Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyr - Administration - Litt. - Fyra - Fyra kryddor - Fyrarullalåda - Fyrastreckspejling - Fyratusensjuhundraelva, 4711 - Fyraårsplanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA
sade infartsleder och hamnområden, i allm. det
större antalet av f., skola anläggas och
underhållas av vederbörande hamnförvaltningar, medan
den statliga fyrmyndigheten ombesörjer
fyrbelysning till den allmänna sjöfartens ledning i öppen
sjö samt i allmänt nyttjade kust- och
skärgårds-farleder. Fyrmyndigheten har dock de
kommunala och enskilda f. under sitt överinseende. En
särställning i Sverige intar Venerns
seglations-styrelse, en sammanslutning av kommuner och
industrier, som enl. en speciell överenskommelse
med Staten ombesörjer hela den allmänna
fyrbelysningen (och även lotsväsendet) i Vänern. De
många f. i Göta älv tillhöra däremot det statliga
Trollhätte kanalverk. I kanaldelarna Vänern—
Vättern—Slätbaken skötes fyrbelysningen av Göta
kanalbolag, ett enskilt företag. — Antalet
fyrljus i Sverige är (1948) jämnt 2,000, därav 132
angörings-f., 1,693 andra f., 18 fyrskepp och 157
lysbojar. Blott c:a 40% därav ägas och förvaltas
av fyrmyndigheten, däribland dock de största
och viktigaste anläggningarna, näml, flertalet
angörings-f. och samtliga fyrskepp. — Det statligt
organiserade lots- och fyrväsendet i Sverige
grundades redan 1696 av Karl XI, som lade dess
förvaltning under Amiralitetskollegium. Först
1871 inrättades Lotsstyrelsen såsom civil
chefsmyndighet för Sveriges lots- och fyrväsen.
Litt.: ”Svensk fyrlista”, utg. av Lotsstyrelsen (ny
uppl. 1949); S. Sjöberg, ”Signaler i samfärdselns
tjänst” (1928); G. R. Putnam, ”Sentinel of the
coasts, the log of a lighthouse engineer” (1937);
H. Carlsson, ”Fyrväsendets utveckling” (i
”Föreningen Sveriges sjöfartsmus. i Stockholm, årsb.”,
1942), ”Nidingen, Sveriges första fyrplats” (1946);
S. Öberg, ”Fyrar och fyrteknik” (i
”Sjöförsäkr.-ab. Ägirs jubileumsbok”, 1947). S.Ö.
2) F. för trafiken i luften och på land,
se Flygfyr, resp. Trafikfyr.
Fyra är ett i mystik och magi betydelsefullt tal.
Pytagoréerna betraktade fyrtalet (tetraktys’} och
de fyra första talen, vilkas summa ge talet 10, som
fundament för sin talsymbolik. Ända sedan
primitiv tid torde en magisk åskådning ha förbundits
med talet 4 som de fyra väderstreckens tal. 4-talet
är t.ex. det dominerande heliga talet hos de
amerikanska folken. Väderstrecksdyrkan finnes särsk.
utpräglad hos östasiaterna (det därmed förbundna
talet har dock i Kina blivit högre). Hos judarna
berodde 4-talets helighet bl.a. därpå, att Jahves
namn skrevs med 4 bokstäver. I den
grekisklatinska kulturvärlden under antik tid var talet
4 främst de 4 elementens tal. Symbolen för dessa
var i mithraläran en av 4 hästar dragen vagn
(qua-dri’ga). Enl. S. Agrell härrör namnet på runan med
talvärdet 4 (isl. reiö, urspr. vagn) från denna
åskådning. Ett kultbruk antyder, att talet 4 hört
samman med guden Tor, även kallad ”vagnsguden”.
— Litt.: S. Agrell, ”Senantik mysteriereligion och
nordisk runmagi” (1931). Agr.
Fyra kryddor, en kryddblandning, bestående
av 2 dir vitpeppar, 2 dir muskot, 1 d.
kryddpeppar och I d. kryddnejlikor. Blandningen
finns färdig i handeln.
Fyrarullalåda, kanonlavettkonstruktion av trä i
form av en låda, som vilade på fyra trärullar.
På äldre tiders seglande örlogsfartyg hölls f.
fästad till relingen vid kanonporten med grova
kablar.
Fyrastreckspejling, sjöv., se Pejling.
Fyratusensjuhundraelva, 4711, eau de Cologne,
efter den tillverkande firmans husnummer i
Gloc-kengasse i Köln.
Fyraårsplanen. 1) Populärt namn på det
program för den ekonomiska utvecklingen i
Sverige 1949—52/53, som regeringen lät experter, under
ledning av I. Svennilson, utarbeta hösten 1948
i samband med Sveriges deltagande i
Marshallplanen*. Till denna utredning fogades ett
uttalande av statsministern till statsrådsprotokollet
28/io 1948, de s.k. åtta punkterna. F. avsåg att
besvara frågan om Sveriges möjlighet att ernå
jämvikt i sin handelsbalans inom den för
Marshallplanen uppställda tiden. Medan
betalningsbalansen 1947 gav ett underskott på 1,440 mkr,
varav 1,364 mkr kommo på den egentliga
handelsbalansen och 76 mkr på de ”osynliga”
posterna, beräknades, att jämvikt skulle uppnås
1952/53 genom att exporten ökades med 817 och
importen nedskärs med 345 mkr samt att de
”osynliga” posterna gåve ett överskott på 278
mkr, allt räknat i 1947 års priser.
Förutsättningen för denna utveckling var en ökning av
bruttonationalproduktionen med 10% i jämförelse
med 1947. Enl. av experter på olika områden
gjorda uppskattningar skulle denna ökning vara
möjlig, såvida intet oförutsett inträffade;
förutsättningen vore dock, att det under 1948 rådande
köpkraftsöverskottet försvann. En svaghet i f.
är, att tillräckliga anvisningar härför knappast
gåvos. Se vidare Sverige, ekonomisk
utveckling. C.Wr.
2) Den plan för att minska Tysklands
beroende av utländska råvaror, som
proklamerades vid 1936 års partidag i Nürnberg.
Stundom benämnes denna plan den andra f. till
skillnad från den första f., som startades
1933 och avsåg att avskaffa arbetslösheten.
Denna terminologi är dock ovanlig. F:s
genomförande anförtroddes åt Hermann Göring. Genom
Versaillesfreden hade Tyskland bl.a. förlorat sina
viktigaste järnmalmstillgångar, stora koltillgångar
och viktiga åkerbruksområden. Det led brist på
praktiskt taget alla viktiga råvaror, frånsett kol
och kali. Denna råvarubrist utgjorde ett viktigt
minus i Tysklands militära beredskap men
beredde även ekonomiska svårigheter. Under
1920-talet hade råvarubristen gjort sig mindre
märkbar på gr. av den starka utländska upplåningen,
och vid 1930-talets början hade den svåra
depressionen pressat ned importen, men nazismens
ex-pansionsprogram försvårades genom brist på
råvaror. F. innebar ej att göra Tyskland helt
oberoende av importerade råvaror utan blott att
minska behovet av dessa. När detta mål först
uppställdes, mottogs det utomlands i regel med
skepsis, men beaktansvärda resultat uppnåddes,
om ock med stora kostnader. De ekonomiskt sett
bästa resultaten vunnos i fråga om ”konstgjorda”
textilier, cellstoff, cellull, vistra etc. Man lyckades
framställa surrogat för linne- och bomullstyger,
som voro fullt jämförliga med de naturliga.
Tysklands erfarenheter på detta område upptogos un
— 859 —
— 860 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
