Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fuglesang, Rolf - Fuglie - Fuglsang Damgaard, Hans - Fugugift - Fihlrott, Carl - Fuhlsbüttel - Fuhrmann, Otto - Fuimus Troes - Fuiren, Jörgen (Georg) - Fuji, Fuji-san el. Fuji-no-yama - Fujita, Tsugutji - Fujiwara, ätt - Fujiyama - FUK - Fukien - Fukiensundet - Fukoidsandsten - Fukos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FUGLIE
lysning och kulturfrågor i Quislings regering.
Han arresterades i maj 1945 efter tyskarnas
kapitulation och ställdes som landsförrädare inför
domstol. I febr. 1946 dömdes han till livstids
straffarbete och förlust för alltid av de
medborgerliga rättigheterna.
Fuglie, socken i Skytts hd i Malmöhus län och
församling i Vellinge och Fuglie pastorat i Skytts
kontrakt av Lunds stift, n.n.v. om Trelleborg;
9,41 km2, därav 9,33 land; 372 inv. (1948; 40 inv.
pr km2). F. är bördig, skoglös slätt med åkern
utgörande ej mindre än 96% av landarealen.
Ett tiotal högt belägna bronsåldersgravhögar (se
bild 1 å pl. vid Bronsåldern) finnas samt tre
runstenar. Den romanska gråstenskyrkan revs,
då den nuv. av tegel i ”nygotik” byggts 1902.
Från gamla kyrkan stamma bl.a. en
sandstens-portal, altaret från 1595 och den reliefprydda
dopfunten av ek från förra delen av 1600-talet.
— Namnets förra led är trol. fågel (jfr da. fugl),
senare leden är en form av subst. hög (se J.
Palmér i ”En bok om Skåne”, 1, 1936, sid. 117).
Namnet skrevs 1318 Fukløghæ. P.;Er.
Fuglsang Damgaard [fodsaq da’mgår], Hans,
dansk teolog (f. 1890), doc. i systematisk teologi
i Köpenhamn 1925—33, teol. dr 1930, biskop
över Köpenhamns stift 1934. F. har bl.a.
verkat inom den ekumeniska rörelsen (ordf, i den
danska kommittén av Faith and Order 1935)
och haft anknytning till grupprörelsen. Bland
F:s skrifter märkas ”Die
religionsphilosophisch-dogmatischen Grundzüge des Symbolofideismus”
(1925), ”Karl Barth og hans Teologi” (1928,
2 Udg. 1931), ”Pariserskolens Teologi” (1930),
”Religionspsykologi” (1933), ”Privatskriftemaalets
Förnyelse” (s.å.; sv. övers. 1935),
”Oxford-Gruppen. En ny Vej til det gamle Evangelium”
(1936; sv. övers. 1938), ”Fest og Alvor i
Danmarks Kirke” (1946), ”Kirken og Tiden” (s.å.). S.N.
Fugugift, se Fiskgifter.
Fuhlrott [fo’lråt], Johann Carl, tysk
naturforskare (1804—77), överlärare vid realskolan,
sedermera stadsrealgymnasiet i Elberfeld. F. blev
särsk. bekant genom sin identifiering av den 1856
anträffade Neanderthal-människan. Av hans
skrifter märkas ”Der fossile Mensch aus dem
Neander-thal” (1865) och ”Die Höhlen und Grotten in
Rheinland—Westphalen” (1869). — Litt.: W.
Bür-ger, ”J. C. F., der Entdecker des
Neandertalmen-schen” (1930).
Fuhlsbüttel [fo’lsbytal], Hamburgs
landflygsta-tion, belägen 8 km n. om centrum.
Fuhrmann [fo’r-], Otto, schweizisk zoolog (f.
1871), prof, vid univ. i Neuchåtel, har i en mängd
skrifter behandlat plattmaskars, särsk.
bandmaskars anatomi och biologi. F:s övriga arbeten
omfatta planktonundersökningar, fiskeri och
söt-vattenhydrografi.
Fu’imus Troes (lat.), ”trojaner vi voro”, citat
från Vergilius’ Aeneid, II, 325, ofta använt för att
beteckna, att den gamla goda tiden är förbi.
