Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRÖARNA
ker om vintern ej under 5°s och stiger om
sommaren till endast io—ii°. Lufttemp. håller sig i
dec.—mars vid 3°2—3°4, Thorshavns julitemp. är
blott io°8. Högsta och lägsta uppmätta lufttemp.
äro resp. 210 och —n°; frost kan inträffa under
9 mån. av året. I Thorshavn faller i genomsnitt
1,461 mm årsnederbörd, fördelad på 280 dagar;
i jan. falla 173, i juni 63 mm. Snö faller under 45
dagar men kvarligger någon längre tid endast i
de högre delarna. Dimma är vanlig och kan
uppträda plötsligt. Det sparsamma solskenet är
förbehållet mån. maj—juli. S.v. och v. vindar förhärska,
och våldsamma vinterstormar hemsöka öarna.
Under tidigare klimatperioder ha F. burit skog,
men sådan saknas numera. Plantskolor och
för-söksfält för skogsträd finnas dock, och man hyser
vissa förhoppningar om skogsplantering i större
skala. Enda trädslaget är ett par pilarter, som
dock sällan bli större än en buske; även en del
enbuskar kunna hålla stånd mot blåsten.
Backsluttningarna äro klädda med frodig
ängsvegetation av gräs och örter. Plan terräng är ofta
vattensjuk, och här dominera kärr med halvgräs
samt högmossar med ljung. Ovanför c:a 500 m
höjd klädes berggrunden ofta av blott lavar och
mossor. F:s flora räknar drygt 300
fanerogam-arter. — Urspr. funnos inga vilda däggdjur på
F., men råttor, möss och harar ha sedermera
inkommit. Kräldjur och groddjur saknas, och
insektvärlden är fattig. 40—50 fågelarter häcka här,
särsk. sjöfågel i enorma mängder på kusternas
klippor. De främsta fågelbergen finnas inom de
vildaste kustpartierna i v. och n.
F:s folkmängd uppgick 1801 till endast 5,265
personer; den hade då hållit sig stationär i flera
hundra år. 1860 hade den stigit till 8,922 och
1901 till 15,230. De äldre husen, vanl. små och
låga, av basalt, grästorv el. mörkfärgat trä med
torvtak, äro harmoniskt inpassade i landskapet; de
nyare däremot, i allm. av trä el. på sistone av
betong med tak av papp el. korrugerad plåt, äro
rätt stillösa och placerade utan känsla för
landskapet. Lantbebyggelsen är samlad i byar, som
i regel ligga vid fjordar och sund, där en dal
mynnar. Dalarna i övrigt äro, oaktat sina goda
ängsmarker, nästan människotomma. Endast 2,7 %
av F:s areal äro hittills odlade, en siffra, som
bör kunna höjas betydligt. C:a 90% av inägorna
(böur) äro slåtteräng; f.ö. odlas potatis
(avkastning c:a 165 dt pr ha), någon havre till
grönfoder samt obetydligt korn, vilket är det enda
sädesslag, som kan fås att mogna men måste
torkas inomhus vid eld (avkastning c:a 10 dt pr
ha). Något mer än halva jordarealen tillhör staten.
Jordbruket är alltjämt primitivt, främst på gr. av
kapitalbrist och en mycket långt driven
ägodelning. Husdjursstocken är i avtagande: 1935
funnos 554 hästar, 4,389 nötkreatur och 70,296 får
(105,000 1905). Av svin och getter hålles blott ett
fåtal. Mjölkproduktionen, knappt 1,200 1 pr ko
och år, täcker ej längre det inhemska behovet.
Fårskötseln drives föga rationellt och kunde ge
betydligt bättre avkastning; nu få djuren gå ute
året om. Den färöiska hästen erinrar om den
isländska. På sistone har ett rationellt avelsarbete
igångsatts. Av jordbruk enbart levde 1930 endast
7 % av befolkningen. F :s huvudnäring är numera
Hästskoformad mur till skydd för fåren mot
snöstormar.
fisket. Av detta, som vid 1800-talets början var
helt betydelselöst, livnärde sig 1930 30% av
befolkningen helt och ytterligare bortåt 60 °/o i större
el. mindre grad. Den stora fiskesäsongen är febr.
—okt. I hemmavattnen fiskas bl.a. mycket ål.
Viktigast är det sedan sekelskiftet bedrivna
stor-sjöfisket vid Island, östgrönland och Björnön
(torsk, kolja, sill). Under åren kring 1940 gav
fisket i medeltal ett utbyte av 6 mill. dkr. Sedan
1780-talet beredes klippfisk. Även storvalfångst
bedrives sedan 1890-talet från F. (199 djur 1938).
Av betydelse som näringsfång men även med en
specifik sportbetoning är grindvalsfångsten (jfr
Grindvalsläktet), som visserligen växlar avsevärt
men i genomsnitt ger 500—600 djur pr år. F:s
fiskeflotta utgjorde 1939 282 båtar med en
besättning på o. 3,000 man. En högeligen sportbetonad
binäring är den ingalunda riskfria fågelfångsten
under juni—juli, som jämte dun inbringar ägg
och kött som kosttillskott. Av hantverk och
industri levde 1930 13%, av samfärdsel 9% och
av handel 7 °/o. Industrien är obetydlig och
hu-vudsakl. samlad i Thorshavn. Några små
vatten-drivna elkraftverk finnas. Omfattande torvtäkt
förekommer, och under senare år har man även
brutit brunkol med lera som biprodukt på Suderö.
Nu återupplivas den gamla hemslöjden, med
yllevaror av hög kvalitet. Sjöfarten är normalt ung.
lika fördelad på Danmark, Norge och
Storbritannien, hittills med någon övervikt för Danmark.
1906 öppnades telegrafförbindelse med
Shetlandsöarna; radiotrafiken började 1916. Sedan i:a
världskriget har F. fått ett vägnät på c:a 200 km
landsvägar. Vid Sörvågur på Vaagö finns en stor
flygplats, anlagd av engelsmännen under 2:a
världskriget. Ett färöiskt luftfartsbolag är bildat,
men hittills har ingen reguljär trafik öppnats.
Huvudexportvaror äro klippfisk (13,756 t 1939),
saltad fisk (5,698 t), valtran (1,683 t), annan fisk
och fiskprodukter (613 t), fiskmjöl m.m. (310 t),
levertran (272 t), gödningsämnen (255 t), hudar
och skinn (54 t) samt ull (41 t) och yllevaror
(13 t). Den saltade och torkade fisken går i sht
till Spanien och Italien, den färska till
Storbritannien. Främst importeras maskiner, apparater o.a.
metallvaror, mjöl, tyger och manufakturvaror, det
mesta från Danmark och Storbritannien. De
största orterna utom huvudstaden Thorshavn (4,390
inv. 1946) äro Klaksvig (2,270 inv.) på Bordö,
Vaagö (1,546 inv.) på Vaagö, Tværaa (1,257 inv.)
— 1005 —
— 1006 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
