Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frykholm, 3. Harald - Fryklund, Daniel - Fryklöf, Harald - Fryksdalen - Fryksdals domsaga - Fryksdals härad - Fryksdals kontrakt - Fryksdalspolska - Fryksände - Frylesläktet - Fryne - Frynichos (tragediförfattare) - Frynichos (kommediförfattare) - Frynichos Arabios - Frysbehandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRYKLUND
3) Harald F., den föreg:s syssling,
missionär (1879—1937), teol. kand, i Uppsala 1898,
svenska kyrkans missionär i Sydindien 1901, teol. lic.
1913. F. har bl.a. tjänstgjort som ledare för
prästutbildningen vid seminarierna i Trankebar och
Bangalore, föreläste 1923 i missionshistoria vid
Uppsala univ.; 1927 rektor för Pudukotah lärov.
(Sydindien). 1937 utkom postumt självbiografiska
anteckningar, ”H. F.”.
Fryklund, Lars Axel Daniel, musik- och
språkforskare (f. 4/ö 1879), fil. dr 1907, lektor i
Sundsvall 1910—21, i Hälsingborg 1921—44. F.
är en grundlig kännare av gamla musikinstrument
samt har härom utg. flera värdefulla uppsatser
och bidrag, såväl separat som i språk- och
musikvetenskapliga tidskr. (t.ex. ”Svensk tidskr. för
musikforskning”) och även katalogverk över sina
egna förnämliga samlingar, omfattande över 500
musikinstrument och 10,000 musikautografer samt
en marseljässamling på 2,000 nr m.m. C.A.M.
Fryklöf, Harald Leonard, musiker (1882—
1919), lärare vid Musikkonservatoriet och organist
vid Storkyrkan i Stockholm. F:s tonsättningar
(kammarmusik, orkester-, kör-, piano- och
orgelverk samt solosånger) vittna om stort kunnande,
en viss egenart och djup ingivelse och lovade
mycket för framtiden. Han anknyter i sina
kammarmusikverk till Sjögrens stil. Jämte O. Sandberg
redigerade han körsamlingen ”Musica sacra”
(1915).
Fryksdalen, se Frykensjöarna.
Fryksdals domsaga omfattar Fryksdals härad*.
Fryksdals härad i Värmlands län, kring sjöarna
Mellanfryken och övre Fryken samt sträckande
sig upp mot norska gränsen, omfattar
kommunerna V. Ämtervik, ö. Ämtervik, Sunne, Sunne
köping, Gräsmark och Lysvik, vilka till 1948
utgjort Fryksdals nedre tingslag, samt Fryksände,
Lekvattnet, östmark och Vitsand, vilka utgjort
Fryksdals övre tingslag; 2,781,20 km2, därav 2,553,00
land; 31,089 inv. (1948). F. utgör Fryksdals fögderi,
Fryksdals domsaga (tingsställen i Sunne och
Tors-by) under Svea hovrätt samt Fryksdals kontrakt.
— Namnet avser den äldsta bygdens läge i sjön
Frykens dalgång. Sjönamnets tolkning är ej helt
klar. Äldst torde det ha hetat ’Frik, vilket kanske
betyder den klara. Se ”Ortnamnen i Värmlands
län”, 2, 1923, sid. 1 och 53 med litt.-anv.
Namnet skrevs 1397 Frixdalin. — Litt.: L. Brodin,
”Fryksdalens finnsocknar” (1923), ”Fryksdalens
herrgårdar och bruk”, 1 (s.å.); J. Furuskog, ”De
värmländska järnbruksbygderna” (1924). P.;Er.
Fryksdals kontrakt i Karlstads stift omfattar
Fryksdals hd och består av följ. 8 pastorat: Sunne,
Gräsmark, ö. Ämtervik, V. Ämtervik, Fryksände
och Lekvattnet, Vitsand, Lysvik samt östmark.
Fryksdalspolska, från Värmland härstammande
dans, som upptagits och populariserats av
Sällskapet Svenska folkdansens vänner; beskrivning i
”Lekstugan” (1900).
