Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färg - Färgaberration - Färgade böcker - Färgade skuggor - Färgad hörsel - Färgad smak - Färgaregroda - Färgaryd - Färgbad - Färgbaggar - Färgbakterier - Färgband - Färgbark - Färgbedömning - Färgbeteckningar - Färgblandning - Färgblindhet, dyskromatopsi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGBLINDHET
fotometer. — Utöver nämnda tre begrepp kan
nämnas indelningen i kalla och varma f.
Mellan gult och rött finna vi de varma tonerna,
mellan blått och grönt de kalla. Orange och
blågrönt anses vara f:s värme-, resp, köldpol. —
Färgläran har länge utgjort viktiga grenar
av såväl psykologien som fysiologien (se
Färgfysiologi, Färgpsykologi och Färguppfattning). —
Ang. färgsymbolik se d.o. — Litt.: T. Johansson,
”F.” (1937); E. Lenning, ”Färgernas system och
harmoni” (3 uppl. 1943). G.Sth.
2) Se Färgämnen och Målarfärg.
3) Se Kortspel.
Färgaberration, fys., se Aberration.
Färgade böcker, se Blå böcker.
Färgade skuggor uppstå ofta vid kulört
belysning, då skuggorna kunna anta ljusets
komplementfärger, något som inom måleriet kommit till
stor användning för framskapande av
kontrastverkan el. färgeffekter över huvud.
Färgad hörsel, psykol., se Audition colorée.
Färgad smak, psykol., se Kromatism.
Färgaregroda, se Trädklättrargrodor.
Färgaryd, socken i Västbo hd i Småland,
Jönköpings län, och församling i Långaryds,
Färga-ryds och Femsjö pastorat i Västbo kontrakt av
Växjö stift, intill Nissan och hallandsgränsen; 86,05
km2, därav 80,oi land; 2,425 inv. (1948). F.
omfattar oländiga, stenbundna skogs- och
mossmarker; på ö. gränsen ligger sjön Färgen (133 m ö.h.),
och i n.v. rinner Nissan. Åkern utgör endast
9 °/o av landarealen, skogsmarken 52 °/o. I F.
ligga huvudparten av Hyltebruks* och en mindre
del av Rydöbruks industrisamhälle (sistn. till en
större del inom Långaryd*), båda vid Nissan.
Åtskilliga järnåldersgravar äro kända. Den nuv.
kyrkan av sten byggdes 1846, varvid den gamla
nedrevs; altartavlan är målad av M. E. Winge
1873. — I namnet ingår sjönamnet Färgen samt
ryd, röjning, det förra mångtydigt (se E.
Hell-quist, ”Studier öfver de svenska sjönamnen”, 1903
-—06, sid. 158 f.). Sockennamnet skrevs 1311 in
færghærydh. P.;Er.
Färgbad, se Färgning.
Färgbaggar, Cle’ridae, fam. av ordn. skalbaggar,
som utmärkes av hjärtformade fotleder, vacker
teckning och brokiga färger. Hit hör m y r b a
g-g e n, Clerus formicarius, 7—10
mm, med långsträckt, något
plattad och tätt finluden kropp,
halsskölden röd och täckvingarna
längst fram röda, bakom det
röda bältet svarta med två vita
tvärband. Den finns över hela
Sverige allm. i barrskogar på
ny-fällt timmer och gör nytta
genom att huvudsaki. förtära
barkborrar. Även larverna, som äro
ljusröda med mörkbrunt huvud,
leva av barkborrarnas larver och
puppor. Ett liknande levnadssätt har Opi’lo
domes’ti-cus, som är brun med tre par gula fläckar på
täckvingarna. Den anträffas inomhus på virke, som är
angripet av trägnagande insekter, t.ex. Ano’bium. Dess
larver intränga i trägnagarnas gångar och jaga dem
där. Den blå- el. grönglänsande Necro’bia viola’cea
lever på döda djurkroppar och köttavfall. Till f.
