Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Funäsdalen - Fuoco - Fur, tall - Fur (ö) - Fur, Robert - Fura, tall - Furage - Furan - Furcatus - Furcellaria, gaffeltång - Furen - Furerare - Furesö - Furetière, Antoine - Furfooz-Grenelle-rasen - Furfuraceus - Furfural - Furfuran, furan - Furfurankarbonsyra - Furfurol, furol, furfural, furfurylaldehyd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FURFUROL
Funäsdalen, utsikt från Hamrefjällets pensionat.
Ur Prins Wilhelm, ”Svenskt land”.
och bygdesägner”, 1902, sid. 178, i ”Svenska
landsmålen”, 19). Det skrevs 1546 Fonnesdal. P.;Er.
Fuoco [foå’kå] (ital.), eld; mus., con fuoco, ”med
eld”, beteckning för eldigt föredrag.
Fur, tall, se Tallsläktet.
Fur [for], ö i Limfjorden*.
Fur, Robert Zakarias, skolman (f. % 1887),
folkskollärarexamen 1908, teol. kand, i Uppsala
1919, folkskollärare 1908—14, rektor vid den av
Svenska missionsförbundet grundade Jönköpings
kristliga folkhögsk. (numera S. Vätterbygdens
folk-högsk.) 1919—43. F. har förf, ett flertal skrifter
i teologiska ämnen och redigerat ”Kyrkosamfund
och religiösa organisationer i Sverige” (1946).
Fura, tall, se Tallsläktet.
Furage [-a’J] (av fra. fourrage, foder), för
arméns hästar avsett foder. Till foder användas
kraftfoder (havre, foderkakor, cellfor m.m.),
stråfoder (hö och halm) och saftfoder (grönfoder,
morötter, kålrötter m.m.). Den fodermängd, som
förbrukas pr häst och dag, kallas en r a t i o n
(krigsration, fredsration). Denna utgår enl. u
t-fodringsstater, vilkas sammansättning
bestämmes av Arméförvaltningens intendenturavd.
med hänsyn till fodertillgången inom landet.
Ut-fodringsstaterna äro olika för rid- och draghästar,
emedan ridhästarna kräva en mindre mängd foder
(främst stråfoder) än draghästarna. En
utfod-ringsstat kan t.ex. vara för ridhästar 5 kg havre,
2,5 kg cellfor, 3,5 kg hö och 4,5 kg halm samt
för draghästar under samma förhållanden 5 kg
havre, 3 kg cellfor, 4 kg hö och 4,5 kg halm.
För att fodertillgångarna i krigstid skola kunna
utnyttjas effektivt, få utbyten göras enl.
fastställda normer. Så kan t.ex. 1 kg havre bytas
ut mot 2 kg hö och 1 kg hö mot 3 kg
grönfoder. S.E.B.
Fura’n, kem., se Furfuran.
Furca’tus, -a, -um (av lat. furca, gaffel),
artnamn på gaffelgrenade växter el. djur med någon
gaffellik del.
FurcellaTia, rödalgsläkte med en art, F.
fasti-gia’ta, gaffeltång, allmän vid de svenska
kusterna och bestående av trådformiga, trinda,
gaffelgrenade skott, utgående från krypande rhizomer.
Furen, sjö i Jönköpings län, s.s.ö. om Värnamo,
12 km2, 151 m ö.h.; avrinner genom Edsån till
Flå-ren, från vilken sjö F. skiljes genom ett c:a 1 km
brett näs. F. är reglerad (se Flåren).
Fure’rare, se Furir.
Furesö [fo’-], sjö på Själland, n.v. om
Köpenhamn; 9,5 km2, 20 m ö.h., 38 m djup, Danmarks
djupaste insjö.
Furetière [fyratjä’r], A n t o i n e, fransk skald,
romanförfattare och lexikograf (1619—88). F:s
första verk var ”Poésies” (1655), varpå följde
”Fab-les morales et nouvelles” (1671) och den
intressanta satiriska sedeskildringen ”Le roman
bour-geois” (1666). I 40 år arbetade F. på sitt stora
verk, ”Dictionnaire universel” (1690), vilket
Franska akad. ansåg vara ett intrång i dess privilegier,
varför F. uteslöts ur akad. (1685).
Furfooz-Grenelle-rasen, se Grenelle.
Furfura’ceus, -a, -um (av lat. furfur, kli), artnamn
på växter, som helt el. till någon del äro täckta
av hår el. fjäll, lika kli el. grovt mjöl.
Furfura’1, kem., se Furfurol.
Furfura’n, furan, förekommer i tjärolja från
torrdestillation av hartsrikt trä, är en
vattenklar vätska (kokpunkt 320),
luktande likt kloroform. F. är
modersubstansen till flera föreningar, av vilka
den viktigaste är furfurol.
Furfurankarbonsyra, kem., se Furfurol.
Furfurol [-å’l], furol, furfura 1, f
urfuryl-a 1 d e h y d, en färglös olja (kokp. i6i°7, spec. v.
1,1g), som färgas brun i luften. Lukten hos färskt
rågbröd härrör från f. F.
isolerades f.g. 1821 av Döbereiner. Den
bildas vid hydrolys av pentosaner
(resp, pentoser), d.v.s.
sockerarter, vilka förekomma i många
produkter ur växtriket. För
industriell framställning komma i fråga havreagnar
med 30—35 °/o pentosaner samt majskolvar och
olika halmslag. I Sverige använder man som
utgångsmaterial träavfall från garvämnesberedningen. Även
sulfitluten innehåller pentosaner, men på gr. av
dess stora utspädning är framställning av f. ur
sulfitlut f.n. icke lönande. Hydrolysen sker i
autoklav vid c:a 4 atm tryck och 1500 samt
svavelsyra som katalysator. Bildningen av f. ur
pentosanhaltiga naturprodukter genom hydrolys
användes som metod för bestämning av deras
pen-tosanhalt. Kvalitativt kan f. påvisas genom
ättiksyrad anilin, som med f. ger en intensiv
rödfärg-ning. — F. och dess hydrerade derivat ha funnit
vidsträckt användning som lösningsmedel för
lacker. Dess selektiva lösningsförmåga har utnyttjats
för raffinering av smörjoljor och
transformatoroljor. Även vid konstgummitillverkning användes
f. för selektiv utlösning av butadien ur en
blandning med butylen. I Amerika användes f. även
som antiknackningsmedel. I Sverige ha vissa tjä-
— 825 —
— 826 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
