Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fångvård - Fångvårdsanstalter - Fångvårdsfullmäktige - Fångvårdskongress - Fångvårdsmannaförbundet - Fångvårdsstaten - Fångvårdsstyrelsen - Fångvårdssällskap - Fånö - Fånöätten - Fånöö - Får - Fåravel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅNGVÅRDSANSTALTER
des efter hand alltmer tänjbara, vissa individuella
hänsyn pekade på uppmjukning av stränga
bestämmelser, och kravet på yrkesutbildning och annan
fostran för fångarna omöjliggjorde
upprätthållandet av enrumsstraffet. I princip avskaffades detta
1946. — F:s strävan går numera ut på att göra
klientelet anpassbart i samhället. Det viktigaste
ledet i all f. utgör arbetet (se Fångarbete). Vid
sidan av detta tillkomma skolundervisning,
korrespondensstudier, studiecirklar, radio och en mängd
andra fritidssysselsättningar som värdefulla medel
till fångens tillrättaförande. Fånge får under
strafftiden mottaga besök, kan i vissa fall under
någon kortare tid erhålla permission för vistelse
utom anstalten och kan även medgivas rätt att
utföra arbete utom anstalten. Den kroppsliga
vården tillgodoses bl.a. genom dagliga promenader,
gymnastik, idrott och bollspel. — Straffånge skall
börja undergå straffet i sluten anstalt men kan
efter 3 mån. överföras till fångkoloni. Fånge, som
avtjänar fängelsestraff, skall i regel undergå hela
straffet på koloni. Under strafftiden bistå
anstaltens tjänstemän den intagne och hans familj
i den mängd problem, som inställa sig i och med
straffavtjänandet, med arbetsanskaffning vid
fri-givningen och med den eftervård, som följer efter
denna. Jfr Fångvårdsanstalter, Fängelsesystem,
Frihetsstraff, Cellstraff, Gemensamhetsstraff och
Eftervård. E.Sn.
Fångvårdsanstalter. Statens f., som stå under
Fångvårdsstyrelsens ledning, äro av växlande
storlek och utseende och tjäna olika
fångvårdsända-mål. Man skiljer mellan slutna och öppna f. samt
mellan f. för i huvudsak vanligt fångförvar och
specialanstalter. Till de senare räknas
säkerhets-anstalter, sinnessjukavdelningar, ungdomsanstalter
och kolonier. Till de större för vanligt fångförvar
avsedda f. (före 1946 benämnda centralfängelser)
äro vanl. anslutna sinnessjukavdelningar och
fångkolonier. Vid vissa f. ha provisoriskt anordnats
såväl tvångsarbets- som alkoholistanstalter. E.Sn.
Fångvårdsfullmäktige, se Fångvårdsstyrelsen.
Fångvårdskongress. Sedan fångvården under
1800-talets förra hälft kommit in i ett nytt
utvecklingsskede, började olika länders fångvårdsmän å
möten diskutera penitentiära problem och
reformer. Den första officiella f. hölls i London 1872
och efterföljdes sedermera av flera dylika.
Numera deltaga de flesta civiliserade länder i dessa
vart 5:e år återkommande f., som fr.o.m. 1930 även
upptagit kriminalistiska problem på sitt program.
Viktiga reformer ha på detta sätt framförts,
diskuterats och utretts, t.ex. villkorlig dom och
villkorlig frigivning, behandling av brottslig ungdom
och sinnessjuka fångar, hjälpverksamhet åt
frigivna, skyddsåtgärder mot farliga förbrytare,
hu-manisering av fångbehandlingen m.m. E.Sn.
Fångvårdsmannaförbundet, se Fackförening, sp.
