Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater (U.S.A., USA) - Förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
independent establishments, många dock av kort
varaktighet. Med de svenska centrala verken
äro de ej rätt jämförliga. Många ha haft el.
ha forskningsuppgifter, andra ha lagt el. lägga
hand vid lagstiftningen. De största av dem,
Interstate Commerce Commission, Federal Trade C
om-mission, Federal Communications Commission och
Federal Securities and Exchange Commission, ha
sagts gäcka maktdelningsprincipen, i det deras
uppgifter på en gång äro administrativa, judiciella
och legislativa och de samtidigt forska och ge råd.
Ang. unionens ämbets- och tjänstemän i lägre
grader se Civil service, sp. 237.
Alla stater äro med hänsyn till
lokalförvaltningens behov uppdelade i grevskap (counties)
med undantag för Louisiana, som uppdelas i
kommuner (parishes). Inalles finnas o. 3,100
counties, varierande från 3 i Delaware till 250 i
Texas. Storleken varierar också mycket, men i
medeltal omfattar ett county 1,000 kvadratmil och
har 40,000 inv. Vanl. ha staterna redan i sina
författningar tänkt på sagda indelning, och några
av dem gå så långt, att de däri t.o.m. ange
grevskapens antal och gränser. Vanl. grunda de sig
på lag. Deras uppgifter äro att sörja för
ordningens upprätthållande, uppbära skatter, ha
uppsikt över skolväsendet, svara för fattigvård och
fångväsen m.m. Ledande organ äro county board,
vars medlemsantal varierar från 3 till 25 el.
mera. Vanl. äro dess medl. folkvalda, men
medlemskap i kraft av ämbetsställning
förekommer också. Också den är på så sätt en anomali
i F:s offentliga liv, att den i sin hand förenar
både legislativa, administrativa och judiciella
funktioner. Vid sidan av densamma finnas en rad
ämbetsmän, av vilka särsk. böra nämnas the
sheriff, som svarar för lagarnas tillämpning och
domarnas exekution, the coroner, som med biträde
av en jury företar undersökningar i händelse av
dödsfall, som kunna misstänkas bero på brott,
och the prosecuting attorney, som är allmän
åklagare. I allm. äro ämbetsmännen folkvalda.
Undantag finnas dock. Så utses sheriffen i Rhode
Island av legislaturen.
I New England äro counties uppdelade i
kommuner, som kallas towns. Dessas viktigaste
organ är the town meeting, vari varje röstberättigad
led. av resp, town deltar. Den omedelbara
demokratien kan dock på så sätt modifieras till
förmån för den representativa, att något hundratal
medl. utses att genom votering avgöra ärendena,
medan de övriga åtnöjas med en fri yttranderätt.
För de löpande förvaltningsärendena utses av
town meeting en särskild nämnd, kallad the
selectmen, som assisteras av skilda boards och av
the town clerk, som är kommunens faktotum. I
Mellersta Västern äro counties uppdelade i
town-ships, i vilka town meeting icke spelar någon
större roll och ofta saknas. Förvaltningen åvilar
i stället valda funktionärer, organiserade till en
board, el. en enda sådan, kallad the supervisor. I
Sydstaterna finnas inga towns och knappast heller
några townships. I stället äro counties uppdelade
i skilda distrikt för skilda uppgifter, ss.
skolväsen och väghållning. I v. F. har detta system
vunnit ytterligare stadga, så att de skol-, hälso-,
bevattnings-, brandskydds- och vägdistrikt, som
där existera, kommit att betecknas som
quasi-muni-cipal corporations till skillnad från de reguljära
kommuner, som towns och townships utgöra.
En särställning inta städerna, som i F. spela
en dominerande roll, i det enl. den officiella
statistiken mer än hälften av befolkningen lever i
urban localities, d.v.s. orter med minst 2,500 inv.
Uppnåendet av detta befolkningstal är dock ej
tillräckligt, för att en ort skall uppnå ställningen
av en stad i legal mening, en city. Därtill fordras,
att vederbörande stat genom ett särskilt
aktstycke (charter) utrustar den med särskilda
rättigheter och på särskilt sätt organiserar dess
styrelse. För bekommandet av ett sådant
stipulera skilda stater skilda krav i fråga om
befolkningstal — siffrorna variera från 1,000 till
10,000; före uppnåendet av dessa tal och även
därefter kan en tätort få åtnöjas med den
mellanställning mellan land och stad, som en village
intar. Med hänsyn till den grad av autonomi
och möjlighet för individualisering, som
charters ge städerna, finnas flera variationer från
general charters, som utgöra en av
statslegisla-turen för alla delstatens städer fastställd
gemensam schablon, till home rule charters, som den
blivande staden själv får fastställa, låt vara att
charter sedan underställes legislaturens
ratifikation. I fråga om styrelseformen finnas tre
typer. Den äldsta, som ännu är förhärskande i
större el. medelstora städer, utgör en avbild av
det maktdelningssystem, som finns såväl i
unionens som delstaternas författningar. Den
verkställande makten tillkommer en folkvald
borgmästare (mayor), medan rätten att fastställa
stadsstadgor tillhör en stadsrepresentation
(council), som tidigare allmänt varit fördelad på
två hus, the board of aldermen och the common
council, men nu i de allra flesta städer utgöres
av en kammare. Faktiskt utövar den dock även
en mängd förvaltningsfunktioner.
Representantvalen äro såtillvida märkliga, som distriktsval
kunna kombineras med val av staden som helhet
och proportionella val förekomma i ett fåtal
städer. Mayom har ung. samma vetorätt som
president och guvernör och är vid utnämningar
av stadens övriga funktionärer bunden av
representationens samtycke och vanl. också vid deras
avsättning. Honom tillkommer uppgörandet av
finansplan, men den slutgiltiga budgeten
fastställer council. Dettas ordf, tillsätter dess
utskott. Systemets tungroddhet har gjort, att i
en rad, merendels smärre, städer både mayor och
council ersatts med en kommission på 5
folkvalda led., som förena den legislativa och den
exekutiva makten. Dess ordförande kallas
chair-man el. mayor. Vanl. fördelar kommissionen
själv arbetsuppgifterna mellan sig. Systemet har
visat sina olägenheter därutinnan, att
kommissionen är för månghövdad för att vara en
lämplig exekutiv och för fåtalig för att kunna
vara en allsidig folkrepresentation, vartill
kommer, att amatörer ej kunnat behärska
stadsförvaltningens många tekniska uppgifter. Det är
icke heller längre expansivt. I stället har man
liksom i någon mån i counties följt förebilden
från det enskilda affärsföretaget och låtit
council el. en kommission på 5 till 20 medl., som
— 1159 —
— 1160 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
