Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Födelsekontroll - Födelsekyrkan - Födelsemärke - Födelsenummer - Födelse- och dopbok - Födelseriter - Födelsestatistik - Födelsetal - Födelseöverskott, nativitetsöverskott - Födoråd - Födoämnen, livsmedel, näringsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖDOÄMNEN
bl.a. det 1933 grundade Riksförbundet för sexuell
upplysning på sitt program även att ge råd och
undervisning i preventivteknik. I landets större
städer finnas dessutom numera kommunala
råd-frågningsbyråer för sexualfrågor, vid vilka även
råd om havandeskapsförebyggande åtgärder ges.
— F., sådan den numera tillämpas, är säkerligen
i flera avseenden berättigad. I äktenskapet
förhindrar den hustruns utslitning genom alltför
täta barnsängar, dessutom förebygges ofta i och
utom äktenskapet ekonomiskt och socialt
nödläge. Gynnsamma återverkningar på frekvensen
av fosterfördrivningar äro också sannolika. Å
andra sidan kan man ej helt bortse från att
modern f. kan bidra till sjunkande nativitet och
försämrad sexuell moral. — Jfr Befolkningslära
och Preventivmedel. A.G.
Födelsekyrkan, se Betlehem.
Födelsemärke, naèvus, kallas medfödda, mer el.
mindre upphöjda fläckar el. vårtor, vilka kunna
uppträda nästan var som helst på huden och vilka
ofta genom pigmentering ha en brun till svart färg
(se Melanom). De kunna bestå av tätt lagrade
blodkapillärer och ha då, om de äro föga el. icke
pigmenterade, en ofta livligt röd färg och kallas
eldmärken*. I andra fall bildas de huvudsaki. av
rikliga, stora, svulstlikt lagrade celler. F. kunna
vara mjuka till ganska hårda; ofta äro de
hårbeklädda. Mera sällan bli de utgångspunkter för
ondartade svulster. Om tillväxt och behandling,
se Eldmärke. Jfr Kloasma. T.Hn.
Födelsenummer. I samband med omläggningen
av den svenska folkbokföringen 1946 tilldelas
varje född ett f., bestående av förutom
födelseåret (årtalets två sista siffror), -mån. och -dag
ett tresiffrigt tal, udda för gossar, jämnt för
flickor; t.ex. 47 03 11 411. Detta f. följer
personen hela livet igenom. F. ha fördelats mellan
länen efter ett visst system, så att det därav
indirekt framgår, inom vilket län personen är född.
Födelse- och dopbok, se Kyrkoböcker.
Födelseriter. De många folkliga bruk och
trosföreställningar, som varit knutna till födelsen och
det nyfödda barnet, ha främst varit avsedda att
ge detta skydd mot onda makter och andra
skadliga inflytanden samt att på magisk väg främja
barnets framtid genom att bl.a. påverka dess
utseende och egenskaper. Främst har det varit tron
på bortbytingar, som motiverat alla de olika
skyddsåtgärderna, bl.a. användandet av eld och stål i
badvattnet, försiktighet vid besök och stängda
dörrar. Bortbytingstron hade sitt reella underlag i
medfödda vanskapligheter el. i de sjukliga
förändringar, som ett spädbarn bl.a. genom engelska
sjukan är utsatt för. Tiden före dopet ansågs vara
farligast för barnet. Hos primitiva folk ha därtill
förekommit åtgärder för att skydda omgivningen
för barnaföderskan, som ansågs farlig och därför
måste isoleras. Ett sentida minne härav är
kyrk-t a g n i n g e n*, före vilken modern ansågs som
oren. En egendomlig f. är den från många folk
kända seden, att fadern samtidigt lägger sig i
barnsäng, couvade*. — Litt.: Louise Hagberg, ”Den
nyfödde världsmedborgaren” (i ”Svenska
kulturbilder”, 6, 1935); J. S. Möller, ”Moder og Barn i
dansk Folkeoverlevering” (1940). Sn.