Fryksände, socken i Fryksdals hd i Värmland
och församling i Fryksände och Lekvattnets
pastorat i Fryksdals kontrakt av Karlstads stift, kring
n. delen av och n. om övre Fryken; 522,0 km2,
därav 489,86 land; 6,909 inv. (1948). F.
genom-flytes av Röjdån och Ljusnan till övre Fryken i
breda, tättbebyggda dalgångar. I övrigt förhärska
höglänta skogstrakter; Hovfjället längst i n. når
542 m ö.h. Åkern utgör 8 °/o av landarealen,
skogsmarken 71 °/o. Vid Frykens nordända ligger
Tors-by* municipalsamhälle. Flera mindre kraftverk
finnas samt sågverk o.a. träindustri. Vidsträckta
skogsdomäner, däribland egendomarna Bada och
Torsby bruk, tillhöra Billeruds ab.; bägge anlades
som järnbruk på 1690-talet. Andra större
egendomar äro Stensgård, Svenneby herrgård,
Prästgården och Sahlströmsgården. I Svenneby ligger ett
landstingets dispensärbarnhem. Kyrkan av tegel i
s.k. nygotik uppfördes, sedan man 1899 rivit den
gamla träkyrkan; från denna finnas kvar en
dopfunt från 1200-talet och ett altarskåp från
1500-talets början. — Namnet syftar på läget vid n.
ändan av sjön Fryken (se Fryksdals härad). Se
”Ortnamnen i Värmlands län”, 2, 1923, sid. 2.
Namnet skrevs 1540 Frixende. — Litt.: ”F. förr och nu”,,
utg. av F. hembygdsfören. (1929—46). P.;Er.
Frylesläktet, LuPula, av fam. tågväxter, omfattar
o. 80 arter, huvudsaki. inom n. tempererade bältet
och i Sydamerika, fleråriga, gräsliknande örter med
platta el. rännformiga,
vanl. hårbräddade blad,
slutna bladslidor och på
olika sätt ordnade, små
blommor med 6
kalkblad i 2 kransar. Bland
Sveriges 12 huvudarter
böra nämnas L.
cam-pes’tris, knippfryle,
10—20 cm hög med
blommor i korta, slutl.
hängande ax, som bilda
en flocklik ställning,
allmän på backar norrut
till Dalarne; L.
multi-flo’ra, ängsfryle, 20
—60 cm hög, mycket
lik föreg., men med
talrikare, tuvade strån
och upprätta,
mång-blommiga ax, mycket
allmän på ängar och i
skogar i hela landet; L.
pilo’sa, vår fry le, 15
—30 cm hög med blommor i glesblommiga
knippen, allmän i skogsmark. I fjälltrakterna
förekomma mera allmänt L. spica’ta, a x f r y 1 e, och
L. arcua’ta, b å g f r y 1 e. A.Ve.
Fryne (grek., padda), öknamn på den atenska
hetären Mnesarete (300-talet f.Kr.); även över
huvud om förförisk och lättsinnig kvinna.
Fry’nichos [-k-], atensk tragediförfattare (d. o.
470 f.Kr.), den mest betydande före Aischylos, vann
sin första seger något av åren 511—508 f.Kr.; dog
på Sicilien. F. behandlade utom mytologiska
motiv även händelser ur sin samtid. I ”Feniciskorna”
behandlade F. slaget vid Salamis; Themistokles
bekostade därvid kören.
Fry’nichos [-k-], attisk komediförfattare, samtida
till Aristofanes, med vilken han tävlade 405 f.Kr.
Fry’nichos Arab’ios [-k-], grekisk sofist från
Bithynien o. 180 e.Kr., atticistisk lexikograf.
Frysbehandling, med., nedfrysning av en
kroppsdel, ett ben el. en arm, med is el. andra
avkylande medel. Man åstadkommer därmed dels
smärt
Knippfryle (1), ängsfryle
(2)-och vårfryle (3).
— 727 —
— 728 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
