Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färskning - Färs kontrakt - Färskor - Färskslagg - Färsksmide - Färskvattenskondensator (el. -kondensor) - Färöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRS KONTRAKT
legeringsämnen, ss. kisel och mangan, och även en
del av järnet. De därvid uppkommande
metalloxiderna bilda en slagg, färskslagg, som
genom växelverkan med det helt el. delvis smälta
järnet ytterligare befordrar f. Vid f. i härd
er-hålles en dylik färskslagg, som vanl. är mycket
rik på järnoxidul (FeO). [ISJL.Vr.
Färs kontrakt i Lunds stift, omfattar Färs hd
(utom Långaröd och Vomb) samt Fågeltofta i Albo,
Blentarp och Everlöv i Torna hd. F. består av
följ. 8 pastorat: Vanstad, Tolånga, Röddinge och
Ramsåsa; Sövde, Blentarp och Everlöv; Lövestad
och Fågeltofta; öved och Björka; S. Åsum och
Ilstorp; Fränninge och Vollsjö; ö. Kärrstorp och
Brandstad samt Västerstad och östraby; 21,295
inv. (1948).
Färskor, metall., se Väll järn.
Färskslagg, metall., se Färskning.
Färsksmide, se Välljärn.
Färskvattenskondensator (el. -k o n d e n s o r),
en ombord på fartyg använd apparat för att
framställa färskvatten (dricksvatten). F. består av
spi-ralformade rörslingor, genom vilka ånga ledes från
fartygets ångledning. Kring dessa rörslingor
bringas kylvatten att cirkulera, varigenom
vattenångan i slingorna kondenseras. Jfr Evaporator.
Färöarna (fno.-isl. Færeyjar, nyfäröiska Föroyar,
till isl. fær, får, alltså: fåröarna, möjl.
diskutabelt), ögrupp på
Wyville-Thom-sen-ryggen i Nordatlanten, belägen på
6i°2o’—Ö2°24’ n.br. och 6°i5’—7°4i’ v.lgd.
Till Shetlandsöarna är avståndet 300
km, till Skottland 375, till Island 450
och till Norge 675 km. Mellan
ögruppens nordligaste och sydligaste punkt
är 113 km, största bredden är 75 km.
Arealen är 1,399 km2, folkmängden
29,178 (1946; 21 inv. pr km2). Gruppen,
som står under dansk överhöghet,
utgö-res av 18 öar, därav 17 bebodda, jämte
en del holmar och skär. Bortsett från
Suderö (SuÖuroy) och de båda
Dimon-öarna längst i s. bilda F. en sluten
grupp. De största öarna äro Strömö
(Streymoy, 374 km2, 7.865 inv.), österö
(Eysturoy, 286 km2, 6,811 inv.), Vaagö
(Vägar, 178 km2, 2,256 inv.), Suderö (166
km2, 5,991 inv.) och Sandö (Sandoy, 112
km2, 1,590 inv.). F. äro återstoden av
en stor, sammanhängande platå,
uppbyggd av 10—30 m tjocka, tertiära
ba-saltbäddar, växellagrande med tunna
(under 1 m) tuffskikt. Undantagsvis
påträffas intill många meter mäktiga
lager av sandsten och skiffer; ett sådant
om 4—10 m på Suderö innehåller linser
av brunkol. Platåns medelhöjd är c:a
300 m. Lagerseriens samlade mäktighet
beräknas överstiga 4,000 m. Stupningen
är i allm. några få grader åt s.ö.
Pelar-struktur hos basalten är ej särsk.
framträdande. I n. och v. äro kusterna
tvärbranta och i allm. 400—700 m höga, i ö.
mera långsluttande; Enniberg på Viderö
(Viöoy) stupar c:a 720 m lodrätt i havet.
Den starka abrasionen har
utskulpte-rat storslagna formationer med klyftor,
grottor, portar och svindlande branta klippspetsar
(drangar el. stakkar). Bergsidorna förete en
markerad terrassering, emedan lavan vittrar
långsammare än tuffen och den förras skikthuvuden
därför bilda branta stup (hamre), medan den senares
te sig som svaga sluttningar (lier). F:s högsta
punkter träffas nära n. och v. kusterna, där
Slæt-taratindur på österö når 882 m ö.h.,
Villingadals-fjäll på Viderö 844 m samt Saxen och Skalingur
på Strömö 790, resp. 768 m. Någon postglacial
landhöjning har ej förekommit (däremot
säkert några m sänkning), och den trol. relativt
tunna lokala landisen här har rört sig radiellt
åt alla håll. Ett redan under tertiär tid utbildat
dalsystem, likformigt orienterat i n.v.—s.ö., har
fördjupats av istidens glaciärer och omformats
till breda sund el. smala, fingerlikt förgrenade
fjordar, av vilka en del sluta inne i platån som
blinda säckdalar (botnar). Särsk. i trånga
passager gör sig tidvattnet gällande med starka
strömmar. Blott i skyddade dälder finns ett
jordtäcke av tuff, vittringsgrus, moränmaterial
el. svämbildningar, medan de fria platåerna äro
nästan nakna1 till följd a.v blåsten.
F:s klimat är på gr. av läget i den varma
Golfströmmen extremt maritimt, blitt och fuktigt men
dimmigt och stormigt. Havsvattnets yttemp. sjun-
— 1003 —
— 1004 —
FÄRÖARNA
SKALA 1 : 1000 000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
