Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färna, Ferna (Västmanland) - Färnbock, färnbocks-, fernambuk- el. pernambukträ, äkta el. rött brasiljeträ - Färnebo - Färnebofjärden - Färnebo härad - Färs (kött) - Färsera - Färs härad - Färskbrytare - Färskbröd - Färskmalm - Färskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRSKNING
F. anlades som stångjärnsbruk i början av
1600-talet och har haft bl.a. lancashirehärdar,
ånghammare och valsverk. Järnhanteringen upphörde
1925. Egendomen gjordes 1789 till fideikommiss
och tillhörde 1820—1906 ätten v. Hermansson.
Fideikommissrätten överflyttades sedan av dåv.
ägaren, greve S. af Ugglas, till Yxtaholm, och F.
såldes 1908 till Ferna bruks ab., som 1921
övertogs av Ramnäs bruks ab.; detta sålde F. till
Staten 1935. Egendomen ingår i kronoparken
Skinnskatteberg. Under 2:a världskriget fanns vid
samhället Färnabruk (c:a 350 inv.) ett
barackläger för c:a 2,000 norska flyktingar. P.
Färnbock (efter den brasilianska staten
Fernam-buco, Pernambuco), färnbock s-,
fernambuk-el. pernambukträ, äkta el. rött b r a s i
1-j e t r ä, kärnveden av Caesalpi’nia brasilie’nsis och
C. echina’ta. F. har på frisk yta gulröd, vid
lufttillträde mörkt röd el. brun färg, visar fina
årsrings-linjer och fin punktering samt användes till
färg-ning och till finare snickeri- och svarveriarbeten.
Färgämnet, b r a s i 1 i n, färgar ylle och bomull
rött vid betning med alun under bildning av
bra-silein, med kaliumbikromat brunt. Jfr Rödträ. G.
Färnebo, socken i Färnebo hd i ö. Värmland
och församling i Filipstads och Färnebo pastorat
i Nyeds kontrakt av Karlstads stift, nästan
omslutande Filipstad och gränsande till Västmanland;
491,36 km2, därav 425,10 land; 2,926 inv. (1948).
F. är en naturskön trakt, starkt kuperad och rik
på sjöar, av vilka de största, Yngen (199 m ö.h.),
Långban (214 m), Daglösen (128 m) och Saxen
(178 m), även nå utanför sockengränsen. Åkern
utgör endast 4 °/o av landarealen, skogsmarken
81 %. Avfolkningen har under 1900-talet varit
katastrofal: på 1880-talet bodde här drygt 6,000
personer. F. tillhör Filipstads bergslag och är
sedan gammalt Värmlands främsta gruvsocken.
Vid Inlandsbanan ligga gruvsamhällena
Långban (364 inv. 1946) och Persberg (688 inv.),
det förra vid sjön Långbans v. strand och det
senare på en halvö i Yngen (se Långbans
gruvfält och Persbergs malmtrakt). Ab. Persbergs
sprängämnesfabrik, etablerad som firma 1876,
bolag 1919 (aktiekapital 400,000 kr), äger en
nitro-glycerinfabrik, där rörelsen dock f.n. är nedlagd.
Från Nyhyttan på samma järnväg utgår en linje
till Finnshyttan* på järnvägen Filipstad—Sjögränd
(Nordmark—Klarälvens järnvägar). Från
Daglösen på statsbanan Göteborg—Falun utgår en linje
till Filipstad. Inom socknen ligga vidare
Pajs-bergs* malmförekomst, Gåsgruve kalkstensbrott
samt av större egendomar Fogdhyttan,
Storbrohyttan och Stöpsjöhyttan. C:a 300 km2
övervägande skogsdomäner, ss. Asphyttan, Nyhyttan,
Bosjön, Långban, Saxåhyttan och Torskebäcken,
tillhöra trävarubolag. En turiststation, tillhörande
Svenska skidförbundet, finns i Kalhyttan. Förs,
har gemensam kyrka med Filipstad. — Namnet
är urspr. en fsv. gen. plur. Färneboa sokn, ”deras
socken, som bo vid Färnsjön”. Sjöns namn
innehåller växtnamnet färn, fräken (se E. Noreen hos
G. Kallstenius i ”Namn och bygd”, 1932, sid. 41,
och ”Ortnamnen i Värmlands län”, 3, 1934, sid.
