Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta nationerna (FN)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA NATIONERNA
bidra till bevarande av internationell fred och
säkerhet. Förvaltande myndighet har rätt att
använda från området härrörande frivilliga styrkor,
förmåner och bistånd icke blott för det lokala
försvaret, utan även för fullgörande av egna
åtaganden gentemot säkerhetsrådet. — I
förvaltar-skapsrådet äro de 5 stormakterna ständigt
representerade, vidare samtliga övriga stater, som
administrera erkända förvaltarskapsområden, samt
ett lika stort antal andra stater, som icke utöva
sådan förvaltning. Sistn. medl. väljas för 3 år
av generalförsamlingen. Varje medl. har 1 röst,
och liksom i ekonomiska och sociala rådet träffas
beslut med enkel majoritet. I dec. 1946 godkändes
8 förvaltarskapsavtal, genom vilka 5 förvaltande
myndigheter insattes: Australien för Nya Guinea,
Belgien för Ruanda-Urundi, Frankrike för delar
av Kamerun och Togoland, Nya Zeeland för v.
Samoa, Storbritannien för Tanganyika samt för
övriga delar av Kamerun och Togoland. I nov.
1947 godkändes ett avtal ang. Nauru med
Australiens, Nya Zeelands och Storbritanniens regeringar
tillsammans som gemensam förvaltande myndighet.
De f.d. japanska mandaten i Stilla havet erkändes i
april 1947 enl. beslut av säkerhetsrådet som
strategiska områden under USA:s kontroll.
Sydafrikanska unionens krav på att få helt inkorporera
mandatområdet Sydvästafrika har avvisats av
generalförsamlingen, som förordar ett
förvaltarskapsavtal. Vissa kretsar inom F. ha föreslagit, att
alla icke självstyrande områden, inkl,
stormakternas kolonier, skola göras till
förvaltarskapsområden, men denna tanke har stött på motstånd.
Brittiska samväldet går i stor utsträckning fram
på en egen emancipationslinje, och enl. art. 78
får förvaltarskapssystemet icke tillämpas på
områden, som ha uppnått full självstyrelse och blivit
medl. av F.
Internationella domstolen* {The
International Court of Justice) har sitt säte i Haag,
där den har ersatt Fasta mellanfolkliga domstolen.
Statuterna, som i huvudsak ha övertagits från den
sistn., äro som integrerande del bifogade F:s
stadga. Domstolen har 15 led., som nomineras
av Permanenta skiljedomstolens
nationella grupper samt väljas av säkerhetsrådet och
generalförsamlingen för 9 år. De kunna omväljas.
Civilisationens huvudformer och världens främsta
rättssystem skola vara företrädda. Domstolen är
domför med 9 närvarande led., men i regel böra
11 vara tillstädes. Den kan tillsätta en el. flera
kammare för att handlägga särskilda slag av
mål. Om i ett visst tvistefall icke finnes domare
av endera partens el. av parternas nationalitet,
kan parten el. parterna utse tillfällig led. av sin
nationalitet. Endast stater kunna vara parter inför
domstolen, till vilken alla F:s medl. ipso facto
äro anslutna. Medl. kan icke utan vidare stämma
en annan inför domstolen för att få en tvist
avgjord. Två el. flera stater kunna överenskomma,
att tvister i allm. el. vissa slags tvister skola
hänskjutas till domstolen. De kunna underteckna
en förbindelse, varigenom de på förhand erkänna
domstolen behörig, ant. utan villkor el. under
förutsättning av ömsesidighet från flera el. vissa
stater och för viss bestämd tid. Om en fråga
vederbörligen har bragts inför domstolen, äro
parterna skyldiga att böja sig för utslaget; skulle
den ena parten icke respektera detta, kan den
andra begära säkerhetsrådets ingripande. Utslag
kunna icke överklagas. Domstolen står öppen
även för stater, som icke äro medl. av F. men
som ha anslutit sig till domstolsstadgan på villkor,
som fastställas i varje särskilt fall av
generalförsamlingen efter tillstyrkan av säkerhetsrådet.
Såväl säkerhetsrådet som församlingen kunna begära
yttrande av domstolen i alla rättsfrågor. Samma
rätt tillkommer F:s övriga organ på
bemyndigande av generalförsamlingen. Det första mål,
som handlades av domstolen, gällde en tvist
mellan Storbritannien och Albanien rörande
mm-sprängning av 2 brittiska jagare i Korfusundet
(okt. 1946). I dec. 1948 begärde domstolen
utlåtanden av ett särskilt neutralt expertutskott med
bl.a. en svensk medl., kommendör S. A. Forshell.
Sekretariatet består av
generalsekreteraren och en stor, på vidast möjliga
grundval rekryterad manlig och kvinnlig personal, som
även stadigvarande knytes till ekonomiska och
sociala rådet, förvaltarskapsrådet samt till F:s
övriga organ. Sekretariatet är, motsvarande F:s
olika verksamhetsområden och funktioner,
uppdelat på en exekutiv byrå och 8 avd., som
förestås av bitr, generalsekr. I art. 100 föreskrives,
att samtliga tjänstemän vid fullgörande av sina
uppgifter icke skola begära el. motta instruktioner
från någon regering el. annan myndighet utanför
F. Likaså förbinder sig varje medlemsstat att
respektera generalsekr:s och hans underlydandes
rent internationella ställning samt att icke försöka
påverka dem under utövande av tjänsteplikterna.
Man skiljer alltså skarpt mellan F:s fasta
personal och regeringarnas ombud. Generalsekr. har
befogenhet att rikta säkerhetsrådets
uppmärksamhet på varje förhållande, som enl. hans
uppfattning kan äventyra internationell fred och
säkerhet. Han har således förutom sina omfattande
administrativa och organisatoriska uppgifter även
en viktig politisk roll. Till F:s förste generalsekr.
utsågs i jan. 1946 för 5 år Norges dåv.
utrikesminister Trygve Lie.
Förenta nationernas verksamhet.
Motsättningen mellan Sovjetunionen och
västmakterna sedan krigsslutet 1945 har förgiftat
atmosfären i F. och försvårat även biläggande av
lokala konflikter. Formellt och tekniskt har
stor-maktsvetot därvid utgjort det största hindret. F :s
i:a verksamhetsår upptogs till stor del av inre
organisatoriska uppgifter. Efter inledande möten
i jan.—febr. 1946 i London fortsatte
generalförsamlingen sessionen i New York 23/io—15/i2. Även
den 2:a ord. sessionen (1947) hölls i New York,
den 3æ (1948) däremot i Paris. Redan i jan. 1946
behandlades en allvarlig tvist: Persiens klagomål
över sovjetryskt intrång i provinsen Azerbejdjan.
Konflikten löstes huvudsaki. utanför F. genom att
alla ryska trupper drogos tillbaka från Azerbejdjan
i maj s.å. (dock fortsatte kampen om
oljeintres-sena i Persien). I dec. s.å. uppmanade
generalförsamlingen alla F:s medl. att som uttryck för
ovilja mot Francos regim återkalla
ambassadörerna och ministrarna från Spanien; 4 staters
sändebud hemtogos (flertalet stater hade vid denna
tid inga sändebud i Madrid el. alls ingen diplo-
SU 10.
35 — Red. avsl. 29/i 49.
— IO89 —
— 1090 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
