Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fruktodlarföreningar - Fruktodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRUKTODLING
Zonerna för fruktodling i Sverige.
Helt fristående från detta kan upprättas en
frukt-central, ett rent ekonomiskt företag, i vilket
fruktodlare el. f. kunna inträda som delägare.
Centralen uppköper dessas hela produktion el. del
därav, sorterar frukten samt säljer den till
grossister. Undantagsvis förarbetas den till saft el.
konserver. C.G.D.
Fruktodling. I de nordiska länderna inskränker
sig den på kalljord bedrivna f. i egentlig
mening till kulturen av äpplen, päron, plommon och
körsbär, men undantagsvis odlas även persikor,
aprikoser och kvitten i de sydligaste delarna av
Sverige. Ett fynd av äpplen i en o. 4,000 år gammal
pålbyggnad vid Alvastra visar, att nordborna
redan under gånggriftstiden tillvaratogo och torkade
äpplen för att använda dessa som födoämnen samt
att man för detta ändamål hade tillgång till ganska
stora frukter. Huruvida dessa varit odlade el.
hämtade från vildaplar, kan ej avgöras, men att
äpplen (möjl. också plommon) höllos i kultur
under vikingatiden, är sannolikt. Munkarna införde
de övriga fruktslagen, trol. redan under ett tidigt
skede av kristen tid. Skadegörelse på fruktträd i
trädgårdar och hagar straffades mycket strängt enl.
de gamla landskapslagarna, vilket visar, att f.
haft en viss betydelse redan under
1100—1200-ta-len. Denna växte alltjämt, ej minst under
Vasatiden och senare delen av 1600-talet. Ätm. i
Svealand ledo f. mycket svår skada under den kalla
vintern 1708/09. Ända till mitten av 1800-talet
hämmades f:s utveckling av bristen på goda
plantskolor inom landet. Det var först efter 1890, som
svenska odlare började anlägga större, mera
rationella f., och efter denna tid ha odlingsmetoderna
kraftigt förbättrats, samtidigt med att odlingarna
utvidgats. Från att under 1800-talet mest ha
bedrivits som bikultur i större herrgårdsträdgårdar
har f. numera i allt större utsträckning tagits om
hand av specialodlare och just härigenom kunrtat
rationaliseras. Enl. 1937 års jordbruksräkning
uppgick totala antalet fruktträd i landet till c:a 9,5
mill., vilket innebär en ökning av c:a 2 mill. under
närmast föreg. 10-årsperiod. Antalet har
emellertid kraftigt decimerats genom de svåra köldskador,
som vintrarna 1939—42 orsakat. 1943 uppgick
antalet fruktträd till c:a 8 mill., vilket innebär en
minskning av 14 °/o sedan 1937 års räkning. Av de
över 5 år gamla fruktträden voro 4,171,962 äpple-,
896,914 päron-, 731,928 plommon- och 929,634
körsbärsträd. I stort sett trivas fruktträden bäst i s.
Sveriges kusttrakter (zon I på den ovan
återgivna kartan), därnäst på Götalands slättmarker
och på Mälaröarna (zon II), medan småländska
höglandet, Dalsland, Värmland, Bergslagen, större
delen av Västmanland och Uppland, Dalarne och
Norrlandskusten (zonerna IV—VI) ha ett för f.
föga gynnsamt klimat, om också härdigare, mera
tidigt mognande fruktsorter här vanl. tåla
vintrarna och under goda år bära täml. väl utbildad frukt.
Längst norrut gå vissa äpplesorter och surkörsbär,
medan de bättre päron- och plommonsorterna
endast inom zon I nå sin bästa utveckling.
För att trivas väl böra fruktträden sättas på
solig och varm, för starka vindar skyddad plats
SU 10.
23 — Red. avsl. 8/i 49.
— 705 —
— 706 ––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
