Drottning
Victorias stiftelse för gamla på Lidingön, grundad
1911. Ärl. utbetalas betydande kontantbelopp åt
behövande. De inom Sverige utbetalade
välgören-hetsbeloppen uppgingo 1947 till 412,704 kr.
Frimurarlitteraturen är enorm och föreligger
på alla civiliserade språk. Det viktigaste
bibliografiska verket är A. Wolfstieg, ”Bibliographie der
freimaurerischen Literatur” (3 bd, 1911—13, 2 Aufl.
3 bd, 1923, med Erg.-bd 1926). Av svenska
arbeten märkas ”Handbok för frimurare” (2 bd,
1890—99); C. L. H. Thulstrup, ”Anteckningar till
svenska f:s historia” (1892—98); ”Kalender över
samtliga under Frimurare-ordens IX. provins
lydande loger och brödraföreningar” (1928; med
suppl. 1930); J. Rudbeck, ”Kanslirådet K. F.
Eckleff, det svenska frimuraresystemets fader”
(1930); M. Kinnander, ”Svenska f:s historia” (1943,
2 uppl. s.å.) samt ett flertal av loger utgivna
minnesskrifter, matriklar m.m. [J.RkJP.P.
Frimåndag (jfr da. dial. frimandag, mlty.
mån-dach maken, taga sig fridag), dag, då man icke
arbetar; särsk. förr under skråväsendets tider, då
gesällerna ofta togo sig fritt (förbjudet i skråordn.
1669). Eg., liksom blå mån da g*, väl om
måndagen i fastlagsveckan, då intet arbete utfördes.
Frimärke. 1) Postv. F. (eng. postage stamp; fra.
timbre-poste, ty. Briefmarke, ital. francobollo, spa.
sello), benämning på de av postverken i de olika
länderna utgivna märken, vilka säljas som
fran-keringsmedel för postförsändelser (jfr
Frankotec-ken). F. åsättas försändelserna och makuleras av
postverket. — Innan det första f. i mitten av
1800-talet utkom, vilket skedde i samband med
införandet av enhetliga posttaxor, angavs genom
påstämpling av försändelserna, att
befordringsav-gift blivit erlagd. Själva idén om ett löst märke,
avsett att på ett el. annat sätt åtfölja försändelsen
(i st.f. försändelsens påstämpling), kan emellertid
spåras längre tillbaka. M. de Vélayer, en
stats-funktionär i Paris, anordnade med kungl.
fullmakt 1653 därstädes en stadspost (la petite poste)
med brevbärarpersonal och brevlådor. Dessa voro
avsedda för försändelser, omslutna av en liten
— 631 —
— 632 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
