Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fältskjutning el. fältmässig skjutning - Fältskytte - Fältskär - Fältskärns berättelser - Fältslag - Fältslakteri - Fältslanga - Fältspaniel - Fältsparvar - Fältspat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄLTSPAT
vecklande av elddisciplin, eldledning och nående
av god eldverkan. I f. kunna även kulsprutor och
granatkastare deltaga, vid större f. även artilleri,
samt medel för rökbeläggning komma till
användning. Den frivilliga skytterörelsen har f. som
tävlingsform.
Fältskytte, äldre benämning på fältartilleri, se
Skytte.
Fältskär, militär titel på de b a r b e r a r e* el.
bardskärare, vilka från 1571 utgjorde
krigsmaktens läkarpersonal. Efter inrättandet av
Fältläkarkåren* har fältskärstiteln brukats av
personer, som efter avläggande av vissa prov utövade
enklare kirurgisk praktik bland allmänheten;
sådana prov förekomma numera ej.
Fältskärns berättelser, se Topelius, Z.
Fältslag, en under rörlig krigföring genomförd
stridshandling, vari 2 el. flera mot varandra
opererande arméer insätta sina huvudkrafter och där
åtm. den ena parten åsyftar att under anfall nå
ett avgörande resultat.
Fältslakteri, krigsv., äldre benämning på
för-delningsslakteri (se Underhållstjänst).
Fältslanga (till ty. Schlange), med långt eldrör
försedd kanon, ingående i ”fältskyttet”.
Fältspaniel, hundras, se Hundar.
Fältsparvar, Emberizi’nae, underfam. av fam.
finkar, kännetecknas av att gommen är försedd
med en längsgående knöl och övernäbben är
smalare än undernäbben. F. vistas mer än de
egentliga finkarna på marken, där också boet vanl.
läg-ges. Födan utgöres av frön och om sommaren
även av insekter och larver, varmed ungarna
matas. Underfam. omfattar 560 arter. I Sverige
finnas 8 arter fördelade på 3 släkten: busksparv-,
lappsparv- och snösparvsläktet.
Fältspat, miner., gemensamt namn för ett antal
mycket viktiga bergartsbildande mineral,
utgörande aluminiumsilikat av kalium, natrium, kalcium,
barium el. strontium. F. kristalliserar monoklint
el. triklint, och kristallerna kunna i pegmatiter nå
jättelika dimensioner, så att man ibland kunnat
anlägga hela stenbrott i en enda kristall.
Eftersom de flesta silikatbergarter till övervägande del
bestå av f. och f. vidare i krossat tillstånd ingår
i lera och lerskiffer, så uppbygges en mycket stor
del av jordskorpan av f. Till färgen är f. vit, brun,
röd, grön, grå el. svart. Hårdheten är 6—6,5. Man
brukar indela f. i följ, huvudgrupper (jfr
Fältspat-gruppen).
1) Alkalifältspaterna omfatta dels
ka-lifältspat av sammansättningen KAlSi3O8, dels en
natronfältspat av sammansättningen NaAlSi3O8,
kallad a 1 b i t och ofta betecknad Ab. Den viktigaste
kalifältspaten är o r t o k 1 a s, ofta betecknad Or,
som är monoklin med 900 spaltvinkel. Ortoklasen,
som huvudsaki. påträffas i djupbergarter,
innehåller nästan alltid något natronf.-silikat, och efter
allt att döma är dess förmåga att upptaga detta
silikat större vid hög temp. än vid lägre. Vid
avkylning utskiljes därför natriumhalten i form av
albit, vilken som små spolar el. lameller ses ligga
inbäddad i ortoklasmassan. Sådana oenhetliga
kristaller kallas pertiter (inhomogeniteten
synlig för blotta ögat), mikropertiter
(inhomogeniteten synlig endast i mikroskopet) el. kry
p-t op ert i t e r (pertitstrukturen kan även under
mikroskopet endast antydningsvis urskiljas). —
I sprickor i kristallina skiffrar förekommer (särsk.
rikligt i Alperna) en kalifältspat, kallad a d u 1 a r,
vilken är helt el. delvis genomskinlig och trol. har
bildats vid ganska låg temp., förmodligen ur
överhettade vattenlösningar. M å n s t e n kallas en
varietet av adular, som, när den betraktas i en viss
riktning, visar ett blåaktigt ljusskimmer. — I de
ungvulkaniska bergarterna uppträder kalifältspat
som s a n i d i n, vilken är glasig och vanl.
mycket natronrik. Trots detta visar den ej
pertitstruk-tur, vilket torde bero på att avkylningen skett så
hastigt, att natronfältspatsilikatet ej hunnit
utskiljas. Sanidin, som består av övervägande
natron-silikat, visar triklin kristallform och plägar
benämnas anortoklas. I anortoklaserna ingå även
små mängder (ibland dock ända upp till 14 %) av
silikatet CaAl2Si2Os, a n o r t i t, varför de i viss
mån bilda ett övergångsled mellan alkali-f. och
plagioklaserna (se nedan). — Kalifältspat
uppträder även i en triklin form, kallad
mikro-k 1 i n. Kristallerna påminna så mycket om
orto-klasens, att de vanl. endast mikroskopiskt kunna
skiljas från denna. De äga sålunda en skenbar
monoklin symmetri men visa sig vid närmare
undersökning vara uppbyggda av ett otal fina
tri-klina lameller, vilka
äro förbundna
genom upprepad
(po-lysyntetisk) tvillingbildning. Denna
la-mellering är vanl.
utbildad i två mot
varandra vinkelräta
riktningar,
varigenom uppstår en
mycket karakteristisk, i
mikroskopet synlig
gallerstruktur (s.k.
mikrolingitter). Man
har framställt den teorien, att även den vanliga
ortoklasen skulle vara på detta sätt uppbyggd
av mikroklinlameller, vilka emellertid skulle vara
så fina, att de ej ens i mikroskopet kunna
särskiljas (jfr Mimesi). — Amasonit el. a m
a-s o n s t e n är en grön mikroklin, vilken i likhet
med månsten och adular vunnit användning som
prydnadssten.
2) Kalkalkalifältspaterna el.
plagioklaserna representera en isomorf serie
med de två
änd-leden a 1 b i t (se
ovan) och a n o
r-tit (CaAl2Si2O8).
De mellanliggande
blandningsleden
pläga indelas i o 1
i-g o k 1 a s (närmast
albiten), a n d e s i n,
labradorit och
bytownit. Dessa
mineral äro alla
triklina med c:a 85°
spaltvinkel. På gr.
av en nästan
ständigt uppträdande,
intensiv tvillingbild-
Upprepad tvillingbildning i
plagioklas.
Mikroklingitter.
— 949 —
— 950 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
