Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgfotografi - Kopieringsmetoder - Färgfilmens användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGFOTOGRAFI
bild i naturliga färger. Den principiella
skillnaden mellan de olika metoderna ligger huvudsaki.
i sättet att sammanföra bilderna. Man kan skilja
på insugningsmetoder, som stå
färgtrycket nära och där bilderna tryckas över på
ett nytt underlag, och foliemetoder, där
man lägger tillsammans tre på genomskinliga
folier framställda, färgade delbilder. Samtliga
kopieringsmetoder äro tidsödande och fordra
stor manuell skicklighet. Gemensamt för
flertalet metoder är, att delbilderna kopieras på
ogarvade gelatinskikt, som härdas ant. vid
belysningen, vid framkallningen av en silverbild
el. vid urblekningen av en silverbild. Härvid
uppstå ”härdbilder”, som på olika sätt kunna
omvandlas i positiva färgbilder. De oftast
använda metoderna äro insugningsmetoder, där
härdbilden med varmt vatten överföres i en
ge-latinreliefbild, som vid badning i vattenlösningar
med anilinfärger suger till sig färg. De med
färg mättade, fuktiga delbilderna pressas i tur
och ordning i kontakt med ett gelatinerat
papper el. annat underlag under några min, varvid
en del av färgen suges in i underlaget. Dessa
matriser kunna sedan infärgas på nytt och
användas för framställning av ett stort antal
bilder. — Karbrotryck* användes i
oförändrad form för färgkopiering, varvid de tre
delbilderna framställas på för färgkopiering spec.
tillverkade pigmentpapper i tre olika färger. De
tre bildernas skikt lossas därefter från
pappers-underlaget och överföras på varandra på ett
gelatinerat papper. Metoden är krävande men
ger resultat, vilka ej överträffats av någon
annan kopieringsmetod. — Den tyska D u x
o-c h r o m-m e t o d e n bygger på en liknande
princip som karbrotrycket, men pigmentskikten äro
gjutna på celluloidfolier, som samtidigt försetts
med ett ljuskänsligt emulsionsskikt. Varje
delnegativ kopieras på en dyl. film, innehållande
det rätta färgämnet. Framkallningen utföres med
en härdande specialframkallare, vars
oxidations-produkter åstadkomma en mot det utreducerade
silvret proportionell härdning av gelatinet.
Efter bortblekning av silverbilden ”framkallas” en
gelatinrelief med varmt vatten, som löser det
ej härdade gelatinet. Då gelatinet innehåller
färg, ger den kvarstående reliefbilden samtidigt
den önskade färgbilden. De tre på detta sätt
erhållna färgbilderna kunna sammanläggas för
granskning av resultatet. Om någon bild är för
tät, kan mera färg urtvättas i varmt vatten,
varigenom metoden erbjuder stora möjligheter
till kontroll. Bilderna sammanföras sedan
genom skiktens överföring som vid pigmenttryck*
till gelatinerat papper. Duxochrom-metoden har
visat sig vara en av de bästa
färgkopieringsme-toderna. — Den amerikanska
Technicolor-metoden* för framställning av
kinematogra-fisk färgfilm är även baserad på principen med
en härdande specialframkallare (se Färgfilm, sp.
965). Kodak har lanserat en gammal
insug-ningsmetod enl. gelatinreliefprincipen under
namnet W a s h-O f f Relief, som i förbättrad
form går under namnet Dye Transfer. På
en specialfilm kopieras delnegativen till positiva
silverbilder, vilka därefter blekas ut med en
lös
ning, innehållande bikromat, som kvarlämnar
härdbilder. Dessa ”framkallas” till svällrelief
med varmt vatten, som löser upp det ej
härdande gelatinet. Dessa bilder infärgas sedan
genom badning i färglösningar och överföras på
ett pappersunderlag. — Den av A. Traube
utarbetade uvakrommetoden (jfr
Diakrom-metoden), som användes för framställning av
diapositiva färgkopior, är en betmetod. Genom
behandling med ett blekbad överföras de positiva
silverbilderna t.ex. till ferrocyankoppar, som har
förmågan att binda särsk. basiska anilinfärger.
Tre på detta sätt kopierade folier överföras till
färgbilder genom att doppas i olika färglösningar,
varefter de sammanläggas el. klistras till en
färgbild. — Färgkopior framställas även med
p i n a t y p i*, en kopieringsmetod, som utgår
från en härdbild i gelatin utan relief.
Delbilderna kopieras i kraftigt aktiniskt ljus på
gelatinskikt, som gjorts ljuskänsligt med en
kromat-lösning. De härvid erhållna härdbilderna doppas
i lösningar av vissa anilinfärger, s.k.
pinatypi-färger, som ha egenskapen att sugas upp i
skiktet i proportion till garvningen trots
frånvaron av relief. De härvid erhållna färgerna
överföras genom insugning till gemensamt
underlag. — Man har även försökt framställa
positiva färgbilder genom toning* med metallsalter.
Delbilderna kopieras till svart-vita silverbilder på
specialpapper, vars bildskikt kan dras av. Varje
bild tonas med tonbad, innehållande metallsalter,
som ge de rätta färgerna. Skikten överföras
därefter till gemensamt underlag. Defender
Chromatone är en dyl. toningsmetod. —
Teoretiskt intresse har en länge känd
urblek-ningsmetod, där ljusoäkta färgämnen direkt
blekas vid kopiering i sol el. kraftigt aktiniskt
ljus. Färgerna absorbera komplementärt färgat
ljus, som medför blekning, men reflektera ljus
av egen färg, som därför ej medför någon
inverkan. På ett papper, överdraget med tre
färgskikt i blågrönt, rödviolett och gult, kan man
därför direkt kopiera ett färgdiapositiv.
Metoden har ej fått större betydelse, då det är
praktiskt taget omöjligt att fixera bilderna, vilka
ej heller bli så klara och lysande. U t o c o 1 o r
och Vitachrome kallas två papper med
sådan preparering. — Stor betydelse har däremot
en kemisk urblekningsmetod,
påminnande om Duxochrom. På ett emulsionsskikt,
innehållande färg, kopieras delbilder, vilka
framkallas till svart-vita silverbilder och sedan
urblekas. Blekbadets reaktionsprodukter bleka färgen
i proportion till silverbilden. På denna princip
grundar sig på metoden Gasparcolor*. Jfr
Färgfilm.
Färgfilmens användning. Agfacolor, Anscocolor
och Kodachrome ha mindre
exponeringstole-rans än de svart-vita filmerna och fordra
därför en omsorgsfull bestämning av
exponerings-tiden. Likaså böra motiv med alltför stora
ljuskontraster och för svarta skuggpartier
undvikas. Färgfilmen är mycket känslig för
belysningens färg och ger helt olika resultat,
om samma motiv fotograferas t.ex. i
dagsljus mitt på dagen och före solnedgången på
kvällen. Den vanliga emulsionen, som är avsedd
— 975 —
— 976 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