Fuiren [fy’ran], Jörgen (Georg), dansk
botanist (1581—1628), med. dr i Basel 1606, läkare i
Köpenhamn, bereste 1621 på Kristian IV:s
befallning Jylland för att där insamla sällsynta växter
och 1622 i samma syfte, jämte Otto Sperling,
Skåne, Halland, Blekinge och Gotland. De under sistn.
resor upprättade växtförteckningarna, de första
rörande s. Sveriges flora, offentliggjordes 1662
av Th. Bartholin. — Litt.: O. Gertz i ”Botaniska
notiser”, 1933.
Fuji [fuji], F u j i-s a n el. Fuji-no-yama,
d.v.s. ”Fujiberget” (härav de av européer ofta
använda men oriktiga kontaminationsformerna F
u-j i y a m a el. F u s i y a m a), vulkan i Japan, nära
sydkusten v. om Yokohama. F. har regelbunden,
konisk form med en omkrets vid basen av c:a 100
km. Med en höjd av 3,778 m är det Japans
högsta berg och tack vare sin skönhet det mest
ryktbara; det är också av ålder ansett som heligt
och bestiges årl. av c:a 60,000 personer, särsk.
under juli—aug., den enda tid, då berget är snöfritt;
uppstigningen tar 8—10 tim. Kratern i toppen är
nästan cirkelrund med en diam, av 600 och ett
djup av över 200 m. F., som är uppbyggd av
andesit, har sedan 791 haft 19 kända utbrott, det
senaste 1792; 1854 uppstodo sprickor på vulkanen.
F. och dess närmaste omgivningar är
nationalpark. F.
Fujita [fuj-], T s u g u t j i, japansk konstnär
(f. 1886). Efter studier i sitt hemland flyttade
F. till Paris 1913, där han snart blev en av de
mest kända medl. av den moderna falangen.
Han ansluter sig dock icke helt till europeisk:
stil. Den koncisa, tecknande stilen och den
dekorativt bundna kompositionen, där hela ytan
artikuleras av genomarbetade detaljer, vittna om
en skolning med andra ideal än de västerländska.
Fujiwa’ra [fuji-], Japans förnämsta
stormanna-ätt, dominerande landets politik redan på
600-talet, då F. Kamatari ledde den s.k.
tajkwa-reformen. Från 866, då F. Yoshifusa blev
vice-regent, voro ättens medl. Japans verkliga herrar
fram till 1000-talets mitt, den s.k. F u j i w a r
a-tiden (se Japan, historia).
Fujiyama [fujija’-], vulkan, se Fuji.
FUK, förk. för Försäkringsbranschens
utjäm-ningskassa.
Fukien [fo’ciän], provins i s. Kina, vid
For-mosasundet; 118,739 km2, 11,654,187 inv. (1945).
F. genomdrages av skogklädda bergskedjor med
s.v.—n.ö. riktning; Wu-i-shan (c:a 2,100 m hög)
på v. gränsen utgör vattendelare mot
Yang-tsi-kiang. Prov, har betydande skogsbruk, likaså
pappersindustri, särsk. i Fu-chou, till vilken
timret flottas på Min-kiang, som avvattnar c:a 2/s
av hela prov. Skogarna bestå huvudsaki. av
barrträd och rosenträd. Stor kamferindustri i n.
F. Odling av te och ris, sockerrör, bomull och
tobak. Kol, järn, koppar, guld, silver och grafit
brytas. Kusten är rikt sönderskuren och
kustbältet tätast befolkat; här ligga bl.a. huvudstaden
Fu-chou, Amoy och Chüan-chou. P.
Fukiensundet, se Formosasundet.
Fukoi’dsandsten, övre delen av den
underkamb-riska sandstenen i Sverige och Balticum. Namnet
härleder sig av att i sandstenen förekommande
krypspår av maskar o.a. djur på sin tid tolkades
som avtryck av tångartade växter, f u k o i d e r
(av lat. fucus, tång; jfr Chondrites). Numera
användes vanl. termen lingulidsandste n*.
Fukos [-å’s], en metylpentos, som erhålles ur
tång (Fwcu^-arter) genom hydrolys med utspädd
svavelsyra.
— 791 —
— 792 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