78- o
Fångvårdsstaten, benämning på samtliga vid
Statens fångvårdsanstalter anställda befattningshavare:
direktörer, överläkare, läkare, pastorer (vid endast
3 anstalter), predikanter (arvodesanställda),
kam-rerare, assistenter, föreståndare (vid mindre
anstalter), uppsyningsmän, kuratorer, arbetsterapeuter
(vid sinnessjukavdelningar), överkonstaplar,
yrkes-mästare, vaktkonstaplar, vaktfruar samt kontors-
och ekonomipersonal. Gällande arbetsordning är
fastställd ®/4 1923.
Fångvårdsstyrelsen, som är central myndighet
för fångvården i Sverige sedan 1859 men haft
föregångare sedan 1825, har till uppgift att leda
och ha inseende över fångbehandling, ordning,
förvaltning och arbetsdrift vid
fångvårdsanstalter-na, främja och öva tillsyn över eftervården av
frigivna samt övervakningen av villkorligt dömda.
Under F. lyda fångvårdsanstalterna och
skydds-konsulenterna. F. utgöres av 1 överdirektör och
chef och 4 byråchefer (kansli-, social-, kameral-,
resp, arbetsbyrån). Vid behandling av frågor av
principiell el. eljest större betydelse förstärkes F.
med 2 fångvårdsfullmäktige, av vilka
den ene skall representera social och den andre
statsfinansiell sakkunskap. Vid handläggning av
ärenden om villkorlig frigivning samt räkning av
viss tid som straffverkställighet förstärkes F. med
2 sakkunniga, varav den ene skall vara
domare och den andre socialt erfaren. E.Sn.
Fångvårdssällskap. När fångbehandlingen under
mitten av 1800-talet började utvecklas från
fång-förvaring till fångvård, började även
eftervårds-problemet beaktas. För att stödja frigivna fångars
anpassning i samhället bildades på privat initiativ
i olika delar av Sverige hjälpföreningar, som vanl.
kallades f. Numera gå dessa föreningar under
namn av skyddsvärn el. skyddsföreningar*. Se
även Svenska fångvårdssällskapet.
Fånö, egendom i Uppland, se Fånöö.
Fånöätten, medeltida stormannasläkt, som fått
sitt namn efter godset Fånöö i Uppland. Dess
medl. förde en fantasifigur, en s.k. lejonörn, i
vapnet. Den äldste kände medl. var Karl
Tjäl-vesson, som levde under 1200-talets senare del.
En son till denne var Johan Karlsson. Han
tillhörde en mot Magnus Ladulås’ regim fientlig
stormannafraktion, som 1278 gjorde uppror. En
formell försoning med konungen kort därpå
ledde icke till fullständig avspänning, och 1280
avrättades herr Johan jämte andra stormän.
Sonen Folke Jonsson (d. 1313) var den siste av
släkten, som spelade någon mera betydande roll.
Han härstammade på mödernet från Ängelätten
och deltog i denna släkts nära allians med
Uppsala ärkestol samt med konung Birger
Magnusson i dennes strid med sina bröder. Detta
dubbla politiska ställningstagande kan betecknas
som rakt motsatt det, för vilket fadern varit
målsman. Av Folkes båda söner blev en, Johan,
kanik i Uppsala. Jfr Blå. Jr R.
Fånöö, egendom i Löts sn i Uppland, på v. sidan
om Ekolsundsviken av Mälaren, omfattar 935 ha,
därav 226 åker; taxeringsvärde 426,000 kr.
Huvudbyggnaden av sten i två våningar uppfördes
1873—76. F. har mycket gamla anor. Från mitten
av 1200-talet tillhörde det den s.k. Fånöätten,
under 1400-talet Trolle och kom 1529 till ätten
Oxenstierna (här föddes rikskanslern Axel
Oxenstierna). Senare har F. ärvts i en rad ätter, tills
det 1839 såldes till bruksägaren, friherre P. A.
Tamm; nuv. ägare är fru Anna Tamm. P.
Får, se Fårsläktet.
Fåravel bedrevs i Sverige redan under
förhistorisk tid. Fastän tyngdpunkten inom
lanthushållningen under medeltiden låg på husdjursskötselns
— 915 —
— 916 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
