Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frälse - Frälsebonde, landbo - Frälsebrev - Frälsefrihet - Frälsehemman - Frälsejord - Frälseköp - Frälseman - Frälseränta - Frälseskatteränta - Frälsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄLSNING
1869—75); ”Sveriges riddarhus” (1926); H.
Swen-ne, ”Svenska adelns ekonomiska privilegier 1612
—1651” (1933); S. Bolin, ”Ledung och f.” (1934);
K.-E. Löfquist, ”Om riddarväsen och f. i nordisk
medeltid” (1935). B.
Frälsebonde, under äldre tid 1 a n d b o, bonde
som brukade hemman, tillhörande ett frälsegods
el. av frälsenatur. Jfr Frälse, Frälsehemman och
Bonde, sp. 556.
Frälsebrev, se Sköldebrev.
Frälsefrihet, sammanfattningen av de friheter
och förmåner, som tillkommo frälseståndet el. som
äro förknippade med frälsejord.
Frälsehemman, kam., hemman med
frälsejordnatur, d.v.s, hemman, vilkas innehavare voro
befriade från flertalet av de skattejord åvilande
allmänna utskylder (se Frälse och Frälsejord).
I senare rätt skilde man mellan allmänna f.,
d.v.s. adelns strögods, samt ypperligt och
yppersta frälse, näml, säteri med
tillhörande ladugård samt rå- och rörshemman*. I de
skånska provinserna motsvarades allmänt f. av
ut-socknehemman*, ypperligt frälse av
insocknehem-man* el. veckodagshemman*. Allmänt f. var befriat
från jordeboksräntan och större delen av
mantalsrän-tan. En del allmänna besvär och gärder utgingo
endast med hälften mot å krono- och
skattehemman. I kommunala pålagor har f. sedan gammalt
och i fastighetsbevillningen från 1810 deltagit som
annan jord. Det yppersta frälset var befriat från
flertalet allmänna besvär, dock icke kommunala.
Med grundskatternas avskrivning har f. likställts
i skattehänseende med annan jord. K.
Frälsejord, kam., jord, som före grundskatternas
avskrivning (slutgiltig 1901) intog en särställning
därigenom, att ingen grundskatt därifrån utgick
till Kronam. Denna särställning berodde urspr.
på att jordens ägare var fri från att erlägga
ordinarie skatt till Kronan, då han åtagit sig att
fullgöra rusttjänst. Skattefriheten kom tidigt att
fästas vid frälsemannens jordegendom, som kallades
f. Denna bestod dels av säterier, som
frälsemän-nen själva brukade, dels av frälsehemman, som
brukades av frälsebönder el. landbor, vilka till
ägaren erlade arrende el. landgille. Vid
grundskatternas avskrivning bortföll den reella skillnaden
mellan f. och skattejord. B.
Frälseköp, försäljning av Kronans gods el.
räntor till adelsmän under 1600-talet. Genom f. erhöll
den försålda jorden karaktär av frälsejord, varvid
särsk. är att märka, att även sådan jord, som varit
skattejord, genom f. kunde förvandlas till
frälsejord; den kallades skattefrälse och innehavarna av
sådan jord benämndes skattefrälsebönder (jfr
Bonde). De bibehöllo bördsrätten till jorden och
in-togo alltså en annan ställning än frälsebönderna.
Klagomål från deras sida mot frälsemännen synas
ha varit vanliga. F. innebar ett minskande av
Kronans årliga inkomster, men å andra sidan tillförde
köpeskillingen staten betydande engångsinkomster.
Anledningen till att f. företogos, var framför allt
nödvändigheten att anskaffa medel till krigens
finansiering. De första f. avslutades 1622, och under
Gustav II Adolfs fortsatta regering pågingo f. i
måttlig utsträckning. De betänkligheter, som
restes mot att på detta sätt minska Kronans
kommande inkomster, övervunnes därigenom, att
Gus
tav II Adolf och Axel Oxenstierna avsågo att täcka
de ökade statsutgifterna genom indirekta skatter.
Förmyndarregeringen sökte till en början att
undvika f. men tvingades efter 1638 att tillgripa dem i
större utsträckning än tidigare. Den stipulerade
visserligen återköpsrätt till Kronan i köpeavtalen,
men då denna skulle utövas inom natt och år från
drottningens tillträde till regeringen, blev
bestämmelsen värdelös. Statens penningbehov blev näml,
under drottning Kristinas tid än större än förut,
och f. fingo särsk. under hennes sista regeringsår
en omfattning som aldrig tidigare. För
minskningen av Kronans ränta hade f. dock icke samma
betydelse som donationerna. Följ, sifferuppgifter
om de erlagda köpeskillingarnas storlek belysa
utvecklingen. Under Gustav II Adolfs tid skedde
f. för 547,391 rdr, under förmyndarregeringen för
994,801 rdr och under Kristina 2,264,636 rdr.
Köpeskillingen beräknades under olika perioder något
olika. Under Gustav II Adolfs tid beräknades, att
den s.k. vissa räntan, jordboksräntan, skulle uppgå
till 3 % av köpeskillingen, men senare medtogos
även ovissa räntor och procenten bestämdes till
4V2 °/o. Denna räntesats ligger väsentligt under
den då för tiden gängse, men uppenbarligen hade
köparen andra fördelar — köpet underlättade
säteribildningen —, och ej heller begränsades hans
inkomster till dessa procent. Det är dock på
forskningens nuv. ståndpunkt ytterst vanskligt att
beräkna, hur pass högt köpeskillingen genomsnittligt
förräntades. I samband med
reduktionssträvan-dena efter Kristinas tid upphörde f. fullständigt.
Om den frälseköpta jordens öde under
reduktionen se d.o. — Litt.: S. Clason, ”Till
reduktionens förhistoria” (1895); E. Heckscher,
”Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa”,
1:2 (1936). [T.Er]B.
Frälseman kallades sedan 1300-talet i Sverige
man, som åtnjöt världsligt frälse. Sedan det
rust-tjänstskyldiga frälset under 1500-talet omdanats till
ett privilegierat, ärftligt stånd, inträngde från
tyskan benämningen adelsman.
Frälseränta, kam., av fastighet på landet förr
utgående årlig ränta av ständig natur. F. har
uppkommit på två vägar, ant. så att Kronan på
1500—-1600-talen till enskild person avhänt sig rätten till
grundskatten (”räntan”) av viss skattejord, s.k.
s k a 11 e f r ä 1 s e r ä n t a, el. så att ägare av
frälsehemman sålt sin jordäganderätt men förbehållit
sig och sina rättsinnehavare rätten till en mot
grundskatten svarande ständig ränta el. avkomst,
s.k. frälseskatteränta. I undantagsfall har
sistn. uppstått genom frälsehemmansägarens
upplåtande av ränterätten till annan under
bibehållande av jordäganderätten åt sig själv. En
förutsättning för skapande av f. var läran om delad
äganderätt*. F. räknades som fast egendom. Redan 1734
års lag strävade att förena f. med jorden, varav
den utgår. Sedan 1800-talet har statsverket
medverkat vid dess avlösning el. inlösning till
statsverket (k.f. “/o 1885, lagar 8/n 1912, 12/4 1935 och
W® 1937). Från Vi 1942 torde icke längre några
egentliga f. kvarstå. — Litt.: B. Ekeberg, ”Om f.”
(1911); K.m:ts proposition 122/1937. K.
Frälseskatteränta, se Frälseränta.
Frälsning, religionsv., befrielse från nöd, lidande,
död, synd, en tanke, som förekommer mer el. mind-
— 741 —
— 742 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
