Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fårö - Fårösund - Fårösunds kustartillerikår - Fåt - Fåtölj - Fåvitska jungfrun, Den - Fåvitska jungfrur - Fä - Fäbod - Fäbodskog - Fäbodväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅRÖSUND
kutatavlan, en votivgåva från 1618. — Namnet
är bildat till får och ö (se Hj. Lindroth, ”Våra
ortnamn och vad de lära oss”, 2 uppl. 1931, sid.
64). Det skrevs vid olika tillfällen på 1300-talet
i Faroyna, Foro och Faröö. J.C.;P.;Er.
Fårösund, garnisons- och hamnort i Bunge sn
på n.ö. Gotland, vid sydsidan av det 11 km långa
och 0,5—4 km breda sundet Fårösund; 1,321 inv.
(1946). Hamnen är god med 370 m kajer vid
2—6,5 m djup; välskyddad redd. Stora
segelleden går genom sundets s.ö. gatt, som är 6,5 m
djupt, det n.v. är efter muddring 5,5 m. 1946
ankommo och avgingo 228 fartyg om 63,278
nettoton; ångbåtsförbindelser med Stockholm och
gotlandshamnar samt färjförbindelse med Broa
på Fårö. Lots- och tullstation, badanstalt,
kalk-stensbrott och mindre industrier. F. har ett
tiotal fiskare (fångstens totalvärde 147,119 kr 1945).
Våren 1885, då krig mellan England och
Ryssland hotade, byggdes tre provisoriska batterier
på sundets s. strand för att förhindra, att
engelsmännen liksom under 1854—56 års krig skulle
använda F. som krigshamn. 1900—02 ombyggdes
de båda vid inloppen till minlinjernas försvar
liggande batterierna samt försågos med modern
bestyckning. 1905 förlädes till F. ett detachement
ur Vaxholms kustart.-reg. i för ändamålet uppfört
kasernetablissemang, och samtidigt erhöllo
befästningarna namnet F. kustposition, vilken
benämning 1915 ändrades till F. fästning.
1919 nedlades befästningarna. Enl. 1936 års
för-svarsordning påbörjades 1938 utbyggnaden av
Gotlands kustart.-försvar med befästningarna på
n. Gotland samt uppsattes Gotlands kustart.-kår,
för vilken 1938—48 uppförts ett modernt
kasernetablissemang i F. P.;A.W.G.
Fårösunds kustartillerikår, se Gotlands
kustartillerikår.
Fåt (fra. faute), fel, felsteg, misstag.
Fåtölj’ (från fra. fauteuil, av ffra. faldestuel, eg.
germ. ”fållstol”, sammanfällbar stol, jfr sv.
fållbänk), bekväm länstol; (matsals)stol med
armstöd; även beteckning för medlemskap i akad.
(jfr det analoga bruket av taburett).
Fåvitska jungfrun, Den, fra. La vierge folie,
skådespel av H. Bataille.
Fåvitska jungfrur, enl. liknelsen om de 10
jungfrurna i Matt. 25:1 ff. de 5 jungfrur, vilka ej i
likhet med de andra 5, de ”visa” jungfrurna, försett
sig med olja i sina lampor, då de gingo ut för att
möta brudgummen. Liknelsen bygger på judiska
bröllopsseder, ehuru förloppet är något oklart,
bruden nämnes t.ex. ej. Man får trol. tänka sig
situationen vara den, att brudtärnorna ge sig
åstad att hämta brudgummen och vänta
någonstans på brudgummens följe. Liknelsen vill
inskärpa nödvändigheten av att vara vaksam och
beredd inför den stundande domen. Samma syfte
återfinnes i dess sakliga parallell i Luk. 12:35
som också bar en klarare och entydigare form.
— Motivet f. förekommer ej sällan i konsten —
särsk. under medeltiden i skulptur vid de stora
katedralernas portaler — och även i litteraturen.
