Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater (U.S.A., USA) - Musik - Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
närlig bearbetning, som gjordes av i och för
sig märkliga tonsättare, ss. L. Mason, John
Knowles Paine (1839—1906), Stephan
Emery (1841—91), Edward Mac Dowell
(1861—1908) och Horatio Parker (1863—
1919), läto sig icke förenas med deras
klassicis-tisk-romantiska stil. Detta gick lättare för
viskomponisten Stephen Foster (1826—64) samt
i våra dagar nyromantiker som Charles C a
d-man (f. 1881). En sammansmältning av indianska
motiv och europeisk teknik finner man hos
A1-bert Spalding (f. 1888), Arthur
Shep-herd (f. 1880), Frederick Shephard
Con-verse (1871—1940), John Powell (f. 1882),
Albert Frederic Stoessel (1894—1943),
Cecil Burleigh(f. 1885) o.a. Denna nationella
romantik avlöstes småningom av en
hyperroman-tik i Wagner-Strauss’ anda hos Daniel
Gre-gory Mason (f. 1873) och Henry Hadley
(1871—1937), fransk-ryska inflytanden framträdde
hos Blair Fairchild (1877—1933),
Charles Martin Loeffler (1861—1935), John
Alden Carpenter (f. 1876) och Charles
Tomlinson Griffes (1884—1920), medan
mer el. mindre modernistiska riktningar fått
talangfulla företrädare i Howard Hanson (f.
1896), Louis Gruenberg (f. 1884), Percy
Aldridge Grainger (f. 1882), Carlos
Salzedo (f. 1885), Aaron Copland (f.
1900), Henry Cowell (f. 1897), Charles
Edward Ives (f. 1874) och de båda
franskbördiga Dane Rudhyar (f. 1895) och E d g a r
Vare se (f. 1885). Av jazzen ha Werner
Jans sen (f. 1899) och George Gerswin
(1898—1937) tagit starka intryck, medan Leo
Ornstein (f. 1895) och Ernest Bloch (f.
1880) företräda en på amerikansk botten
inplanterad hebreisk modernism. Denna
amerikanska konstmusik har givetvis hittills icke blivit
det amerikanska folkets egendom i högre grad
än de modernistiska riktningarna i Europa ha
blivit folkliga för den stora massan av européer.
Det amerikanska folkets musik har framför allt
blivit de andliga negersångerna (negro spirituals*)
och jazz*. [S.B.L.1S.E.S.
Konst. Byggnadskonsten. Den mängd
av huvudsaki. under 1600-talet grundade engelska,
holländska, svenska och tyska nybyggen, vilka
gåvo upphovet till F., kunde helt naturligt ej
ge många prov på konstnärlig verksamhet. De
första timmerbyggnaderna, som bestodo av i
marken nedsatta plankor, efterträddes av hus
med liggande timmer, the log house el.
blockhuset, vilket byggnadssätt antagl. infördes av
svenskarna. Det senare uppträdande
korsvirkeshuset kom på modet genom förmedling av de
engelska invandrarna. Tegelhus finnas bevarade
från 1651, men redan tidigare hade enstaka
dylika förekommit.
Först under mitten av 1700-talet började
konstnärliga tendenser göra sig gällande inom
arkitekturen, tack vare inflytande från moderlandet
under den engelska kolonitiden. Den s.k. colonial
style, som ägde bestånd även långt efter
frigörelsen, visar i sitt första skede stark släktskap
med Inigo Jones’ palladianska klassicism och
senare med bröderna Adams sprödare
nyklassi
cism. Goda ex. på denna i regel strama stil
ge flera större lantgårdar med monumentala
kolonnportiker samt George Washingtons hem
Mount Vernon med smäcker kolonnad. I själva
verket var den kolonnadförsedda villan så
vanlig under denna tid, att den med skäl kan
nämnas som ett nationellt drag. — Efter
befrielsekriget och unionens antagande 1789 lämnade
arkitekturen de engelska förebilderna och anslöt
direkt till rent romerska ideal och Palladio utan
förmedlare. Till detta bidrog starkt president
Thomas Jefferson (1743—1826), som med
framgång verkade som arkitekt, bl.a. med sin
villa Monticelli (1796—1809). Den unga
förbundsrepublikens första offentliga byggnader
uppfördes i denna klassicistiska anda, så Capitolium
i Washington (1793, ombyggt 1818—28) och i
Boston (1795), med korintiska kolonnhallar, och
presidentens bostad Vita huset i Washington
(1818). Charles Bulfinch (1763—1844) var
tidens mest betydande arkitekt. — Från o. 1825
övergåvos de enhetliga klassicistiska tendenserna
för allmän stilimitation, varvid varje stil bands vid
vissa byggnadsuppgifter. Statens ämbetsverk,
museer och bibliotek uppfördes i ren nyantik
med grekiska tempelgavlar, ss. The Treasury i
Washington (1836—39) av Robert Mills
(1780—1855) samt Capitoliums flyglar i samma
stad (1851—65) av Thomas Walter (1804
—87). Kyrkor däremot byggdes i nygotik, ss.
Trinity Church i New York (1834—46) av
Richard Upjohn (1802—88) och Grace
Church i New York (1843—46) av James
Renwick (1818—95).
Under senare delen av årh. uppstod på flera
håll en stark reaktion mot stilimitationerna. Det
första framgångsrika resultatet i denna riktning
nådde Henry Hobson Richardson (1838
—86), en av den moderna arkitekturens
pionjärer. I sina byggnader vinnläde han sig om
äkthet i materialeffekterna, t.ex. med rustika
naturstensfasader, och gav i exteriören uttryck
åt kravet, att denna skall motiveras av planen
och konstruktionen. Hans planlösningar till
privathus betona en strävan till fri, ändamålsenlig
gruppering, som redan tidigare varit den
amerikanska villaarkitekturens särmärke, ehuru dold
bakom stilfasaderna. Enkelheten i Richardsons
stora affärshusbyggnader pekar fram mot den
s.k. Chicagoskolan, en grupp arkitekter kring
William Le Baron Jenney (1832—1907),
vilka på 1880- och 1890-talen byggde upp
Chicagos växande affärskvarter i byggnader,
som i sin skelettkonstruktion utnyttjade de
nya materialen järn och betong. Våningsantalet
steg till mellan 10 och 20, yttermurarna delades
upp i bärande vertikaler och bjälklag, dagsljuset
släpptes in genom stora glaspartier,
lägenhets-indelningarna blevo flyttbara genom att de
bärande innerväggarnas uppgift övertogs av
järnskelettets pelare. Chicagoskolans arkitekter
strävade mot en allt enklare form för denna
konstruktionstyp, och hos dess främste representant
Louis Sullivan (1856—1924) finner man
ett modernt radikalt betonande av det
konstruktiva och ändamålsenliga, som gör full rättvisa
åt benämningen prefunktionalism på denna bygg-
— 1235 —
— 1236 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
