Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater (U.S.A., USA) - Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
nadsskola. — Världsutställningen 1893 i Chicago
bröt emellertid denna utveckling. Den blev
inkörsport för ett nytt anlopp av europeisk
stilimitation, denna gång icke orsakad av
arkitekternas europeiska utbildning utan av allmänhetens
vilja att manifestera sin nyvunna materiella
framgång medelst ett skimmer av gammal kultur.
Kolonnader kommo åter i bruk, och
skyskraporna kläddes i gotiserande dräkt. Typiska ex.
härpå äro Woolwørth Building (1912) av Cass
Gilbert (1859—1934) och Empire State
Building (1929—31), med sina 371 m världens högsta
skyskrapa. Stilimitationen utmärkte den
våldsamma byggnadsverksamheten i seklets början,
särsk. i New York, och endast några få
arkitekter höllo sig utanför denna allmänna tendens.
Bland dem märkes Sullivans elev Frank
Lloyd Wright (f. 1869), vars
bostadsarkitektur varit av betydelse även för den
europeiska utvecklingen. Hans villor, de tidigaste
från seklets början, kännetecknas av en ytterst
långt driven fri planlösning och gruppering och
ha genialt inarbetats i terrängen med öppen
kontakt mellan innerum och uterum. Wright
använder byggnadsplatsens egna byggnadsmaterial
med yttersta raffinemang, och hela hans
inriktning dikteras av en strävan efter ett liv i nära
kontakt med naturen.
På 1930-talet växte inflytandet från europeisk
funktionalism sig starkt, och flera av dess
ledande krafter gåvo sig över Atlanten och inneha
nu viktiga poster i F. Så schweizaren Richard
Neutra (f. 1892), ungraren Marcel
Breu-e r (f. 1902), tyskarna Walter Gropius
(f. 1883) och Ludwig Mies van der Rohe
(f. 1886) samt finnen Eliel Saarinen (f.
1873). Deras strama intellektuella stil
neutraliseras av inflytande från den åldrande F. L. Wright,
som blev centralgestalten för den nya rörelsen.
Bland dess mera betydande arkitekter märkas
Albert Kahn (1869—1942) och Carl K o c h.
Bostadsbyggandet inriktas på ett smidigt
anpassande efter människans behov med utnyttjande
av tekniska uppfinningar, ss. luftkonditionering
och köksmaskiner, i långt högre grad än i något
europeiskt land.
Stadsplanekonsten. Vanl. har
renässanstypen med varandra i rät vinkel skärande
gator tillämpats på ett slentrianmässigt sätt.
Intressanta undantag utgöra Boston med ett i
vissa partier medeltidsaktigt gatunät samt
framför allt Washington, där det regelbundna
gatunätet överkorsas av diagonalt lagda större gator,
vilka utlöpa från centrala delar, ss. Vita huset
och Capitolium. Fransmannen Pierre
Charles L’E n f a n t (1755—1825), som utarbetat
planen, har därvid utnyttjat det i den
franska stadsplanekonsten så vanliga
stjärnsystemet. Under 1800-talet har man medvetet
arbetat på att införa parkanläggningar mellan
huskvarteren. Den mest kända parken, Grand
Central Park i New York, anlades 1854 av
Frederick Law Olmsted (1822—1903). I
Chicago skapades längs Michigansjön en
jättelik parkanläggning. Under 1900-talet har ett allt
större intresse för socialt inriktad stadsplanering
visat sig. Storstädernas slumartade områden sa-
J. Pennell: The great Canon. Etsning. New York
Stock Exchange.
neras. Skyskrapekvarter, ss. Rockefeller Center
(1931—39), planeras så, att byggnaderna ej skola
hindra sol och luft att nå de trånga gatorna.
Man söker även bryta upp storstäderna i mindre
enheter, s.k. neighborhood units, om c:a 25,000
inv. med stora grönbälten mellan varje område.
Efter dessa linjer verkar man i Chicago sedan
1942. För planläggningen av större områden än
städer har regionplaneringen i Tennessee-dalen
givit ett gott ex. på möjligheterna. Medelst
dammanläggningar, kraftverk och modern
organisation av jordbruket har man här av ett
efterblivet område åstadkommit ett kooperativt
mönsterområde av jätteformat.
Målarkonsten hade i Nordamerika en
mycket blygsam början främst på gr. av de
invandrande puritanernas bildfientliga inställning,
vilken gjorde behovet av kyrklig konst ringa.
Fram till slutet av 1700-talet var därför
konstnärens viktigaste uppgift porträttet. Den förste
betydande målaren var den svenskfödde
Gustaf Hesselius (1682—1755). Om han, som
man antar, lärde sig måla i England, äga hans
porträtt det oaktat en svensk-karolinsk anda.
Till de första infödda mera betydande målarna
hör Benjamin West (1738—1820), som
emellertid 1763 överflyttade till London, där han
ännu under 1800-talets början uppfostrade unga
amerikanska konstnärer. Där sammanträffade han
med John Singleton Copley (1737—
1815), som efter många års självverksamhet i
Amerika studerade i Rom och därifrån flyttade
— 1237 —
— 1238 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
