Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenings- och förhandlingsrätt - Förenings- och säkerhetsakten - Föreningsregister - Föreningsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENINGSRÄTT
genom ombud, och framlägga sin ståndpunkt. Har
huvudorganisation av arbetstagare anmält sig hos
Socialstyrelsen, må den el. arbetsgivare, med
vilken den förhandlar, hos styrelsen påkalla utseende
av opartisk ordf, att leda förhandlingen. Sådan
ordf, utses dock icke, om sökanden eftersatt sin
förhandlingsplikt el. enl. sina stadgar ej står
öppen för alla inom de grupper, vilkas intressen
den skall tillvarataga, el., i fråga om
arbetstagarorganisation, har färre medl. än 300 el. mindre
än hälften av de av frågan berörda arbetstagarna.
Är tvistefrågan av synnerlig vikt el. av invecklad
beskaffenhet, må i st.f. opartisk ordf, utses en
kommission på 3 personer med enahanda
befogenhet. Parterna äro skyldiga sammanträda inför
sådan ordf, och få under viss tid icke vidtaga
stridsåtgärd. Part, varå dessa bestämmelser ej
äro tillämpliga, äger påkalla ingripande av
förlikningsman. överträdande av lagens
bestämmelser medför skyldighet att ersätta skada, som av
förfarandet uppkommit, och olovlig stridsåtgärd
bötesansvar. Mål ang. tillämpningen av lagen
handlägges av arbetsdomstolen*. N.Gt.
Förenings- och säkerhetsakten, en svensk
grundlag — tillägg till regeringsformen 1772 —, daterad
21/2 och 3/4 1789, gällande i Sverige till 1809, i
Finland till 1917. Författningen tillkom på
revolutionär väg vid 1789 års riksdag, på initiativ av
Gustav III och med de tre lägre ståndens stöd.
Konungen utnyttjade för sina politiska syften den
adelsfientliga stämning, som uppagiterats efter
Anjalaförbundet, och den omständigheten, att
bor-gerskapet i Stockholm och allmogen i vissa
landsändar stod under vapen. Ett förslag till F.
framlades av Gustav III inför ett utskott av ofrälse;
därefter föredrogs F. 21/2 inför de på rikssalen
församlade ständerna, sedan adelns ledare häktats. Vid
tillfället hölls slottet besatt av väpnat borgerskap.
Trots adelns nejröster och protester förklarades
F. antagen, varefter den erhöll kungl. stadfästelse
3/4. F. intogs ej i riksdagsbeslutet och publicerades
först efter riksdagen; vid 1800 års riksdag
inrycktes den i ständernas hyllningsed. — F.
består av en kort inledning och 9 paragrafer; den
präglas av sin brådstörtade tillkomst. Dess förf,
är icke fastställd. Paragraferna sakna juridisk
formulering men äro demagogiskt tillrättalagda.
Fraser ur den naturrättsliga ideologien äro
inlagda; medborgarnas principiella jämlikhet och
frihet inför lag och i fråga om rätt till egendom
fastslås. Alla stånd erkändes lika rätt att besitta
jord, även frälsejord, med undantag av säterijord,
som förbehölls adeln. Skjutsningsbesvären
fördelades lika; allmogens rätt till skatteköp
garanterades. Svenska folkets beskattningsrätt
erkändes. — Till F. anslöto sig också samtidigt gjorda
stadfästelser av de privilegierade ståndens
privilegier samt de två lägre ståndens fri- och
rättigheter. — F:s politiska kärna låg dock i andra
bestämmelser. Den vidgade konungens
ekonomiska lagstiftningsmakt, gjorde de högre
ämbetsmännen avsättliga, rådets antal kom att bero av
konungens gottfinnande, dess domsmakt överfördes
till konungens högsta domstol. F. blev det
författ-ningsmässiga uttrycket för det s.k. gustavianska
enväldet. Den betecknade sammanbrottet för
1700-talets svenska ”tjänstemannastat” med dess
härs
kande adliga byråkrati och är härigenom den
konsekventa fortsättningen av 1772 års politik. —■
Litt.: W. Tham, ”Konung Gustaf III och rikets
ständer vid 1789 års riksdag” (1868). P.Nm.
Föreningsregister, ett enl. lagen om ekonomiska
föreningar 22/.e 1911 av länsstyrelsen fört register
över inom länet förefintliga ekonomiska
föreningar*. F. skall innehålla vissa uppgifter om
föreningens verksamhet, firmatecknare m.m.
Länsstyrelsen kungör f:s uppgifter dels i allmänna
tidningarna, dels i tidning utkommande i länsstaden.
varjämte en samling för hela riket av det sålunda
kungjorda tryckes, förses med register och
översändes till varje domstol, länsstyrelse och
över-exekutor. — Genom registreringen vinner den
ekonomiska föreningen karaktär av juridisk
person. Om föreningens medl. före registreringen
företaga rättshandlingar i syfte att binda
föreningen, medför detta solidarisk ansvarighet för de
handlande själva med hela deras privata
förmögenhet. Först registreringen begränsar
ansvarigheten till föreningens egna tillgångar. —
Rättspraxis har tidigare frikostigt beviljat registrering
även för föreningar med annat ändamål än
ekonomiskt, s.k. ideella föreningar, men har på
senare tid börjat tillämpa en restriktivare tolkning
av lagen; ansökan om registrering av förening,
vars ändamål icke är i någon mån ekonomiskt, blir
numera regelbundet avslagen. Ögd.
Föreningsrätt, i allm. taget: de rättsregler, som
gälla ang. föreningar, deras bildande m.m. (se
Ekonomisk förening). Under arbetarklassens
kampår kring slutet av 1800-talet erhöll f.
därjämte en annan, speciell innebörd: rätt för
sam-hällsmedl., särsk. industriarbetare, att sammansluta
sig i förening för att därigenom påverka
arbetsgivare el. statsmakten. I en del länder räknas
förenings- och församlingsrätt el.
-frihet till de medborgerliga rättigheterna och
uppräknas som sådan i grundlagen. I svensk lag
finnes f.n. intet dylikt stadgande, men det anses,
att föreningar* kunna bildas för alla lovliga syften
och att möten (församlingar) få hållas utan förut
inhämtat tillstånd av officiell myndighet (men väl
i stad anmälan, se nedan). Tillträde till
sammankomsten må dock icke förvägras polismyndigheten,
som äger upplösa mötet, om något lagstridigt där
företages el. allmänna ordningen störes. I fråga
om religiösa sammankomster samt dylika för
krigsmakten el. där utlänning skall medverka,
finnas dock vissa inskränkningar. Vidare måste i
stad el. ort, där ordningsstadgan för städerna
gäller, den som vill hålla föredrag el. möte, a
n-m ä 1 a tid, plats och ämne hos polismyndigheten,
såvida ej avses andaktsövning el. föreläsning vid
läroanstalt. Tillstånd av myndigheten
erfordras endast för utlänning samt för möte å gata,
torg o.d. Om sammankomsten redan visat sig
stridande mot lag, sedlighet el. allmän ordning,
äger polisen förbjuda nytt möte, likaså upplösa
pågående möte, om dylikt där förehaves. Det nu
sagda gäller offentliga sammankomster.
Tillställning, anordnad av enskild förening, i vilken
medlemskap vinnes så lätt, att föreningsformen endast
är ett sken, likställes enl. en k.f. 1932 med dem,
dit allmänheten har tillträde. Däremot räknas enl.
en k.k. 1938 sammankomst ej som öppen för
all
— 1081 —
— 1082 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
