Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fruktduvor, öduvor - Fruktessens, frukteter, fruktolja - Frukteter - Fruktfluga - Fruktfäste - Fruktificera - Fruktkropp - Fruktlagring - Fruktmumie - Fruktmust - Fruktmåleri - Fruktmögel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRUKTESSENS
Av fruktmögel angripna blommor och blad (t.v.). De förtorkade bladen och blommorna falla ej av utan
bli hängande på trädet. De angripna frukterna t.h. kännetecknas av i koncentriska cirklar anordnade
mögelbildningar; t.v. fruktmumie.
Foto O. Stoy.
gröna, skuldrorna vinröda, vingarna och stjärten
delvis svarta; den förekommer i mellersta Afrika
från kust till kust och lever i flockar i skogarna,
särsk. i sykomorerna; både i dräkt och
uppförande liknar den en papegoja, bl.a. i de underliga
ställningar den intar, när den klättrar; födan
ut-göres av frukter, särsk. från de vilda
fikonträden. H.
Fruktessens, frukteter, fruktolja,
lösning av esterblandningar i alkohol, vilka i
utspätt tillstånd ha fruktliknande lukt. De
viktigaste f. äro äppel-, päron-, ananas-, aprikos-,
körsbärs-, hallon- och smultroneter. De innehålla
etyl-och amylestrarna av smörsyra, ättiksyra,
valerian-syra o.a. fettsyror, såväl som av bensoesyra; deras
arom höjes ofta medelst kloroform. Man använder
f. vid beredning av fruktglass, karameller,
limo-nader o.s.v.
Frukteter, se Fruktessens.
Fruktfluga (eng. Mediterranean fruit fly),
Cerati’-tis capita’ta, tillhör fam. borrflugor. Den är 5 mm
lång, med gult huvud och bakkropp, svart
mellan-kropp samt breda, mörkbandade vingar. Larven
är 8 mm lång, vit, med hoppförmåga. Den har från
ett okänt hemland, möjl. Medelhavsländerna, spritt
sig, framför allt till subtropiska fruktodlande
trakter i alla världsdelar. Larven gör oerhörd skada
genom att leva i en mängd olika saftiga frukter,
bl.a. i äpple, päron, apelsin, citron och kaffe. Den
bekämpas bl.a. med hjälp av parasitsteklar,
petroleumpreparat, förgiftat lockbete samt genom
fruktens lagring i kylrum. I Florida, dit den spreds
1929, lyckades man åter utrota den, tack vare att
tillräckliga penningmedel ställdes till förfogande
för bekämpningen. O.R.
Fruktfäste, den översta delen av blomaxeln,
vilken omsluter fruktanlaget och slutl. uppbär frukt
el. frukter. F., som är mycket olikartat utbildat
hos olika växter, kan vara sammandraget, utbrett,
förlängt el. urholkat, vidare torrt, saftigt el.
köttigt samt naket, hår- el. fjällbärande m.m. Jfr
Frukt.
Fruktifice’ra (till lat. fru’ctus, frukt, och fac’ere,
göra), utveckla frukt. — Fruktifikati o’n,
fruktbildning.
Fruktkropp, den hos högre organiserade
basidie-och säcksvampar förekommande, av hyfer
bestående, mera kompakta vävnadskomplex, som i
motsats mot det luckert byggda,
näringsupptagan-de myceliet bär svampens förökningsorgan. En f.
är än från början öppen (gymnokarp), än först
sluten (hemiangiokarp), till konsistensen köttig, i
andra fall gelé-, läder- el. vedartad. Den kan
bestå av en hatt med el. utan fot el. utgöra
klubblika, korall- el. buskformigt förgrenade bildningar
m.m. F:s inre byggnad växlar hos olika
svampgrupper. G.
Fruktlagring, se Fruktodling, sp. 708.
Fruktmumie, se Fruktmögel.
Fruktmust, se Must.
Fruktmåleri, se Blomstermåleri.
Fruktmögel, en svampsjukdom, som angriper
äpple-, päron- och stenfruktträd. Den förorsakas
av 2 arter, tillhörande släktet MoniYia bland de
ofullständiga svamparna (Fungi imperfec’ti), M.
fructig’ena och M. laxa. M. fructigena, gul m
o-nilia, ”kärnfruktmöge 1”, angriper
äpple- och päronträd men även stenfruktträd. På ett
angripet äpple bildas en mörk fläck, som under
gynnsamma betingelser hastigt utbreder sig, så att
hela äpplet ruttnar. Inom den mörka fläcken
frambryta ofta i koncentriska ringar de gula
konidie-vårtorna. Konidierna spridas dels genom
regnstänk, dels av insekter och dels av vinden. Ibland
utvecklas s.k. mumier, av angreppet hopskrumpna
frukter, vilka kunna sitta kvar på trädet flera år
och utgöra en farlig smittohärd. Frukter, som
angripas strax efter skörden el. under lagringen, bli
svarta, varvid man talar om ”negeräpplen” och
”negerpäron”. Den skada, som denna sjukdom
åstadkommer, är betydande, särsk. i vissa trakter
och under fuktiga år, varunder den t.o.m. kan
uppträda epidemiskt. Sjukdomen bekämpas dels
genom avlägsnande och brännande av sjuka frukter
och grenar, dels genom besprutning och
bepud-ring. M. laxa, grå monilia,
”stenfruktmö g e 1”, orsakar blom- och grentorka på
blommande skott av surkörs, mindre vanligt på
sötkörs, päron, plommon, persika, aprikos och
nek-tarin. M. laxa förekommer även på körsbärs- och
— 699 —
— 700 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