I Levertins dikt ”De visa och fåvitska jungfrurna”
(i ”Nya dikter”) framställas de dock under en helt
annan synpunkt, näml, som representanter för
ögonblickets spontana omedelbarhet i motsats till
de 5 visa jungfrurnas beräknande klokskap. —
Litt.: A. Jülicher, ”Die Gleichnisreden Jesu” (2
Aufl., 2 bd, 1910); H. Heyne, ”Das Gleichnis von
den klugen und törichten Jungfrauen” (1922). S.N.
Fä, i äldre svenskt rättsspråk husdjur, särsk.
nötkreatur, men även (lös)egendom i allm. Så
t.ex. i ordspråket: ”Den ej haver f., böte med
kropp” samt ”liggande f.”, d.v.s. skatt, dyrbarhet,
motsats till ”gångande f.” = boskap.
Fäbod, se Fädbodväsen.
Fäbodskog, skogsmarken kring el. intill
fäboden till en fastighet. I de trakter av Sverige,
där fäbodsystemet funnits el. finnes, tilldelades
som regel varje hemman el. hemmansdel vid
storskifte el. laga skifte såväl h e m s k o g, skog
närmast åbyggnaderna, som fäbodskog och
u t s k o g, det senare skogsskifte på skifteslagets,
ofta avlägset från hembyn belägna utmarker.
Fäbodväsen, no. seterbruk, ty. Alp- el.
Almwirt-schaft, en form av extensiv boskapsskötsel, då
en betesmark är förenad med en fast bosättning
till en ekonomisk enhet men boskapen skötes
självständigt på betesmarken av där befintlig
personal. Resten av året stallfodras den på
hemgården. F. är ant. klimatiskt, då
djuren under sommaren sändas till betesmarker på
så stor höjd, att där intet åkerbruk är möjligt
(Norge, bergländer i Mellan- och Sydeuropa),
el. e d a f i s k t, då jordmånen på betesmarken
är oanvändbar för kultur (t.ex. skogs- och
moränmarken i Nordsverige). Betesmarken ligger
då ofta på samma el. t.o.m. lägre höjd än
hemgården. Då denna ligger nära ett
varmtempe-rerat vinterklimat, ersättes stallfodringen med
vinterbetning på låglandet (t.ex. i
Medelhavsländerna), och boskapen cirkulerar mellan
betesmarker i bergen på sommaren och på lågslätter
på vintern men vistas aldrig på hemgården.
Detta s.k. transhumanc e-s y s t e m är en
mellanform mellan f. och nomadismen, vid
vilken fast bosättning saknas och hela familjen
medföljer vid de hela året pågående
flyttningarna mellan betesmarkerna.
F. tjänar vanl. en starkt specialiserad och
välorganiserad mjölkhushållning, som har till
ändamål att förse bygdens invånare med
vinterföda genom att med boskapen som hjälpmedel
förvandla den rikliga gräsväxten på sommarbetena
till hållbara mjölkprodukter (sur- och tätmjölk,
yoghurt, smör, ost). Betesmarken måste därför
rationellt utnyttjas, dels genom att den indelas
i sektioner, som i tur och ordning avbetas under
ledning av vallpersonal, dels genom att man
under sommaren flyttar hjorden mellan flera
fäbodar. Genom sådana flerfäbodsystem kan man
dels utnyttja större betesarealer, dels låta
betesväxterna periodiskt få tillfälle till återväxt. I
inre Nordsverige har tvåfäbodsystem varit
vanligt med flyttningar mellan h e m- och
långfäboden (i andra trakter kallade vår- och
höst-, resp, s o m m a r f ä b o d). Även
trefä-bodsystem har tillämpats (Sollerö). I Schweiz
finnas ex. på att man flyttar mellan 10 fäbodar
med 18 flyttningar pr sommar. I vissa trakter
av Nordsverige förekommer två- och
trefäbod-system, varvid blott en fäbod användes varje
sommar, medan de övrigas betesmark får vila en
— 927 —
— 928 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
