Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäbodväsen - Fäbroms - Fäder - Fäderneslandet - Fäfluga, fäbroms - Fägerplan, Axel Johan - Fäggus - Fägre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄGRE
el. två somrar. I Särna och delar av Härjedalen
har tillämpats liknande system, men där ha de
årliga växlingarna i fäbodarnas användning
sammanhängt med att vidliggande myrslogar
mejades vartannat år.
Flerstädes i Sverige var betesmarken i skogen
hela byns tillhörighet, fäboden var då samfälld
egendom, och personalen anställdes av
samfällig-heten. En el. två stugor och ett antal fähus
uppfördes. Slåttervall kom till stånd kring
stugorna, och dess avkastning delades mellan
djurägarna. Senare delades vallen mellan dessa, och
då byggde var och en först lador för det
bärgade höet, slutl. också stuga för slåtterfolket.
I denna hade sedan var bonde egen personal
för sina djur. Så hade den gamla
gemen-samhetsfäboden med en å två stugor
övergått till b y f ä b o d med många sådana. I
Sverige finnas dylika med 40—50, ja 75 stugor
(Siljan-området). På många håll har senare
vallen tagits upp till åker; det händer ej sällan, att
bondens åkerareal i fäboden blivit större än i
byn. En av hans ättlingar bosätter sig så där,
och så övergår fäboden småningom till en
ständigt bebodd by. F. har sålunda i Sverige blivit
ett av de viktigaste medlen för den fasta
bosättningens utbredning. De många ortnamnen på
-bo och -boda ända ned i sydligaste Sverige
synas vittna härom.
Fäboden (no. seter, isl. sel, fi. kentä, ty.
Alp, Alm, fra. montagne, ital. baita, casere, malga,
turk, jajla) består av betesmark och tillhörande
bebyggelse. Byggnaderna bestodo urspr. i
Sverige av eldhus*, som senare ersatts av stuga av
växlande typ, fähus, lador, härbren, mjölk-,
smör- och ostkammare i stugan el. i särskild
bod, kokskjul el. öppen kokplats utanför stugan.
I inre Nordsverige ligger fäbodbebyggelsen i
regel på från betesmarken inhägnad slåttervall,
över vilken lador äro utströdda. Det bärgade
höet köres hem vintertiden. I mots. till denna
v ä s t s v e n s k a fäbod står den östsvenska,
där slåttervall saknas och intet stängsel skiljer
betesmarken^—skogen från bebyggelsen. Lador
saknas också, och sommargödseln i fähusen
köres vintertiden till byn och lägges på åkern.
Denna typ är utbredd längs hela Bottniska
vikens kust från Kalix älv ned till mellersta
Uppland. Den är i huvudsak knuten till den
fasta bosättningen på de sen- och postglaciala
marina sedimenten. Den har haft till ändamål
endast att livnära boskapen under sommaren
och har utgått från sommarladugården, som
flyttats allt längre från byn och slutl. blivit
fäbod. Den västsvenska fäboden har till uppgift
att svara för djurens uppehälle både under
sommaren (bete) och vintern (foder). Den har
sannolikt utgått från hela familjens
kringströvande under sommaren mellan naturliga
slåtter-marker, varvid boskapen medfördes och en
fäbod byggdes på varje ställe, där man stannade
längre tid. På vintern återkom man och
fodrade upp höet. Den senare plägseden har
fortgått in i nutiden i Dalarne och Härjedalen, så
att man blott en kort tid vistats i hembyn.
Detta kan vara en rest av ett urgammalt
nomadliv. Denna västsvenska fäbodtyp synes do-
SU 10. — 020 —
30 — Red. avsl. 20/i 49.
minera även i Norge, medan den östsvenska finns
i Finland och i Sydeuropas, Nordafrikas och
Asiens bergländer. — F. har under senaste årh.
varit utbrett från mell. Uppland och Värmland
i s. till Torne älv i n. Det har under de senaste
50 åren varit statt i oavbruten tillbakagång,
särsk. under de sista 20 åren. Orsaken är dels
de extensiva metodernas allt sämre ekonomiska
bärkraft, dels det alltmera stegrade priset på
arbetskraft. I motsats mot vad fallet är i andra
fäbodområden, har i Sverige också saknats
verkligt intresse för f:s rationalisering och
modernisering. Dock ha de senaste åren ansatser härtill
visats i Jämtland. — Litt.: J. Frödin,
”Siljans-områdets fäbodbygd” (1925), ”Om
fäbodbebyggelsens utbredning och olika typer i Europa” (i
”Svensk geogr. årsb.”, 1929), ”Zentraleuropas
Alpwirtschaft” (2 bd, 1940—41), ”Ångermanlands
fäbodar” (i ”Arkiv för norrländsk
hembygds-forskning”, 1948); H. Smeds,
”Fäbodbebyggelsen i Finland” (i ”Geographica”, 15, 1944); Bj.
Hougen, ”Fra seter til gård” (1947). J.F.
Fäbroms, insektart av fam. bromsar*.
Fäder, lat. patres, namn på medl. av vissa
religiösa ordnar och kongregationer, ss. Fäder av
den heliga graven (i Jerusalem boende
franciskanmunkar, som ha uppsikt över den heliga
graven och över huvud vårda sig om de heliga
minnesplatserna i Palestina), Fäder av den
helige ande (orden grundad 1848, driver
mission, särsk. i Afrika och Amerika), Fäder av
det allra heligaste sakramentet (se
Eukaristiner), Jesu hjärtas fäder (flera
olika ordnar finnas med detta namn). Jfr
Apostoliska fäder och Kyrkofäder. S.N.
Fäderneslandet, tidn., grundad 1852 i Lund av
fil. dr N. R. Munck af Rosenschöld som
vecko-tidn., i nov. 1853 flyttad till Stockholm, där den
1854—1927 utgavs med 2 nr pr vecka. F., som
1856 övertogs av boktryckaren J. F. Hagström (d.
1898), framträdde först som politiskt
oppositions-organ med bidrag av bl.a. M. J. Crusenstolpe, M.
Bakunin och S. A. Hedin, men gjorde sig
småningom känd och i breda lager uppskattad som
förmedlare av skandaler ur de högre samhällsklassernas
liv. Bland red. märkas C. G. Uggla (1857—63),
Janne Damm (1863—65), Samuel ödmann (1865—
98) och C. O. Dahlin, tidn:s siste ägare. På gr. av
en effektiv bojkott från försäljarna, påbörjad
1926, nedlades F. 1927. E.
Fäfluga, f ä b r o m s, art av fam. bromsar*.
Fägerplan, Axel Johan, målare (1788—1865),
studerade vid Konstakad. och erövrade guldmedalj
1824 samt blev 1838 lärare i teckning vid akad:s
principskola. F. var huvudsaki. verksam som
porträttmålare och var tidvis biträde i sin lärare
Pehr Krafft d.y:s ”porträttfabrik” men ägnade sig
senare mest åt tavelrestaurering och privat
lärar-verksamhet.
Fäggus, dialektal form för fähus. Jfr Fjös.
Fägre, socken i Vadsbo hd i Västergötland,
Skaraborgs län, och församling i Fägre och
Trästena pastorat i S. Vadsbo kontrakt av Skara
stift, kring v. stambanan och Göta kanal v. om
sjön Viken; 67,63 km2, därav 64,72 land; 1,394
inv. (1948; 22 inv. pr km2). F. är till större
delen jämn slättbygd, i ö. delvis skogbevuxen
— 930 ––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
