Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färöarna - Historia - Flagga - Språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRÖARNA
på Suderö och Fuglefjord (1,018 inv.) på Österö.
F. bilda ett eget amt med 6 syssler och utgöra ett
provsti i Köpenhamns stift. P.
Historia. F. torde på 6oo-talet ha varit bebodda
av keltiska folk, enl. vad irländaren Dicuil
berättar på 8oo-talet, men denna första kända
befolkning undanträngdes efter hand av vikingar från
Norge och Danmark under 8oo-talet. ”Færeyinga
saga” omtalar en stark norsk invandring efter
slaget i Hafrsfjord 872. En tid voro F. oberoende,
och kristendomen utbreddes över det isolerade
samhället o. 1000. Redan 1035 måste hövdingen
Leif össursson emellertid mottaga F. som län
av den norske konungen Magnus den gode och
var sedan norsk låntagare, även om den lokala
självständigheten i hög grad bevarades. Med
Norge kom F. 1380 i personalunion med Danmark,
och efter hand knöts det fastare till detta land
och blev 1709 en del av Själlands stiftamt. Den
lokala styrelsen utövades redan från 1000-talet av
Lagretten som domstol och riksdag, ledd av
lagmannen. Vid freden i Kiel 1814 förblev F. under
Danmark, och 1816 blev F. ett eget amt;
Lagretten (el. Lagtinget) nedlades men återupprättades
som amtsråd med utvidgade befogenheter 1852,
sedan F. 1849 fått del i den fria danska
författningen. — Handeln på F. var urspr. fri men
reglerades från 1500-talet genom privilegier och var
1709—1856 förbehållen kungl. monopol. Efter
frigörelsen växte den fria handeln med Norge och
England och senare även med Sydeuropa. Den
gamla kulturen led en del under kultur- och
folkblandningen med Danmark, men under 1800-talet
framväxte en nationell rörelse, som hävdade
färöiskt språk och färöisk kultur samt krävde
vidsträckt självstyrelse genom Lagtinget och egen
flagga. Från dansk sida ställde man sig ytterst
tillmötesgående i språkfrågan. Man sökte
upphjälpa näringslivet och förbättra de sociala
förhållandena med stora årliga tillskott, men den
växande oppositionen på 1920-talet fann, att detta
stöd var för litet och att färöiska intressen icke
i tillräcklig grad tillvaratogos av Danmark.
Rörelsen för självstyrelse leddes av Jöannes
Pa-tursson och stöddes en tid av norska kretsar, men
någon verklig betydelse fick den först under 2:a
världskriget. — Efter ockupationen av Danmark
9A 1940 besattes F. av engelska marintrupper 12/4,
och under protest beslöt den danske amtmannen
och Lagtinget att ordna styrelse under
ockupationen. Amtmannen övertog den danska
regeringens hela myndighet och Lagtinget all
lagstiftnings-verksamhet, som skulle stadfästas av amtmannen.
Man började använda den färöiska flaggan, och
genom de stora avsättningsmöjligheterna för
färöisk fisk i England upplevde F. en hittills okänd
rikedom, som snabbt skapade inflation och ökat
självmedvetande. Lagtinget kunde finansiera sin
styrelse med egna skatteintäkter, och
självstän-dighetsrörelsen växte hastigt med starkt ökade
krav, som till sist mynnade ut i önskan om
upprättande av en helt självständig färöisk stat.
Redan i maj 1940 krävde Folkeflokken (fölkaf lokkur)
F:s lösgörande från Danmark men nedröstades i
Lagtinget med 17 röster mot 7 genom att
Sam-bandspartiet, socialdemokraterna och det gamla
självstyrelsepartiet gingo mot kravet.
Folkeflok
ken sporrades emellertid i sin politik av den
ekonomiska utvecklingen, och vid det första fria
lagtingsvalet efter kriget i nov. 1945 uppnådde
Folkeflokken under Patursson och Thorstein
Pe-tersen 5,708 röster och 11 mandat mot
Sambands-partiets 3,201 röster och 6 mandat och
socialdemokraternas 3,007 röster och 6 mandat, efter det
att valrättsåldern nedsatts till 21 år. Striden
koncentrerade sig, utom till den konstitutionella, också
till den finansiella politiken, därigenom att den
färöiska kronan nu höjdes liksom den danska till
1 £ lika med 19,34 kr mot tidigare 22,40. Detta
betydde en allvarlig kris för Sjövinnubankin, som under
Thorstein Petersens ledning hade samlat stora
sterlingtillgodohavanden och tycktes spekulera i
kronans fall. I början av 1946 förhandlade en
delegation i Köpenhamn om öarnas framtida
ställning, och Danmark framställde förslag om F.
som en del av Danmark men med vidsträckt
självstyrelse, egen flagga och färöiska i stor
utsträckning som officiellt språk, egen uppbörd av
skatter och lokal lagstiftningsrätt samt utvidgad
representation i den danska riksdagen. Detta
förslag förkastades av Folkeflokken mot de övriga
partiernas önskan. I sept. s.å. underkastades
förslaget en folkomröstning, varvid 32 % röstade för
att F. skulle kvarstå under Danmark, men 33 %
röstade mot, och 3 % av rösterna voro ogiltiga.
Av 17,216 röstberättigade hade 11,600 röstat. I
Lagtinget övergick en socialdemokrat till
Folkeflokken och skapade majoritet för frigörelse,
varefter denna proklamerades vid ett tumultartat möte.
Danska regeringen förklarade detta ensidiga
beslut grundlagsstridigt, upplöste Lagtinget och
utskrev nyval i nov. 1946. Vid detta erhöll
Sam-bandspartiet, socialdemokraterna m.fl. 12 mandat
(resp. 3,783 och 3,705 röster) mot Folkeflokkens
8 (5,396 röster), varigenom man klart uttalade sig
för att bli kvar under Danmark men även klart
tog ställning mot det danska författningsförslaget
för F. I maj—juni 1947 fördes så förnyade
förhandlingar i Köpenhamn, och ett nytt förslag, som
gav F. och deras egen myndighet utvidgade
befogenheter inom det danska rikets ram, antogs
av alla partier med undantag av Folkeflokken.
29/t godkände Lagtinget förslaget mot
Folkeflokkens röster, och lagförslaget om färöisk
självstyrelse godkändes av Lagtinget V12 efter förnyade
förhandlingar och blev lag i mars 1948. J.D.
Flagga. F. har sedan 27/s 1948 särskild flagga: vit
med högrött kors, det senare med mörkblå kanter.
Språket är ett västnordiskt språk, nära besläktat
med västnorska, det nu utdöda ”norn” på
Shet-lands- och Orkneyöarna samt med isländska. Den
nuv. starkt arkaiserande rättstavningen (skapad av
V. U. Hammershaimb 1846) närmar det till
utseendet till isländskan och ger blott delvis uttryck
för de många ljudövergångar, som ha ägt rum
sedan fornspråkets dagar. Röjningssystemet står
nära det isländska, dock är gen. (i det allmänna
talspråket) närmast rudimentär. Ett par
förenklingar kunna nämnas: ack.-formerna i mask. plur.
ha sammanfallit med nom.-formerna (båtar för
äldre båta), ändelserna i dat. neutr. sing. av
adjektiv, artiklar och pronomen äro desamma som
mask.-ändelserna (goöum, skipinum, för äldre gööu,
skipinu). I ljudhänseende har färöiskan fjärmat sig
— 1007 —
— 1008 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
