Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyresvatn - Fyrfärgstryck - Fyrhornsantilop - Fyrhänta - Fyrhögarna - Fyringenjörkontoret - Fyrisvall el. Fyrisvallarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRESVATN
Fyrhornsantilop.
Fyresvatn, sjö i Telemark fylke, Norge; 273
m ö.h., 57,0 km2, 369 m djup.
Fyrfärgstryck, se Färgtryck.
Fyrhornsantilop, Tetrac’eros, släkte med en enda
art, T. quadricor’nis, vilket bildar en egen underfam.,
Tetraceri’nae, bland antiloperna men stundom föres
till buskbockarna. F. skiljer sig från alla nu levande
vilda hovdjur genom förekomsten av ett extra par
mindre horn framför de vanliga. Bakre hornparet
är svagt böjt, har ringlad bas och är 10—12 cm
långt, medan kroppslängden är c:a 1 m. Honan
saknar horn. F. är ett vackert, smidigt djur, ovan
brungrått, undertill vitt. Den förekommer på skogiga och
buskiga kullar i Främre Indien, där den lever
ensam el. i par; ungarna födas i jan.—febr. H.
Fyrhänta, 200I., se Quadrumana.
Fyrhögarna, de 4 på mellanhjärnans tak belägna
kupolartade bildningarna, ordnade i 2 främre, som
utgöra omkopplingsstationer för synbanan, och 2
bakre, som ha motsvarande roll för hörselbanan
(se Hjärna).
Fyringenjörkontoret, den byrå inom
Lotssty-relsen, där ärenden rörande fyrar,
mistsignal-stationer, radiofyrar och motsv. apparatur på
fyrskepp, ävensom ang. tjänstelokaler,
tjänstebostä-der och hamnanläggningar vid fyr- och lotsplatser
samt livräddningsstationer handläggas. Personalen
på f. utgöres av en överfyringenjör som chef,
ett antal fyringenjörer, underordnade ingenjörer,
verkmästare, ritare m.fl. För byggnadsarbetena
finnas även ett antal arbetslag, omfattande
sammanlagt ett 50-tal fyrarbetare. S.Ö.
Fyrisvall el. Fyrisvallarna (isl.
Fyris-vpllr el. Fyrisvellir), kallas i den fornisländska
litteraturen den sanka slätten kring Fyrisån v. om
Gamla Uppsala. Namnet är sammansatt av två
ännu i traktens ortnamn bevarade ord. Första
leden torde vara gen. av före, ”väglag”, i en äldre
betydelse, ”ställe som är så grunt, att man kan
vada genom vattnet”, och var eg. namn på den
grunda sjö, som förr bildades av Fyrisån n. om
Uppsala stad. Vid den forna stranden av denna
sjö ligger i Bälinge sn byn Forkarby (fsv.
Före-karlaby = förekarlarnas by, d.v.s. deras by, som bo
vid Föret). Sjön är omtalad redan i Ynglingatal.
Där berättas, att Domar brändes vid Föret (vid
Fyri). S. om Uppsala stad finnas ännu två
småsjöar kvar kring Fyrisåns lopp med namn Övre
och Yttre Föret. Efter dessa tre sjöars forntida
motsvarigheter är den i medeltida handlingar ofta
omnämnda ängen Förisäng uppkallad. F. utgjorde
den n. delen av Förisäng. — Andra leden i F. är
bevarad i namnet på gården Valsgärde, bekant för
sina talrika båtgravar, samt i bynamnet Vallskog,
det förra i Gamla Uppsala, det senare i Bälinge
sn. — Efter de isländska benämningarna Fyri
och Fyrisvellir har Fyrisån av 1600-talets lärde
fått sitt nuv. namn. — Litt.: H. Pipping och
J. Sahlgren i ”Namn och bygd”, resp. 1936 och
1939. [J.S.1L.
Slaget vid Fyrisvall är en av den nordiska
forntidens mest berömda och omtalade drabbningar. I
den isländska traditionen säges slaget ha utkämpats
mellan å ena sidan sveakonungen Erik Segersäll,
å andra sidan hans brorson Styrbjörn Starke i
spetsen för jomsvikingarna. Styrbjörn skulle vara
son till Eriks bror och tidigt avlidne samregent
Olof; då han efter faderns död krävde del av riket,
avvisades han med hån och begav sig på sjötåg.
Han kom därvid till det sagoberömda Jomsborg
och blev av dess besättning, jomsvikingarna,
korad till hövding. Han begav sig nu till Danmark
och äktade kung Harald Gormssons dotter Tyra.
Länge hade Styrbjörn ruvat på hämnd mot sin
farbror, och sedan han sålunda stärkt sin ställning,
beslöt han söka vinna Sverige. I spetsen för
joms-vikingarnas flotta for han till Uppsala; som hans
bundsförvanter togo danskarna under Harald
Gormsson del i sjötåget. Vid framkomsten lät
Styrbjörn bränna jomsvikingarnas skepp, men
Harald Gormsson följde icke exemplet utan
återvände omedelbart med den danska flottan till sitt
land. På egen hand måste Styrbjörn vid F.
drabba samman med sin farbror; sagan berättar, att de
hedniska asagudarna togo del i striden och att Oden
själv bestämde dess utgång. Styrbjörn och hans
män stupade efter en förbittrad fejd, Erik vann
en total seger. Enl. dessa uppgifter skulle striden
ha utkämpats o. 985. — Denna berättelse, som
rensad från de övernaturliga elementen länge
ansetts i sina huvuddrag återge en historisk
verklighet, är emellertid författad många årh. efter
slaget vid F. och tillmätes numera föga värde som
historisk källa. Frågan blir då: vilken historisk
verklighet kan ligga bakom berättelsen? C.
Wei-bull sökte 1921 besvara denna genom att
konfrontera vissa uppgifter om slaget i samtida
skaldedikter med uppgifter, som möta på skånska
runstenar från Torna Hällestad och Sjörup om ett
slag vid Uppsala: detta skulle ha utkämpats
mellan konung Erik Segersäll å ena sidan, skånska
vikingar under befäl av en storman Toke
Gormsson å den andra. Kring denna historiska kärna
skulle så den norsk-isländska historieskrivningen
ha utbroderat sin episkt högtstående
framställning. Emellertid ha invändningar riktats även mot
denna mening: de skånska runstenarna, som
omtala Tokes kamp vid F., skulle vara väsentligt
senare än från Erik Segersälls regering (Lis
Jacob-sen); den fiende, som kung Erik enl.
skaldedikterna besegrat vid F., skall enl. dem ha stått under
befäl av en hövding vid namn Hunding (O. Mo-
— 863 —
— 864 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