Myrbagge.
hör även b i b a g g e n, Tricho’des apia’rius, 12
mm lång, svartblå och strävhårig med till största
delen röda täckvingar. Den förekommer i
Tyskland och uppehåller sig hos både vilda bin och
honungsbiet, i vilkas samhällen den lever av
bilarver, puppor och sjuka bin. H.
Färgbakterier, se Pigmentbakterier.
Färgband tillverkas för skriv- och
räknemaskiner, adresserings-, duplicerings-, kontroll- och
liknande apparater. F. tillverkas i olika bredder och
färger (även hektograferande el. kopierande).
Maskinskriven text skall i allm. kunna uppfylla
vissa fordringar att icke utplånas genom ålder el.
kemikalier. Därför skall f., som äro avsedda för
skrivmaskiner, fylla de i k.f. av 16/i2 1910 angivna
bestämmelserna. Materialet består vanl. av
bom-ullsband. Tunna band lämna skarpaste skriften.
Färgbark, se Färgväxter.
Färgbedömning, jämförelse av färgprov. F. kan
ant. vara absolut, då den avser att bestämma
ej endast färgens färgton utan även dess ljushet
och mättnad (jfr Färgmätning), el. också
relativ, då man önskar bestämma skillnaden mellan
olika färgprover.
Färgbeteckning, her., se Heraldik (fig.).
Färgblandning, se Färg och Färgsinne.
Färgblindhet, dyskromatopsi, en
rubbning av färgsinnet, varigenom förmågan att
uppfatta färger fullst. el. delvis saknas. F. är oftast
medfödd men kan också förvärvas t.ex. genom
sjukdomar i synnerven el. ögat. Den medfödda f.
är utpräglat ärftlig och drabbar mest manliga
individer (7—8°/o av alla män), utan att mödrarna
till dessa äro färgblinda. Om en kvinna, som är
bärare av färgblindhetsanlag, gifter sig med en
färgblind man, kunna även hennes döttrar bli
färgblinda. F. hos kvinnor understiger 1 °/o. Man
skiljer på två former av f.: total och partiell. Den
totala f., akromatopsi, karakteriseras av
fullständig oförmåga att iakttaga färger. Spektrum
synes för personen i fråga som ett färglöst, mer el.
mindre grått band, hans färgseende är enfärgat el.
monokromatiskt och ganska likt den
normales seende vid skymning. Denna form av f. är
ytterst sällsynt och ofta komplicerad med andra
rubbningar från synorganet. Enl. Y o u
ng-H e 1 m h o 11 z’ färgsinnesteori (se Färgsinne)
förklaras den totala f. genom frånvaron av de tre
”färgkomponenterna” el. genom att spektrets olika
ljusstrålar reta dessa lika starkt. Enl. H e r i n g s
teori beror tillståndet på frånvaro av
röd-grön-och gul-blåsubstanserna. Vid partiell f., d
i-kromatopsi, daltonism, f. i vanlig mening,
föreligger ett reducerat färgsinne. Vissa färger
kunna urskiljas som hos den normalseende, andra
icke. Den partiellt färgblinde är ofta icke
medveten om sin f. Han har lärt sig att vissa föremål
ha en viss färg: träden äro gröna, blodet rött
o.s.v. Även är han i stånd att i någon mån skilja
de färger, för vilka han är blind, emedan dessa
teckna sig för honom genom olika ljusstyrka. Har
han däremot intet stöd av ljusstyrkan (om han ser
en ensam lykta på långt avstånd), tager han oftast
fel på färgen. Den partiellt färgblinde ser i
spektrum endast två färger förutom de vitt-svarta,
hans färgseende är dikromatiskt. Den
förste, som lämnat en vetenskaplig beskrivning av
SU 10. — 061 —
31 — Red. avsl. 22/i 49.
— 962 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
