Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgfotografi - Kopieringsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGFOTOGRAFI
blågröna bilden i understa skiktet. Därefter
belyses från översidan med blått, resp, grönt och
framkallas i etapper med lösningar, innehållande
de resp, färgkomponenterna. Med tanke på en
förenklad kopiering tillverkades Agfacolor tidigt
även med en ”negativemulsion”, som vid
fram-kallningen direkt gav komplementfärgerna till
motivets färger. Dessa bilder kunde lätt
kopieras till positiva bilder i rätta färger, om
kopieringen utfördes på samma emulsion, gjuten på
film el. papper. Redan före - 2:a världskriget
började Agfacolor tillverkas i USA under
namnet Anscocolor. För denna film
publicerades utförliga framkallningsföreskrifter. Enl.
samma princip som Agfacolor tillverkar Kodak en
negativfärgfilm Kodacolor, och flera andra
fabriker väntas släppa ut liknande färgfilmer.
— Trefärgsfotografering med tre skilda negativ
är den viktigaste formen av färgseparering. Den
utgör första processen i all trefärgssyntes i
form av färgtryck* och i flertalet
färgkopierings-metoder, där tre separata färgbilder
sammanläggas el.’ överföras från tre olika matriser till ett
gemensamt underlag. Den användes dels direkt
vid fotografering av naturen och för
reproduktion efter färgade original och dels indirekt för
att från färgdiapositiv göra trefärgsseparering,
om färgdiapositivet skall tryckas el. kopieras
enl. en metod, som kräver trefärgsutdrag. Den
direkta fotograferingen efter naturen utföres i
enklaste fall, d.v.s. vid orörliga motiv, med en
vanlig stadig plåtkamera och pankromatiskt
material. Motivet fotograferas i tur och ordning
på tre olika plåtar med resp, rött, grönt och
blått filter. Delbilderna skola exponeras, resp,
framkallas så, att de tre delnegativen få samma
täthet och kontrast. I allm. avfotograferas
samtidigt passmärken, som underlätta
sammanförandet av de positiva bilderna. Många försök ha
gjorts att med användande av s.k.
flerskiktsme-toder exponera de tre delnegativen på en gång
i en normal kamera. Principen kan sägas vara
densamma som t.ex. hos Agfacolor. De tre
emulsionerna med olika färgkänslighet äro
emellertid här gjutna på tre lösa, tunna filmskikt,
som äro sammanlagda till ett filmblock, som
sedan tages isär vid framkallningen. Dessa
metoder ha ej haft större framgång. Man föredrar
i stället specialkameror. De tidigaste
konstruktionerna hade slidanordningar, som matade fram
plåtar och filter i snabb följd, så att alla tre
bilderna kunde exponeras under loppet av några
sek. De nu vanligaste trefärgskamerorna ha
snedställda, halvgenomskinliga speglar, som dela
upp strålknippet från objektivet i tre olika
bilder, som falla på var sin plåt. Framför varje
plåt sitter ett av de tre fotograferingsfilterna.
Med dessa kameror exponeras de tre negativen
med en enda exponering. I god belysning kunna
även ögonblicksexponeringar göras. Av tekniska
skäl göras dessa specialkameror endast för
mindre och medelstora format. Bilderna måste
därför ofta förstoras efteråt. — Stort teoretiskt
intresse har den av Gabriel Lippmann realiserade
interferensmetoden från 1891. Den
bygger på interferens mellan ljusvågor och ger
synnerligen vackra och naturtrogna färger,
fast
än bilden endast är uppbyggd av svarta
silverkorn. Lippmann fotograferade på en glasplåt,
försedd med ett ytterst finkornigt emulsionsskikt,
som pressades i kontakt med kvicksilver. Vid
exponeringen, som skedde från glassidan,
passerade ljuset genom skiktet och återkastades av
den speglande kvicksilverytan. Genom att ljuset
påverkar silversakerna i bukarna men ej i
noderna, erhålles ej en homogen silverutfällning i
skiktet, utan silverkornen fördela sig som en
serie speglande men genomskinliga skikt,
parallella med skiktytan. Där skiktet vid
exponeringen träffats t.ex. av rött ljus, blir avståndet
mellan varje sådant lamellskikt lika med halva
våglängden för rött o.s.v. Betraktas den
framkallade plåten i påsikt i vitt ljus, ser man en
bild i naturliga färger, beroende på interferens
i lamellskikten. Den del av det vita ljuset, som
har samma våglängd som det ljus, vilket
åstadkommit silverutfällningen, kommer att förstärkas
genom reflexion i de olika skikten, medan andra
färger utsläckas. Lippmanns interferensmetod har
ej fått praktisk användning. — Man har gjort
många försök att ersätta de ganska komplicerade
trefärgsmetoderna med förenklade
tvåfärgs-metoder, särsk. inom filmtekniken.
Förenklingen innebär, att endast två av
trefärgssyste-mets tre grundfärger användas el. att man med
filter delar upp spektrum i två ung. lika halvor.
I sistn. fall väljas sådana fotograferingsfilter,
att det ena negativet registrerar orange och rött
och det andra negativet grönt och blått. Den
senare metoden har visat sig väl återge
hudfärgen. Tvåfärgsmetodernas bristfälliga
färgåtergivning har man sökt dölja genom att endast välja
motiv, där kritiska färger äro utelämnade, och
genom att i filmateljéerna, där dessa metoder
särsk. kommit till användning, noga avstämma
belysningens färg efter metoden.
Tvåfärgsmeto-derna komma trol. att helt utträngas av de
pålitligare trefärgsmetoderna.
Kopieringswietoder. Det finns en oöverskådlig
mängd subtraktiva metoder för kopiering av f.
Principiellt nya äro endast de, som innebära en
direkt tillämpning av Agfacolor- och
Kodachro-me-metoderna för kopiering på ogenomskinligt
underlag, försett med tre sammangjutna skikt.
Hit höra Kodaks kopieringsmetoder K o t
a-vachrome och M i n i c o 1 o r samt A n s c o
P r i n t o n. Samtliga ha de tre skikten gjutna
på ett underlag, bestående av vitt cellulosaacetat,
och framkallningen beror på färgkoppling. Av
de övriga utföras de flesta på liknande sätt som
färgtrycket inom reproduktionstekniken. Det är
i regel fråga om gamla svart-vita
kopierings-och reproduktionsmetoder, som nu tillämpas för
färgkopiering ant. i helt oförändrat el. något
förbättrat utförande. Med utgångspunkt från
de tre svart-vita delnegativen, erhållna ant. vid
direkt trefärgsfotografering el. genom
efterföljande trefärgsseparering från färgdiapositiv,
framställas tre positiva bilder, som kunna användas
som ”tryckplåtar” el. matriser. Dessa tre bilder
infärgas med komplementfärgerna till de röda,
resp, gröna och blå upptagningsfilterna, alltså
med färgerna blågrönt, resp, rödviolett och gult,
samt sammanföras sedan på olika sätt till en
— 973 —-
— 974 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
