Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgtryck - Färgträ - Färgträsnitt - Färguppfattning - Färgutsläckning - Färgväxling, färgförändring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGTRÄ
praktiken svårt. — De förnämsta resultaten har
man nått med färgljustrycket. Här
användas färgnegativ utan rastersönderdelning, ofta
6 ä 7, vilka efterarbetas med noggrann retusch,
vars resultat kontrolleras genom flera
provtryckningar. Genom ljustryckets fina struktur uppnås
härvid f. av sådan fulländning, att
reproduktionerna knappast kunna skiljas från originalen. På gr.
av det omständliga arbetet och ljustryckets
begränsade prestationsförmåga blir emellertid
färgljustrycket ett relativt mycket dyrbart
förfaringssätt och användes huvudsaki. för vetenskaplig och
konstnärlig reproduktion. J.K.
Färgträ, se Färgväxter.
Färgträsnitt, se Färgtryck.
Färguppfattning. Medan färgfysiologien* vill
skapa allmänna abstrakta lagar för att förklara
våra färgupplevelser, sysslar färgpsykologien*
direkt med dessa upplevelser, söker systematisera
dem och slutl. sätta dem i förbindelse med ett
upplevande subjekt. Inom färgpsykologiens
konkreta forskningsområde förekomma därför icke
nödvändigt sådana begrepp som retning,
per-ception etc. Ett banbrytande arbete inom denna
fenomenologiska del av färgforskningen har
gjorts av David Katz. Han finner, att färgerna
kunna framträda för oss i tre olika former:
rumsfärger (ty. Raumfarben), fältfärger
(JFlächenfarben) och ytfärger
(Oberflächenfarben). Rumsfärger och fältfärger äro tillordnade
en del av rummet, resp, en bakgrund, och mot
dem avgränsa sig i vår upplevelse föremål el.
figurer. Båda färgerna ha diffus karaktär. Men
i första fallet tycks blicken liksom tränga vidare
in i färgen, så t.ex. när vi se ett landskap mot
horisonten försvinna in i luftens blå ton; i andra
fallet bildar färgen blickens gräns, d.v.s. en
bakgrund till de föremål, som framträda i rummet.
När vi betrakta en figur mot en bakgrund, får
sålunda den senare en diffus fältfärg (jämförbar
med efterbildens färg, av Goethe benämnd
”fysiologisk”), medan figuren får en fast avgränsad
ytfärg. Oftast förefaller det oss, som
genomträngde ytfärgen hela föremålet och vore en
egenskap hos detta; beteckningen ytfärg (hos
Goethe ”kemisk” färg) är därför icke i alla
avseenden lycklig. Ett studium av måleriet
illustrerar olikheterna mellan rums- och fältfärger å ena
sidan och ytfärger å den andra.
Impressionis-terna t.ex. lyckades ge sina tavlor ”atmosfär”
just genom att upplösa ytfärgerna, göra dem
mer diffusa och ge dem karaktär av fält- och
rumsfärger. — Andra studier inom f:s område
gälla t.ex. kontrast, färgutsläckning,
färgsymbolik, individuella differenser i f. etc. — Litt.: D.
Katz, ”Die Erscheinungsweisen der Farben und
ihre Beeinflussung durch die individuelle
Er-fahrung” (i ”Zeitschrift für Psychologie”,
Erg.-bd 7, 1911); E. Boller, D. Brinkmann & E. J.
Walter, ”Einführung in die Farbenlehre” (1947). G.Sth.
Färgutsläckning, psykol., äger rum, när två
komplementfärger, t.ex. rött och grönblått, vid
blandning bilda grått. Jfr Färgsinne.
Färgväxling, färgförändring, zool.
Tages begreppet f. i vidsträckt bemärkelse,
inne-slutes däri den färgförändring, som t.ex. den svenska
skogsharen och hermelinen undergå med
växlan
de årstider, då den förra blir vit el. åtminstone
ljust gråblå, den senare vit. Denna färgförändring
beror på att gamla hår fällas och nya vita växa
ut. Något liknande förekommer hos fåglarna, då
många fågelhannar under fortplantningstiden
anlägga praktdräkt, ant. genom fjäderömsning el.
partiell fällning av fjädrarna (brämfällning). Med
f. i inskränkt betydelse menas en
färgförändring, som är bunden till särskilda celler i huden,
kro-matoforerna el. pigmentcellerna. Dessa äro vanl.
rikt förgrenade och innesluta i sin protoplasma
olika färgade (svarta, röda, gula) pigmentkorn,
någon gång kan pigmentet (då ej sällan blått)
vara löst i plasman. Kromatoforernas grenar äro
konstanta bildningar, i vilka pigmentkornen
vandra under inflytande av huvudsaki. nervösa el.
hormonala retningar. Anhopas kornen i cellernas
centrum, bli de vanl. osynliga för blotta ögat, och
om detta sker med samtliga slag av pigmentkorn,
ter sig djuret vitt el. färglöst. Om å andra sidan
de röda pigmentkornen vandra ut i
cellförgreningarna, medan de övriga stanna
sammanbaka-de i centrum, dominerar den röda färgen o.s.v.
Genom olika grader av utvandring hos de skilda
pigmenten kunna många olika färgnyanser
uppkomma. Detta slags f. kallas fysiologisk
till skillnad från den långsammare, s.k. m o
r-f o 1 o g i s k a f., under vilken mängden och
sammansättningen av de olika pigmenten inom
kro-matoforerna undergå förändringar. En fysiologisk
f. förekommer hos vissa kräldjur (t.ex.
kameleonten), groddjur och fiskar, hos många
bläckfiskar och kräftdjur, några få insekter,
ledmaskar, iglar och enstaka sjöborrar och andra lägre
djur. Kameleonten kan genom f. mycket snabbt
antaga omgivningens färg, så även många räkor,
t.ex. den vid Europas kuster förekommande
Pa-laemoneRes vaPians. Denna blir bland brunalger
under loppet av någon el. några minuter brun,
bland rödalger röd och bland grönalger grön. I
detta fall betraktas f. som skyddande likhet*. Om
kräftdjurens ögon täckas med en ogenomskinlig
substans, förlora de i regel förmågan av f. Detta
är också med få undantag fallet med de
färgväx-lande ryggradsdjuren. Synintrycken bestämma och
reglera sålunda vanl. färgväxlingsmekanismen,
dock icke i fall av periodisk f. Denna, som
oftast påträffas hos kräftdjuren, yttrar sig i
utspridning av pigmentkornen om dagen och deras
sammanbakning i kromatoforernas centrum om
natten, så att djuren då bli färglösa, vilket sker
oberoende av belysningen — djuren färgas om
dagen och avfärgas om natten, även om man
genom konstlad belysning sörjer för att de i förra
fallet hållas i mörker, i senare fallet i ljus. F. kan
vara huvudsaki. ant. nervöst el. hormonalt
betingad. Kräldjurens och bläckfiskarnas
kromato-forer äro innerverade, fiskarnas ibland, ibland icke,
medan groddjurens, kräftdjurens, insekternas och
iglarnas kromatoforer sakna nerver, ögonen och
nervsystemet äro visserligen även hos
groddju-ren av stor vikt för f. genom att vid dagsljus
åstadkomma en anpassning av kroppens färg
efter miljön, men den faktor, som verkställer
reaktionen hos de enskilda kromatoforerna äro ett el.
två hormoner från undre hjärnbihanget
(hypofy-sen). Sålunda åstadkommer det från hypofysen
— 991 —
— 992 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