Födelsestatistik. F. erhålles vanl. ur de av
bor
gerliga el. kyrkliga myndigheter förda s.k.
civil-(stånds)registren (se Folkbokföring). I Sverige
erhålles f. genom de numera kvartalsvis av
pastorsämbetena till Statistiska centralbyrån insända
utdragen ur födelse- och dopboken. F. bearbetas
vanl. i detalj för erhållande av tabeller över
födelsefrekvensen* och födelseöverskottet* såväl för
landet i dess helhet som för olika städer och
provinser (län, härad, kommuner) ävensom för
erhållande av fruktsamhetstal (se Fruktsamhet). I
Sverige är f. särsk. givande på gr. av födelseböckernas
säkra uppgifter om föräldrarnas ålder,
giftermåls-datum, civilstånd m.m. I f. beräknas särskilda
siffror för tvillingfödelser och flerbörder, för inom
och utom äktenskapet födda, för dödfödda och
levandefödda samt för proportion mellan könen. S.D.W.
Födelsetal, se Födelsefrekvens.
Födelseöverskott, nativitetsöverskott,
skillnaden mellan födelsernas antal och
dödsfallens i absoluta tal el. pr 1,000 inv. räknat. Enär
f. anger folkökningen på gr. av balansen mellan
naturfaktorerna födelse och död, kallas det även
den naturliga folkökningen (resp, n
a-turliga folkminskningen, där f. är
negativt) till skillnad från den faktiska folkökningen,
som beror även av ut- och invandringens
storlek. F. visar stark nedgång i de flesta
kulturländer, dock på gr. av dödlighetens samtidiga
nedgång ej så stark som födelsefrekvensen (se
d.o. med tab.). I Sverige var f. under förra årh.
med undantag för krigs- och krisåren före 1820 i
genomsnitt c:a ii°/oo årl. Sedan 1911 har f. sjunkit
avsevärt och nådde 1931—35 det hittills lägsta
värdet, under 2,5 °/oo årl., men har sedan
stigit. [S.D.W.1Q.
Födoråd, jur., se Undantag.
Födoämnen, livsmedel, näringsmedel,
äro de från växt- el. djurvärlden härstammande
beståndsdelarna i människans föda. Motsvarande
beståndsdelar i husdjurens foder kallas
fodermedel. Vår födas huvuduppgifter äro 1) att lämna
byggnadsmaterial för den tillväxande kroppen, 2)
att ersätta förbrukat dylikt material, 3) att
tillföra råmaterial för kroppens körtelverksamhet, för
såväl de utåt avsöndrade som de inre sekretoriska
körtlarna, och 4) att lämna den för livsfunktionen
nödvändiga energien. Alla dessa fordringar måste
födan i sin helhet uppfylla, för att den skall kunna
fylla kroppens behov. Ett enskilt f. har emellertid
ytterst sällan alla dessa kvalifikationer samtidigt.
F. äro som regel ensidiga, men de komplettera
varandra, därigenom att flera olika f. ingå i
kosten. Därför är omväxlingen i födovalet
närings-fysiologiens första grundlag. Modersmjölken för
det diande barnet är det enda f., som ensamt kan
uppfylla alla de fordringar, som måste ställas på
födan. Detta gäller emellertid för barnet endast
under dess första livstid. För den vuxne är
mjölken ett ofullständigt f. på gr. av sin brist på järn.
Vid bedömandet av ett f:s värde som beståndsdel
i födan bör man sålunda i allm. ingalunda därpå
sätta den fordran, att det skall uppfylla alla de
krav, vilka måste ställas på födan i dess helhet,
utan de spec. egenskaperna måste värdesättas var
för sig. Ett f. är som regel en blandning av ett
ofta mycket stort antal olika kemiska föreningar.
I den mån dessa ämnen kunna tjäna de nämnda
— 1021—
— 1022 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
