Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förankring - Föranvändarrätt till patent - Förare - Förargelseväckande beteende - Föravverkning - Förband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBAND
järnstång el. ett plattjärn med ögla, vari en kortare
stav, en s.k. slut, instickes. Sålunda
sammanhållas två motstående, jämlöpande murar i en
byggnad genom att vissa tvärgående bjälkar el.
balkar i båda ändarna förses med dyl. anordningar
(b j ä 1 k a n k a r e), varvid den längsgående delen
fästes i bjälken med skruvar el. spikar, i balken
medelst nitar (fig. i). Sluten kan döljas i
murverket el. ligga fritt utanpå detsamma. I senare
fallet göres den ofta ornerad (fig. 2). Stundom
ersättes den stavformiga sluten av en
gjutjärns-platta. Valvankare inläggas i en valvbåge
för att uppta valvets sidotryck och förhindra, att
de murdelar el. pelare, som uppbära valvet, skjutas
isär (fig. 3). Sträckankare avse att
sammanhålla en byggnads yttermurar i längdriktningen;
de inläggas våningsvis samt förses med slutar i
byggnadens hörn. Större gesimser förankras
genom i under liggande mur anbragta lodräta a
n-k ar järn (fig. 4). Termen f. användes även för
de omböjda ändarna av armeringsjärn i betong
samt för anordningar vid ingjutning av stag i fast
mark el. berggrund o.s.v. [G.W.W.IA.Lg.
Fö’ranvändarrätt till patent. I
patentförordningen § 16 stadgas: ”Patent vare ej gällande
mot någon, som vid den tid, då ansökningen
därom inkom, inom riket var i utövning av den
patenterade uppfinningen el. för sådan utövning
där vidtagit väsentliga åtgärder”. Bevisbördan
åvilar härvid föranvändaren. — Tiden för
konstituerande av f. är i viss mån omstridd; f.n.
till-lämpas regeln, att f. kan uppkomma även under
prioritetstid för ansökning, som först ingivits i
utlandet, såvitt det ej kan visas, att föranvändaren
baserat sin kännedom om uppfinningen därpå el.
på annans utövning och därvid skäligen bort inse,
att svenskt patent skulle komma att sökas på
uppfinningen. Enl. gängse uppfattning är det icke
ett nödvändigt villkor för f., att föranvändningen
varit fullbordad, om blott en avsikt till fullbordan
funnits och kan visas. — F. omfattar ej mer, än
vad som verkligen föranvänts, samt sådana
utvecklingsformer härav, som ej skyddats genom patent.
En föranvändare får sålunda ej efteråt
tillgodogöra sig sådana förbättringar, som beskrivits i
t.ex. ett underanspråk, vilket ej täckes av hans
utövning el. av förberedelserna härtill. — Jfr
Patentlagstiftning. A.Lg.
Förare, lägre befälsgrad vid inf. från nya tidens
början till 1700-talets slut. F., som tillhörde
fäni-kans (kompaniets) stab, svarade i allm. för
trossen, för marschvägens uppröjande och för
utseende av lägerplatser.
Förargelseväckande beteende, jur. För f.
straffas enl. Strafflagen kap. 11 § 10 den som ”för
oljud på allmän plats el. eljest offentligen beter
sig på sätt, som är ägnat att väcka förargelse
hos allmänheten”. För straffbarhet är det alltså
tillfyllest, att beteendet till sin beskaffenhet är
sådant, att det enl. gängse uppfattning är
förargelseväckande, oavsett huruvida i det särskilda
fallet någon förargelse uppstått el. ej. Straffet
är böter, högst 500 kr. F. utgör näst efter
fylleri det oftast förekommande brottet mot
Strafflagen och begås ofta i samband med fylleri.
Straffbudet mot f. avser gärningar, som stöta
den allmänna känslan för god ordning i
samhället. Även vissa andra lagrum i Strafflagen
fylla en liknande uppgift, t.ex. kap. 18 § 13, som
straffbelägger gärning, vilken ”sårar tukt och
sedlighet, så att allmän förargelse el. fara för
andras förförelse därav kommer”, samt
straffbestämmelserna i kap. 11 mot störande av
förrättning el. av allmän sammankomst, griftefrid
etc. Bz.
Föravverkning, skogsbr., i allm. en
sammanfattning av alla de huggningar, ss. röjning, gallring
och ljushuggning, vilka inläggas i ett bestånd
under dettas uppväxttid och varigenom detsamma
danas och skötes. De huggningar, varigenom
beståndet sedan skördas, kallas
huvudavverkning. Vid skogsindelning förstås med f.
avverkning i bestånd, yngre än 3A av den använda
omloppstiden.
Förband. 1) Byggn., se Mur. Jfr Förankring.
2) Krigsv. F. avser enl. krigsmaktens
tjänste-reglemente truppenhet av varje slag,
kustartilleriförsvar, örlogsstation, örlogsvarv, örlogsdepå,
för-rådsdepå, fartygsförband och fartyg. Härvid
betecknar högre förband: vid armén armékår,
fördelning och brigad, vid marinen sjöstyrka och
kustartilleriförsvar samt vid flygvapnet
flygeskader. Lägre förband betecknar övriga f.
Truppförband brukar inom armén användas
som motsatsbenämning till stab; i vidsträcktare
bemärkelse för att beteckna f. S.Bn.
3) Med. F. finnas av många olika, vitt skilda
typer. Man kan indela f.: efter sjukdomen i s å
r-och benbrottsförband; efter
verkningssättet i tryck- (för blodstillning*), sträck- och
stödförband (för benbrott och bensjukdomar;
se Extension); efter det ingående materialet i
vadd-, gips-, sken-, häftplåster- och
zinklimförband. F. för längre tids
användning, och därför av mera varaktigt material,
avsedda att korrigera felställningar, verka stödjande
el. komprimerande, benämnas bandage (t.ex.
läderkorsetter, bråckband, gummistrumpor).
Bland den stora mångfalden av f. finnas 3
grupper, som ha speciellt lekmannaintresse: vanliga
sår-f., våtvärmande omslag och improviserade
stödje-f. vid benbrott. Sårförbandets
viktigaste uppgifter äro att skydda såret från inträngande
föroreningar och mekanisk skadegörelse, att suga
upp avsöndrat sekret samt helst även bidraga att
hålla det sårade partiet i stillhet. Ett vanligt sår-f.
har närmast såret ett skikt av steril gas, som
verkar kraftigt sugande, därutanför fetvadd, som är
ogenomtränglig för bakterier och vatten; allt
fixeras med en ren binda el. duk. Sterila f.-saker böra
finnas i varje hem och på varje arbetsplats. Ett
praktiskt f. för smärre sår är Svenska arméns
”Första förband”. Om sterilt f.-material ej
finnes att tillgå, lägges närmast såret tvättrent
linne- el. bomullstyg. F. skall ligga stadigt och
ej glida men får ej trycka el. hindra
blodcirku
— 1037 —
— 1038 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