7 och 63). Sockennamnet skrevs 1570
Fern-nebo. P.;Er.
Färnebofjärden, sjöliknande utvidgning av
Dal
älven på gränsen mellan Uppland och Gästrikland
samt mellan gränsen mot Dalarne och Gysinge:
47 km2; 56 m ö.h.
Färnebo härad i Värmlands län, intill gränsen
mot Västmanland och Dalarne, omsluter Filipstad
och omfattar socknarna Rämen, Gåsborn,
Nordmark, Färnebo, Brattfors, Kroppa och Lungsund;
1,971,09 km2, därav 1,767,37 land; 15,873 inv. (1948).
F. ingår i Östersysslets domsaga (tingsställe
Filipstad), östersysslets fögderi och Nyeds kontrakt
av Karlstads stift.
Färs (av fra. farce, eg.: fyllning, stoppning,
varav även sv. fars), hackat el. malet kött el. fisk
samman med mjöl, ägg, kryddor, rivebröd m.m.,
dels som fyllning och dels som självständig
maträtt. — Färsera, fylla med f.; bereda till f.
Färse’ra, kok., se Färs.
Färs härad i Skåne, Malmöhus län, mellan
Klingvallsån och gränsen mot Kristianstads län,
omfattar socknarna Ramsåsa, Röddinge, Sövde,
Ilstorp, Björka, Vomb, öved, ö. Kärrstorp,
Brandstad, S. Åsum, Tolånga, Vanstad, Lövestad,
Voll-sjö, Fränninge, Långaröd, östraby och Västerstad;
613,83 km2, därav 592,47 land; 20,652 inv. (1948).
F. utgör Färs domsagas tingslag
(tingsställe Sjöbo) under Hovrätten över Skåne och
Blekinge, ingår i Hörby, Ystads och Lunds
fögderier samt (utom Långaröd och Vomb, som
tillhöra Frosta, resp. Torna kontrakt) i Färs kontrakt
av Lunds stift. — Namnet är gen. av ett
personnamn Fär (jfr Förslöv), som sannol. burits av en
fogde över häradet (se J. Sahlgren, ”De skånska
häraderna och deras namn”, i ”Namn och bygd”,
1920, sid. 59). — Litt.: A. Kristoffersson,
”Landskapsbildens förändringar i n. och ö. delen av F.
under de senaste tvåhundra åren” (1924). P.;Er.
Färskbrytare, mekanisk anordning för
underlättande av smedens arbete vid framställning av
välljärn.*.
Färskbröd, se Bröd, sp. 181.
Färskmalm, vid färskning* använd järnmalm.
På f. ställas relativt höga krav i fråga om renhet
och hög halt av järn.
Färskning, metall, den oxidationsprocess, genom
vilken tackjärn överföres till smidbart järn och
stål. Det väsentliga i processen är avlägsnandet
av huvudparten av utgångsmaterialets kolhalt,
vilket försiggår vid hög temp. under inverkan
av syre ur luften el. ur syreavgivande ämnen, ss.
järnmalm el. slagg. Kolet bortgår därvid i form
av koloxid. Vid s.k. torrfärskning
genomföres kolets oxidation vid en temp., som är
avsevärt lägre än järnets smältpunkt, men försiggår
då mycket långsamt, om icke styckestorleken hos
tackjärnet är liten. Denna metod användes därför
endast i ringa utsträckning för s.k. aducering av
gjutna föremål samt för nedbringande av kolhalten
i granulerat tackjärn enl. den s.k. RK-processen*,
varvid produkten användes som råvara för
ståltillverkning. Vid de egentliga järn- och
stålframställningsmetoderna genomföres processen alltid vid
så hög temp., att järnet är smält. Till dessa s.k.
smältfärskningsmetoder höra sålunda
välljärns-, degelståls-, bessemer-, martin- och
elek-trostålmetoderna. Vid smältfärskningen oxideras
jämsides med kolet även andra i järnet förefintliga
— 1001 —
— 1002 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
