Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fruktodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRUKTODLING
med genomsläpplig, varken för torr el. för
fuktig, näringsrik jord, gärna stenig sådan. I de flesta
fall bör jorden dräneras före planteringen och
bearbetas så djupt, som förhållandena medgiva.
Har den sur reaktion, måste den kalkas före
planteringen. Stamträd av äpplen, päron och
sötkörs-bär sättas med ett avstånd av c:a 8 m, dvärgträd
av de förstn. samt surkörsbär och svagvuxna
plommonträd på hälften så stort avstånd. Vissa
plommon behöva intill 6 m utrymme. Numera planteras
träden helst i mot varandra vinkelräta rader, ant. i
ensartade planteringar el. med omväxlande
stam-och dvärgträd, i vilket fall de senare skola tagas
bort, innan träden börja trängas med varandra.
Då de flesta fruktsorter äro självsterila, d.v.s.
sakna förmåga att sätta frukt med hjälp av eget
pollen, bör man i allm. vid både större och mindre
planteringar undvika att sätta uteslutande en el.
ett fåtal fruktsorter. I närheten (ej gärna på större
avstånd än 30—40 m) av varje självsterilt
fruktträd måste under blomningstiden finnas ett annat
samtidigt blommande träd av samma fruktart med
väl utbildat pollen, som av insekterna kan föras
över till det förra. I vissa fall föreligger
inter-sterilitet, särsk. bland körsbär, och hos ganska
många viktiga fruktsorter är pollenet mycket
dåligt, varför icke vilka sorter som helst böra
planteras invid varandra. Å andra sidan finnas
åtskilliga självfertila samt delvis partenokarpa
sorter (Cellini, Nouveau Poiteau, påskpäron,
vic-toriaplommon, Reine Claude d’Oullins,
skugg-morell, stora klarbär), och av dessa kunna även
ensamt stående träd beräknas ge skörd. För
att erhålla uppgift om de olika
grundstammarnas betydelse för en rationell f., om
gödselbehov, beskärningsmetoder m.m. har
försöksverksamhet på detta område sedan en del år
bedrivits först genom Sveriges pomologiska
förening* och sedan 1938 vid den då upprättade inst.
Statens trädgårdsförsök*. Där bedrives även
arbete för erhållande av nya fruktsorter.
Verksamhet i syfte att frambringa nya sorter har även
upptagits på privat initiativ av Föreningen för
växtförädling av fruktträd*. Plantering kan ske höst
el. vår, i kalla trakter och på fuktig mark helst på
våren. Skötseln efter planteringen består bl.a. i
jordens bearbetning, då fruktträd trivas mindre väl,
om de odlas i gräsvall el. obrukad jord. Endast i
trakter med mycket rik nederbörd och särsk. om
man icke önskar skörda stora frukter, kan
gräsvall tillåtas under träden. Dessa måste i regel
gödslas ett år efter planteringen för att komma i
växtlighet, som därefter underhålles med förnyade
gödslingar efter behov; men tillförseln av
kvävehaltiga ämnen bör efter några år minskas, om man
vill påskynda trädens bördighet. Under en senare
period kräva träden åter allsidig gödsling i
betydande mängder. Kalkning erfordras då och då
på de flesta jordar. I klimat med mindre än 500
mm årlig nederbörd kunna träden behöva vattnas
under torra somrar. Skilda meningar råda om
be-skärningens betydelse för ekonomisk f. I allm.
anses dock beskärning vara önskvärd under de
första åren. I Sverige och vissa andra länder söker
man draga upp träden i pyramidform, medan man
på andra håll föredrar träd med skålformig krona
el. låter dem antaga vilken form de önska och
endast gallrar bort för tätt sittande grenar (se
Beskärning). Mot skadeinsekter (se Fruktträdens
skadeinsekter) och parasitsvampar (se Fruktträdens
sjukdomar) skyddas träden bäst med besprutning*,
som ofta bör upprepas flera gånger om året.
Frukten måste skördas i rätt tid och med
nödig varsamhet. För tidigt skördad frukt har ej nått
full storlek, ej heller sin bästa färg, långt mindre
en fullgod smak, och den skrumpnar lätt vid
förvaring. Skördas frukten för sent, kan en del ha
hunnit stjälas bort; den kan vara skadad av
fåglar el. svampar, ha kastats till marken av storm
o.s.v. Sådan frukt kan också vara för lös i köttet
för att tåla transport el. passa till viss användning
i hushållet, och särsk. några päronsorter bli lätt
fräna i smaken och hårda i köttet. Träden få ej
skadas vid skörden genom vårdslös behandling,
och frukten bör plockas från stegar, om träden
äro höga, och alltid för hand, ej med
plock-ningsapparater. Fruktskaftet bör lossas vid sitt
fäste på fruktsporren, ej slitas ut ur frukten.
Plommon och surkörsbär plockas dock utan
skaft. Endast tidig sommarfrukt packas
genast efter skörden för att försändas, annan frukt
får först lagras (”svetta”). För att säljas bör
frukten sorteras noggrant, i sht all finare frukt.
Regler härför ha utarbetats av Sveriges
pomologiska förening. För handel packas äpplen
mest i trälådor, stundom i kartonger, päron helst
i korgar, ibland dock i lådor el. kartonger.
Plommon och körsbär nedläggas i smärre korgar,
som i sin tur kunna ställas i lådor.
Stenfrukter tåla endast en kort tids lagring, och
denna sker helst i källare el. kylhus med föga över
o°. Med undantag för de tidigaste sommarsorterna
kunna äpplen och päron lagras med ganska stor
framgång, under förutsättning att lokalerna äro
så konstruerade, att mognadsprocessen fördröjes.
Detta kan åstadkommas dels genom användande
av s.k. ventilerade lagerlokaler, dels genom vanlig
k y 11 a g r i n g och dels genom s.k. ko 1 s y r e 1 a
g-r i n g. Den förstn. metoden bygger på principen
att genom isolering och insugning av kall nattluft
nå en låg, jämn temp. av c:a 2—50 samt en så
konstant luftfuktighet som möjligt (c:a 80%).
Kyllagringen förutsätter ävenledes väl isolerade
rum, där luften kyles ned till önskad temp. med
hjälp av olika slags kylaggregat. Icke alla sorter
ägna sig lika väl för kyllagring. Kolsyrelagring
av äpplen vinner alltmer beaktande i de
fruktpro-ducerande länderna. Metoden innebär, att luftens
sammansättning förändras, så att halten av
koldioxid ökas och den för sorten mest lämpade
koncentrationen hålles konstant. Frukt, som
kolsyre-lagrats, håller sig betydligt längre än kyllagrad,
och skillnaden i hållbarhet efter uttagningen från
lagret är även stor till förmån för
kolsyrelag-ringen. Isoleringen av lagerrummen måste vara
mycket omsorgsfull och innerväggarna klädda
med galvaniserad plåt. De nämnda
lagringsmeto-derna ha betydelse endast i den yrkesmässiga
fruktodlingen. Vid lagring av frukt i
privathushåll bör man sträva efter en relativt låg och jämn
temp. samt ej för torr luft. Vissa sorter med
tendens att skrumpna lagras bäst i slutna kärl.
— 707 —
— 708 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
